(2024-07-08) (09:00) (Sal 2) Hovrätten över Skåne och Blekinge - Huvudförhandling: B 2342-24, grovt olaga hot m.m.

Man vet aldrig vad man hamnar i en för huvudförhandling och vad för öde som ska spelas upp i rättssalen. Jag hade varit slarvig när jag endast läst uppropslistan på de förhandlingar som skulle utspela sig i hovrätten. Vad som var tänkt från början var att jag skulle närvara vid en förhandling om anstiftan av mord blev istället ett par helt andra brott med sin egen brottskategori.

Jag tog pågatåget till Malmö centralstation och promenerade den resterande vägen därifrån till hovrätten. När jag gått igenom säkerhetskontrollen och tittat på uppropslistan på de stora skärmarna i den stora hallen så ser jag att någonting står snett till. Den salen som jag ser ska ha huvudförhandling existerar inte i den byggnaden som jag befinner mig i. Jag gick tillbaka till säkerhetskontrollen och fick kontakt med den kvinnliga vakten som nyss röntgat min väska och tillhörande saker. “Sal 52, vart ligger det?” säger jag. “Det är på rättscentrum”. Jag insåg direkt mitt misstag och att jag nu bara ett par minuter innan huvudförhandlingen skulle börja aldrig skulle hinna dit. Jag återgick till den stora hallen och tittade på de två stora skärmarna som står uppställda för jag hade sett att två andra förhandlingar skulle utspela sig idag. Den ena klockan 13:00. “Nä så långt tänker jag inte vänta”. Och den andra nu kl 09:00. “Grovt olaga hot mm. Ja detta kan bli spännande. Hoppas bara nu den blir av för jag ser inte ett enda annat huvud här i byggnaden idag”. Jag vänder mig efter skyltarna till salarna för att orientera vart jag ska gå och går in i rätt korridor och ställer mig utanför salen och ser en muslimsk kvinna sitta med tålamod på bänken utanför. Det är bara vi i hela hovrättens allmänna utrymme här och jag ställer mig i närheten lutandes mot väggen medan vi båda väntar på uppropet.

Två minuter över nio ropar högtalaren upp att huvudförhandlingen fortsätter i sal 1. “Fuck” mitt andra misstag, jag har inte kunnat se på den uppropslistan men att det var en fortsatt huvudförhandling. Dvs. en huvudförhandling som redan hade påbörjats en annan dag. När jag gick in i rättssalen var jag ej heller beredd på att det skulle vara en säkerhetssal. Konstigt tyckte jag men lade inte mer vid det när jag fortsatte att ta min plats i raden längst fram till vänster (en stol ifrån den innerst). Det märktes att rätten tyckte jag var en udda fågel som ensamt dykt upp mitt i förhandlingen vid en sådan tidpunkt i förhandlingen dessutom. Ordföranden tittade på mig och hon frågade om jag hade en mobil med mig. Jag sade “Ja det har jag men den är avstängd” och visade att jag hade den i fickan. “Jaha okej… man kan inte riktigt se utifrån där jag sitter”. Det märktes att ordföranden tyckte det var lite pinsamt att hon missbedömde mig och trodde att jag satt och tittade på mobilen i knäet. I verkligheten hade jag ett A4 kollegieblock och ett pennskrin på benen. Mitt framför mig inuti salen fanns de nämligen två stolar framför mig som precis blockerade så synen till vad som var i knäet på mig.

Förhandlingen började med att försvararen gjorde en ny bevisupptagning som inte hade presenterats tidigare. Jag hade inte kunnat släppa att jag tyckte det var lite konstigt att åklagaren och försvararen inte var fysiskt närvarande i rummet, de satt nämligen med på länk. Eftersom jag inte suttit ting så undrade jag självklart vad det lagrummet [5 kap. 10 § RB vet jag nu] var som gjorde att försvararen inte behövde vara fysiskt närvarande idag och undrade självklart hur han skulle kunna tillgodose sin klients bästa intresse om de inte skulle kunna privat kommunicera med varandra under processen. Kanske hade klienten godkänt det men var han i sådana fall verkligen helt förvissad med konsekvenserna av detta? Oftast ser man att en klient och dennes försvarare kan viska saker till varandra under pågående huvudförhandling. Nåja, det finns säkert även advokatetiska och rättsekonomiska överväganden här som man får tar i beaktning. Bevisuppgifterna som försvararen presenterade med sin powerpoint bestod av ett par inscannade dokument och någon nyhetsartikel som hade bevistemat att den tilltalade som var kurdisk turk tidigare varit politiskt aktiv i hemlandet riskerade att bli förföljd om han skulle bli dömd och utvisad. Försvararen var inte helt pedagogisk när han skulle försöka förklara hur dokumenten och urklippen hade uppkommit, vem han till en början hade fått dem av och vad som stod i dem (eftersom all text var på turkiska). Ordföranden samt referenten ställde en del frågor för tydliggöranden och vid ett par tillfällen fick även den tilltalade svara på frågor av sin försvarare vad som stod i dokumenten läsa upp eller förklara det som stod däri. Även om försvararen gjorde sitt jobb här tänkte jag återigen slutsatsen som jag dragit i tidigare förhandlingar att aldrig ha en offentlig försvarare som jag fått genom turordningslistan. Advokaten gjorde sitt jobb med att tillvarata sin klients intresse objektiv men knappast med den nit och omsorg att han tycktes ha varit helt klar över vad som stod i sitt eget processmaterial som han höll på att presentera. Aja här är det jag som är hyperkritisk men så får det vara.Ännu en anledning varför jag tyckte det var märkligt att advokaten satt med på länk. Han har ju inte uppenbart inte haft tillräcklig kontakt med sin klient i en sådan utsträckning att han kunnat vara helt förvissad om vad som faktiskt stod i de dokument som han presenterade. Det är heller aldrig ett bra tecken när referenten ber om en del förtydliganden på motsägelser som sagts av försvararen och sedan ses en gång viska långa meningar i ordförandens öra under huvudförhandlingen. Den sistnämnda detaljen har jag aldrig tidigare sett i en förhandling.

Dags för personalia. Tidigare ostraffad.

Och så var det dags för plädering. Den tilltalade hade gjort olaga intrång på en gård i syfte att sexuellt förgripa sig på en häst. Va fan har jag kommit in på för huvudförhandling? Jag fantiserar att musiken till tv-serien twilight zone spelade i mitt huvud nu efteråt. För det var så det kändes. Som en hemsk komsik komplott. Jag som trodde att det bara skulle röra sig om en gubbe som gått lite “crazy” och hotat någon i affekt och bla bla bla (vilket också visade sig stämma... påståendet av åklagaren var att den tilltalade gubben som var 74 år gammal hade blivit påkommen i stallet och sedan försökt med en kniv svinga runt den för att undvika att bli gripen). Nämndemannen (en gubbe i dryga 60 års åldern) gjorde ett lite äcklat uttryck. Det var som en våg av “jag vill inte stötas vid den här personen men jag måste göra det ändå” svämmade över bland honom och en del av aktörerna i rättssalen när åklagarens påstående knöts ihop. Den nyss nämnda nämndemannen satt nu även nästan i en 90 graders vinkel med sin axel mot den tilltalade. Detta mestadels för att han satt och läste på den stora skärmen i rummet men också till viss del över att det hela blev lite jobbigt att finna sig i situationen och lyssna på åklagarens påståenden. Jag kan ju bara spekulera hur det känns att i en sal när det förekommer annan vidrig brottslighet som får detta att framstå som en nöjesföreställning. Att jobba med straffrätt är att verkligen syssla med bottenskrapet i samhället men till råga på det har vi ett fint system som tillåter respektabel behandling av den tilltalade. Den tilltalade uttryckte nämligen just ett verbalt tack när ordföranden avslutade förhandlingen. Kanske var det som ett kvitto på att han själv påståtts gjort något sådant vidrigt ändå fick den mottaga den respekt av alla aktörerna som processen ändå gav honom. Vem vet. Ett tack har jag aldrig tidigare hört av vare sig ett vittne eller en tilltalad tidigare.

(2023-09-21 (13:00) (Sal 3) Umeå tingsrätt - Huvudförhandling: B 2556-23, föregivande av allmän ställning.

Anteckning till mig själv: Jag tror att jag i fortsättningsvis ska försöka att välja huvudförhandlingar som har lite ovanligare måltyper än de som man normalt sätt kan se en hög frekvens av på de allmänna domstolarna. Inte för att de vanliga måltyperna är tråkiga utan för att jag tror jag ska ta tillfälle i akt nu medan jag studerar och har tid till att exponera mig fler olika typer av mål, att jag också bör göra det. Då det helt enkelt ger en bredare erfarenhet av att exponera sig för en större vairation av måltyper.

Om dagens besök på Umeå tingsrätt

När jag hade gått igenom säkerhetskontrollen och fått godkännande av den snälla ordningsvakten att min plånbok, mitt knippe husnycklar, min Iphone, min blåa hoodie med dragkedja samt de två anteckningsblocken och mitt pennskrin med innhevande pennior inte var olovliga att inneha på tingsrätten så fick jag även i samma veva direkt kontakt med en spjuver i rullstol som satt i anslutning i säkerhetskontrollen. Hans kroppsspråk var liksom så pass öppet att han sökte ögonkontakt och jag märkte han liksom smålog lite löjeväckande när han tittade mot mig. Jag hade inte lust att interagera med honom. Mitt första intryck av hans småflin var att han tyckte att jag såg dum ut eftersom jag precis entrat tingsrätten blöt eftersom jag hade nyligen sprungit dit i regnet med min flickvän för att kunna hinna fram till dagens huvudförhandling i tid. Men det var inte därför han smålog kom jag på en kort stund i efterhand. Han log eftersom han blev ombedd av ordningsvakten som stod med honom och som bad honom att förflytta sig lite åt sidan att något allvarligt nyss hade skett. Det där småleendet var således en skyddsmekanism till efter vad jag förstått när jag hörsammat mannens reaktion till vaktens uppmaning att ställa sig vid sidan var inte i proportion till hans respons. Ordningsvakten som var lugn och snäll i bemötande och berättade för filuren att han var gripen nu och att man “inte fick ha sådant på sig” och att det nu blivit ett ärende för polisen nu som skulle bli tillkallad dit. Det var nu som jag förstod att mannen i rullstol hade blivit ertappad med något olagligt föremål på sig (förmodligen en kniv) när han själv hade rullat igenom säkerhetskontrollen några minuter före än mig.

Det där med att människor blir ertappade med att bära kniv i en säkerhetskontroll på en domstol är tydligen inte helt ovanligt. Jag vet att jag vid ett tillfälle under T3 frågade en klasskamrat som jobbar som ordningsvakt på just denna aktuella domstolen om hur vanligt det där är och hon säger att det händer på en månads basis och oftast handlar det om folk som normalt sätt bär på kniv i vardagen inte tänker på att de har en på sig när de sedan besöker domstolen.

Efter att dagens förhandlingen var avklarad så såg jag att mycket riktigt att polis hade blivit tillkallad på platsen och nu höll förhör med personen i rullstol i ett av väntrummen. Jag tänkte för mig själv att det här var ju spännande och lade en tanke om att försöka hålla utkik i de framtida uppropslistorna för att närvara vid en framtida förhandling om detta nu inledda ärende. Man kan ju fråga sig var varför jag skulle vilja närvara vid en sådan? För jag är en nyfiken person som ibland tycker om att hoppa på någon annans livssträng som sammanstrålar i tid och rum med min egen.

Om dagens huvudförhandling

Etikett om inträde in i rättssalen

Jag brukar normalt sätt inför och i anslutning till rättssalen försöka låta alla aktörerna som jag förmodar som ska närvara i förhandlingen gå in först, så att jag obemärkt kan gå in sist. Detta eftersom jag inte vill ge några tankar om att jag är där för att just titta på deras förhandling förrän de befinner sig mitt i en. I det nuvarande fallet satt jag och min flickvän på sofforna närmare rättssalen än den tilltalade när notarien ropade upp målet i högtalarna och eftersom den tilltalade tillsammans i sällskap med sin mor var lite tveksam till om det var deras mål de hade ropat upp tyckte jag att det inte riktigt var min uppgift som åhörare att vänta in han och hans mor för att de skulle få gå först in. Anledningarna var att avståndet mellan mig och den tilltalade samt hans hastighet med sin mor gående mot rättssalen var av sådant slag som skulle betyda att jag samt min flickvän skulle behöva vänta ett antal sekunder för att vänta in dem för att det skulle få gå in först. Detta skulle strida mot min tidigare nämnda princip om att ge för mycket utrymme till den tilltalade samt att min och min flickväns entré in i rättssalen inte skulle kunna blir naturligt att vi höll dörren upp för den tilltalade. Speciellt när det handlar om tonåringar att inte ge dem för mycket utrymme. Jag öppnade dörren och utan att titta mig in till höger tog en fokuserad blick på sätena som var fastskruvade på väggen och räknade ut vart jag skulle sitta, det blev den fjärde sista stolen längst in.

Min flickvän hade således efter mig bara följt med mig och lämnat dörren öppen där den tilltalade och hans mor sedan ett par sekunder följde efter. När jag hade satt mig ned och för första gången skaffade mig en överblick över rättsallen med att titta mot domarpodiet så såg jag att jag hade fått uppmärksamheten från en nämndeman. Det var en kvinna i medelåldern som satt längst i från mig i rymmet ut på högerkanten (min högerkant) som tittade på mig med en liten dold konfunderad förundrad och märklig blick. Antagligen så trodde hon att eftersom jag gick in först och abrupt in i rättssalen och märkligt inte gett ögonkontakt med någon att det var jag som var den tilltalade och att jag var förkommen. Den blicken från henne försvann ganska så snabbt när ordförande tittade mot den tilltalades håll och nästan omedelbart frågade om den tilltalade var “X” vid namn.

Dagens lärdom: (klichéartad jag vet, men ändå) Ska du försöka upprätthålla ett effektivt försvar se då till att du verkligen har läst på eller har någon med dig som åtminstone har läst på och då kan föra din talan.

I anslutning som att ordförande fick bekräftat vem den tilltalade var och att han nu var närvarande så gav hon en kort respons “jag ska ringa upp åklagaren som ska vara med på länk” varpå den tilltalade märkbart förvånad “på länk?”. “Jaa” svarade ordförande medan hon och notarien fokuserade sig på att få fram en fungerande uppkoppling vars video skulle visas på rättsalens två storskärmar.

Den tilltalade satte sig sedan ned tillbakalutad och med armarna i kors och med en attityd av nonchalans. Det kunde egentligen mynnas ut redan i den tilltalades första riktiga interaktion till ordförande där han på ett förvånat och obetydligt sätt kände behov att hävda sig till att ifrågasätta att åklagaren skulle närvara på videolänk. Samt avsaknaden av att han inte hade något ombud närvarande men ville åtminstone ge en anblick av att han visste vad som gällde eftersom han sade att han hade läst på om processen då ordföranden sedan frågade honom om han visste hur processen skulle gå till. Trots han sade att han hade läst på om hur det hela gick till valde ordföranden att snabbt ge en “crash course” redogörelse om hur rättegången skulle fortgå. Hon var även tydlig med att säga här att han under eventuellt förhör med något vittne inte fick lov att ställa ledande frågor.

Jag började omedelbart ifrågasätta om jag skulle ha infunnit mig på dagens huvudförhandling då när jag tittade på den tilltalade som nu lös upp i den uppmärksamhet som han fått tilldelad av sig i från rätten och av oss som åhörare. Tanken slog mig ju om att vi på ett sätt nu bidrog till en form av negativ uppmärksamhet för denna unga killen som stod åtalad för brott. Kunde inte undvika att tänka på huvudförhandlingar där tilltalde har haft kompisar närvarande på sin huvudförhandling för att använda uppmärksamheten till att försöka plocka sociala poäng inför sina kompisars ögon om att man är en central fokus i en rättsprocess och har allas uppmärksamhet.

Här var det i alla fall en ung vit grabb klädd i en militär-grön t-shirt med något tryck jag inte lade något närmare tankar till. Han hade kort blont hår och hade en aura av en vanlig ungdomlig utseende med tillhörande smal kroppsbyggnad. Hade jag inte vetat så hade jag gissat på att killen tillhörde en EPA-kultur i en håla samtidigt som han gick på gymnasiet. Vet inte om det var hans ålder men hans utvecklingslinje om vart han befann sig i livet påminde mycket om den 17-åriga grabben som dömdes för våld mot tjänsteman det sista av de tre mål jag såg på mitt första besök i en domstol i Falun tingsrätt (2021-02-24, B 4228-20). Alltså som vilken annan svensk grabb som helst som emellanåt kränger jordnötter, spelar datorspel om kvällarna, runkar, ibland dricker med kompisarna och kanske är ute o kör något motorfordon för att imponera på medelmåttiga tjejer (i bästa fall!). Senare när vi kom hem kollade min flickvän upp hans verkliga ålder och det visade sig vara att han är 19 år gammal. Ops vad fel ens intryck kan bli ibland. Kan det vara så att mitt omdöme om människors ålder har blivit sämre med åren? Säkerligen verkar det stämma med den hypotes jag har burit på om detta de senaste 5 åren. Åtminstone min flickvän berättade i alla fall för mig efteråt att hon trodde han var 17 år).

Under partsförhöret var det ordföranden som ställde de inledande frågorna: “Vad är det för bil?” TT: det är en XX “Är det din bil?” TT: “Ja det är min bil fortfarande.” Ordförande: “Vad kan du säga om dagen den 18:e augusti?…”.

Senare när ordföranden skulle lämna ordet till åklagaren om han hade några frågor så svarade åklagaren: “Nej jag har inte frågor” för att sedan ändra sig och ställa frågan: “Får jag fråga vart var det du körde vid det här tillfället?” efter den tilltalades svar bad åklagaren om att justera sin gärningsbeskrivning.

Ordförande: “Då har åklagaren gjort gällande att åklagaren har justerat gärningsbeskrivningen.”

Tilltalade : “Jaha, ja... [okej?]”

Ordförande: “Är det något du vill säga om det?”

Tilltalade: “Ja det har ju inte hänt så att…”

När det sedan var dags för ett motförhör med det första vittnet på videolänk var den allra första frågan den tilltalade skulle ställa: “Ja alltså tidigare i telefonförhör…”. Längre hann han inte. Ordförande avbröt honom och sade “ska säga här att förundersökning är inget vi tar del av”. Ordförande redogjorde snabbt om att man inte får lov att ställa en ledande fråga med citat ur förundersökningen innan man ställt sin fråga och beklagade den tilltalade med att även tillägga "ja det är inte så lätt att veta… då avslutar vi förhöret”. Den tilltalade fick ett glatt förvånat ansiktsuttryck där han korsade armarna som gick över till ett skeptiskt ifrågasättande uttryck som om han hade förstått att han gjorde någonting fel men inte förstod varför, och en tanke om han hade blivit rättvist behandlad for igenom hans skalle.

Dagens läxa som sagt: Ska du försöka upprätthålla ett effektivt försvar se då till att du verkligen har läst på eller har någon med dig som åtminstone har läst på och då kan föra din talan.

(2023-07-21) (09:00) (Sal 10) Malmö tingsrätt - Huvudförhandling: B 4239-23, mord.

Kritik som inte kan undgå mig om själva den nya tingsrättsbyggnaden

Rakt på rödbetan kort och gott. Det är inte många veckor som den nya Malmö tingsrätt har varit i bruk och det är nu det andra dagsbesöket jag tar till denna praktfulla byggnaden (både interiören och exteriören är väldigt behaglig att se på). Dock kan jag inte låta bli att störa mig över att Malmö tingsrätt har nu den i särklass absolut sämsta funktionella planlösningen för en entré till en myndighetsbyggnad jag personligen någonsin bevittnat. Det är koko-bang-bang idoiti att det har blivit en sådan oländigt designad in- och utgångsutrymmet åt en sådan helt ny byggnad. Problemet med entrén är dels vart positioneringen för entrén är placerad då det för mig som besökare var väldigt svår att hitta. Och dels att entrén ger ett minimalt utrymme för in/utgång till besökare. Problemet är att när du bara har tre personer framför dig (en i själva säkerhetskontrollen) och två utanför så har en köbildning redan skapats att den blockerar in- och utgången. Detta för att entréhallens utrymme får endast plats med två personer med ett normalt svenskt avstånd till varandra och där den tredje personen får stå mitt i in/utgången för att hålla upp dörren. Nej fan dra åt helvete med arkitekten och även de som godkände denna design.

Exempelvis (bild ovan) så står jag här och väntar på att de två personerna i kö före mig ska gå igenom säkerhetskontrollen samtidigt som jag håller upp dörren och ser till att inte stå i vägen för besökare som även ska gå ut ur byggnaden. Vid dagar med större hop människor som ska passera till och från domstolen kan kommer det att uppstå en lång kö här.

En kort reflektion

Det har blivit en del besök på huvudförhandlingar sedan jag började juristprogrammet och jag märkte ganska tidigt i mina första besök att jag oftast blir berörd på ett sätt att jag oftast finner mig tänka tillbaka under dagarna på både offer, familjemedlemmar, vittnen men även gärningsmän. Hjärtat av alla huvudförhandlingar är ju ändå en berättelse om (om än en begränsad sådan) av människors livsöden. Dagens huvudförhandling har inte gjort ett undantag på mina känslor i heller.

En ordförande som kom ut och läxade upp åhörarna under första pausen

Ordföranden kom ut ur förhandlingssalen efter vad som skulle vara slutet på första pausen. Hon adresserade oss alla åhörare som stod utanför och gav oss en uppläxning av vi att inte skulle lämna kvar saker kvar vid åhörarplatserna, att mobiltelefonerna skulle vara avstängda, att det inte fick lov att pratas under huvudförhandlingen och att om det uppstod brist om plats på hörarplats att man då var tvungen att lämna.

Och jag trodde att man fick läsa många domar på juristprogrammet

En reporter från sydsvenskan hade sett att jag hade med mig ett anteckningsblock och penna samt att jag antecknade flitigt under huvudförhandlingen. Under en av pauserna kunde hon inte låta bli att fråga mig om jag också var reporter. Till vilket jag svarade på att jag inte var det men att jag var juriststudent. Jag frågade om hon tillhörde den del av redaktionen som tar del av de automatiska utskick från domstolarna vilket hon svarade ja varpå jag frågade om hon får läsa många rättsfall om dagarna och hon svarade att det ja och att det som mest har blivit 50 rättsfall på en dag! Men hon bedyrade att det då oftast handlar om s.k. smålmål (t.ex. ringa narkotikabrott eller fortkörning) och att sådana dagar kan ske då övriga i redaktionen är på semester och att man oftast bara skumläser domarna. Jesus kristus! Och jag som tyckte att vi fick läsa en hel del rättsfall under terminerna på juristprogrammet.

Om själva målet

Knappt att reporterns öga vart torrt (hade ni frågat mig som vittne om jag uppmärksammade på om reportern fällde tårar så hade jag strängt svarat: “nej, såg aldrig några tårar”, “men av allt att döma hennes kroppsspråk och emotionella tillstånd så skulle jag säga att hon nog fällde några tårar”. Och ej i heller bland de människorna som satt bredvid och framför mig på åhörarplats i heller var ögonen torra. Givetvis var processen jobbig för många och det sågs en del andra tårar under dagen på åhörarplats men de blev verkligen en utlösande faktor för en stor andel av ågörarna när vi kom till den delen av förhandlingen där den tilltalade skulle beskriva händelseförloppet i gärningen. Att han efter sin egen utsaga efter ett antal knivhugg valde att fortare ta slut på sin frus lidande genom att trycka ner kniven i strupen på henne och dels senare när han i efterhand berättade i rättsalen att han ångrade vad han hade gjort och att han förstod att folk hatade honom för det men att ingen hatade honom så mycket som han hatade sig själv. Och att han nu om det gick ändå ville ge tacksamhet till offrets syster som nu hade fått i uppgift att uppfostra och ta hand om hans dotter.

Nedanstående bilder kan vara olämpliga att publicera bild på men jag vill på något sätt ge denna historia något ansikte genom att på något sätt hedra offren och lyfta upp de inblandade och de berättelser som tagits plats i rättssalen idag. Sannolikheten att någon skulle ta skada av att se dessa bilderna publicerade är ytterst liten så därför väljer jag att lyfta fram två bilder ur deras vardag på de inblandade. Innan hela hela denna mardrömsresan skedde. Under en paus sökte jag upp deras namn på facebook och hittade en bild på den tilltalade och offret från 2020 (se bild nedan):

En bild på deras dotter från facebook (år 2022):

Tänk att den här lilla tjejen (på bild här ovan) plötsligt en dag när hon befann sig på fotbollsträning förlorade båda sina föräldrar p.g.a. av att pappa inte kunde besinna sig själv. Givetvis är min beskrivning en grov förenkling men ändå dessto sann … pustar ut… helvete alltså!!!

Uppdatering domslut (2023-09-14 och 2023-11-30):

Påföljd i tingsrätten: Livstids fängelse.
Påföljd i hovrätten: Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar.

Perspektiv om motivbilden

Det är alltid lite intressant att till sist få se det juridiska “facit” när en instans avkunnar en dom samtidigt som det har skrivits om domen i media. Att man kan skönja en viss skillnad av det som står i själva domskälet, medias rapportering samt det som faktiskt har förts fram i målet samt vad som finns i förundersökningsprotokollet. I detta fallet är kommunikationen hårfin mellan de olika aktörerna men det har ändå talats om en viss skillnad angående motivet till vad som föranledde gärningen som jag hade tänkt presentera en alterntiv bild om här nedan:

Tingsrättens domskäl om motivet:

“X har förklarat att han uppsåtligen berövat Y livet, men har uppgett att det var som att djävulen flög i honom och synes på så vis hävda att han inte hade full insikt och kontroll i sitt handlande […] Utredningen har inte gett stöd för annat än att agerandet utgjort en impulsartad handling, föranledd av att han hade svårt att hantera frågan om separation och krisen i förhållandet”

Aftonbladets skildring av motivet (2023-09-14):

“Mordet på den 32-åriga mamman tros ha utlösts av att hon ville skiljas – något X inte ville acceptera”.

Uppdatering (2023-02-02): Aftonbladets skildring av motivet i en annan artikel: “Vare sig tings- eller hovrätten har funnit några förmildrande omständigheter, men inte heller någon tydlig förklaring till varför [gärningsmannen], under ett samtal med sin dotters mamma, valde att med ett enormt övervåld ta livet av henne.” […] Och att förhållandet var slut, att [X] hade träffat en annan och ville skiljas, det hade [gärningsmannen] fått reda på bara några dagar innan mordet.”

Vad som faktiskt kommit fram under åklagarens sakframställning om händelseförloppet:

Översikt

Gärningspersonen fick dagen innan morddagen fick sms-meddelanden två av hans frus kollegor som han var bekant med om att de ville träffas och prata med honom för att de hade något att berätta. Under mötet berättade de två kollegorna att hans fru har varit otrogen mot honom med flera män och anledningen till att hon bl.a. mått dåligt den senaste perioden var p.g.a. att hon riskerade att få sparken från jobbet för att en man som hon var intresserad av inte var intresserad av henne och att hon försökt påverka den mannens anställning. Detta vet man eftersom hela samtalet mellan dem spelades in utav en av kollegorna - inspelningen spelades sedan upp i sin helhet under sakframställningen.

Efter samtalet åkte gärningsmannen hem rasande och konfronterade frun - detta vet man också efterson det fanns ett vittne som var i telefonen med frun när han kom hem och hörde delar av konfrontationen (samt att deras gemensamma barn var närvarande i lägenheten) när han kom hem rasande och började kalla henne en massa glåpord. Konfrontationen var kortvarig och slutade med att hans fru snabbt tog två resaväskor och lämnade lägenheten för att sova hos sin syster. Samma kväll skickade gärningspersonen sitt första sms till frun sedan konfrontationen kl 23:19:20 med följande text:“Me and your daughter are laying here crying together. I’m staying home with her tomorrow. You disgust me”. Där hela den efterföljande sms-trafiken fram till mordet såg ut såhär [blå färg är meddelanden skrivit av gärningspersonen och grön skrivet av frun]:

Hans hustru blev bragd om livet kl ×

Så… det som har kommit fram under sakframställningen ger en annan bild av händelseutvecklingen samt gärningspersonens motiv till gärningen var någorlunda mer komplex än såsom domskälet och media skrivit om att endast frun ville separera eller skiljas. Faktiskt att gärningsmannens från det att han får reda på otrohetsaffärerna till det att han bragd sin hustru om livet är en tidsrymd på mindre än 24 timmar.

Gör min beskrivning av nyansskillnaden i motivbilden skillnad juridisk sätt? Nej det gör ingen som helst skillnad juridiskt sätt i detta fallet. Men däremot gör den skillnad för den mänskliga (eller omänskliga) berättelse om vad det var som kanske hände, hur åskådar och de drabbade kanske tänker om motivbilden, hur det formar intrycket av händelsen och om vi som vill försöka ta någon lärdom av det; en liten (om än en såklart begränsad) förklaring till varför det gick så in i helvetes fel.

Givetvis här är ju medias roll att helt väsensskild än vad domstolens roll är som ska tolka och döma utifrån åklagarens gärningsbeskrivning om vad som är styrkt i målet. Medias roll är framförallt få reklamintäkter och sälja berättelser. Men medias berättelse är baserat på domskälet (dock som visat i den senare artikeln som kom efter domen i hovrätten så frångår samma författare de hon skrivit i sin tidigare artikel samt domskälet mer väsentligt angående b.la. motivbilden). Och egentligen är allt detta här som presenterats egentligen mer komplext än vad det är på så många nivåer. Psykologivetenskapen samt kognitionsvetenskapen har nog en hel del modeller om de processer av beslut som kan vara motiverande kan leda till en handlingsförlopp ovan. Men jag tycker ändå det är en skillnad här mellan domskälet, medias rapportering och den tolkning man själv kan göra utifrån sakframställningen blir intressant att påpeka.

Det som exemplifieras här för mig är även lärdomen om att en domstol har en bisarr (och lite overklig) uppgift i efterhand att försöka rationalisera en gärningspersons beslut och beteenden med ett begränsat urval som har många lager och dimensioner av komplexa tankar, känslor och handlingar. Men enligt mig som får lägga ett tyckande är det uppgifterna kring fruns otrohet som gnistan i händelsekedjan fram till mordet. Motivbilden är således mer bred än vad domskälet och medias rapportering ger intryck av att förmedla. Att motivbilden dessutom är komplex eftersom jag tror tankar om livssvek, äckelkänslor, gärningspersonens syn på manlighet och manlig form av heder spelade avgörande roller här också. Därtill den historik som gärningspersonen förtäljde under huvudförhandlingen om varför deras förhållande samt hur deras psykiska måenden hade varit de veckorna fram till mordet. Jag sympatiserar inte med gärningspersonen utan försöker bara likt domstolen (på mitt vis) att rationalisera motivbilden om vad som föranledde gärningen för att vilja i mitt eget huvud komma fram till vad som hände. En sak jag är säker på är att själva separationen var bara en faktor i motivet ill handlandet. Är detta petitesser? Kanske det men det är vad vi jurister kommer att syssla med resten av våra liv när vi kommer ut i arbetslivet..

Källor:

Förundersökningsprotokollet

Linda Hjertén, "Knivmördade sin hustru – döms till livstid", 2023-09-14, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4oAzEo/knivmordade-sin-hustru-doms-till

Linda Hjertén, "Caroline ville skiljas – det blev hennes död", 2023-02-02, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/veRAQm/caroline-ville-skiljas-det-blev-hennes-dod

(2023-07-04) (09:00) (Sal 10) Malmö tingsrätt - Huvudförhandling: B 3655-23, försök till grov utpressning.

Allmänt om upplevelsen

Första besöket i Malmö tingsrätt i den splitter nya ståtliga byggnaden. Med planering lyckades jag även få med mig min brorsa här för att titta på dagens huvudförhandling också. Det är brorsans allra första gång som han besöker en domstolsbyggnad eller för den delen tittar på en huvudförhandling. Min hypotes var att han snabbt skulle bli uttråkad (då min bror är naturvetare med teoretisk fysik studier i bagaget) men min tankemöda visade sig vara fel då han tyckte hela spektaklet var en jätte intressant upplevelse.

En av tolkarna i en av pauserna berättar om sin upplevelse en gång när en nämndeman hade somnat under en huvudförhandling

Råkade tjuvlyssna på en av tolkarna i målet stod och pratade med en annan tolk i pausen utanför rättssalen. Tolken pratade om sin erfarenhet ifrån ett annat mål om att en nämndeman somnade under en huvudförhandling. Jag kunde inte låta bli att på det hela tycka det ligger lite tragedi-komik i det hela. Det här med sovande nämndemän verkar vara ett riktigt fenomen alltså. Detta fenomenet är tyvärr ingen skröna för mig i hellerdå detta är något jag själv bevittande ett mål för ca två år sedan (under pläderingen i målet B 4125-21, Malmö tingsrätt). Jag fick senare en chans att ställa en fråga till lagmannen Jacob Heister om vad man borde göra som åhörare om man själv skulle bevittna en sovande nämndeman. I respons sade han att man skulle kunna påpeka sina iakttagelser till en ordningsvakt under en paus som i sin tur skulle kunna återkoppla till ordförande om det.

Om målet

Själva en del av bevisningen i målet som åklagaren presenterade för att försöka styrka rekvisitet “genom anspelning på ett våldskapital” i utpressningssituationen/olaga hot situationen var minst sagt påfallande för mig som juriststudent. För att kunna styrka rekvisitet som återfinns i 9 kap. 4 § brottsbalken och 4 kap. 5 § brottsbalken presenterade åklagaren skärmdumpar från en utredning gjord med google-sökningar som metod för att försöka styrka att en av de tilltalade anspelar på organiserad brottslighet. Metoden som utredaren hade tagit fasta på var google sökningar på klan-namnet. Följande google-utredning och sökträffar visades upp under sakframställningen:

Wikipedia artikel om klanen
Flashbacktråden “El-Zein klanen som även har medlemmar i Sverige trycks åt i Tyskland”
Bild på en blogg som har skrivit om klanen i blogginlägg
Bild på en Aftonbladet artikel om presidenten “Mäktige klanledaren ska berätta allt: ”Då flyter blodet”
En skärmdump på wikipedia artikel till tv-spelet “The Godfather” (2006) (se bild nedan)

Att en flashbackstråd användes under sakframställningen för att styrka ovanstående rekvisit om anspelning på brottskapital var minst sagt förvånande och välidgt intressant.

Åklagarens retoriska teknik under sakframställningen

En annan väldigt intressant grej var att bevittna åklagarens retoriska teknik under uppspelningen av ett direkt bevis i form av ett videoklipp där en av de tilltalade kunde höras när han hotade målsäganden över telefon. Hotet uttalades på det arabiska språket. Men för åklagaren att poängtera allvaret i de hotfulla orden så sade åklagaren till rätten att han först skulle spela upp videoklippet utan undertexter för att rätten skulle lägga märke till den den som uötvade hotets (den tilltalades) ton. För att sedan spela upp samma klipp igen fast med undertexter. Denna typen av retorisk teknik är något jag själv aldrig bevittnat förut i en svensk huvudförhandling. Och ej minst väntat från en åklagare som brukar köra ett ganska “clear cut” och straight sätt att argumentera. T.om. min bror som satt med mig och som aldrig tidigare sett en huvudförhandling gjorde en anmärkning om den retoriska tekniken.

Trots till helheten en bra upplevelse blev det ändå en stökig huvudförhandling på åhörarplats

Själva huvudförhandlingen i åhörarsalen blev även stökig. Vid det tillfället under sakframställningen där åklagaren under den första uppspelningen av videoklippet (som omnämndes i stycket ovan) där den av de tilltalade bl.a. på arabiska säger att han ska knulla målsägandens syster i mitten av hans hem blev tydligen för mycket för en åhörare att höra. Åhöraren blev nämligen helt förbannad och började höja rösten mot en annan åhörare i närheten och yttrade någonting i med “varför säger han så om min syster?”. Flera åhörare bröt in och försökte dämpa den situationen som nu tycks ha eskalerat till en konflikt om heder allt eftersom själva huvudförhandlingen fortskred. Den konflikt som nu hade uppstått slutade med att de som bråkade med varandra till sist gick ut ur åhörarsalen för att gräla utanför dörren - jag uppskattade det till att ca 80% av åhörarna (som hade någon form av koppling till de som grälade) följde med ut för hjälpa till att dämpa konflikten.

Vet fakitkst inte om de löste den konflikten om heder eller inte. Jag och brorsan satt kvar och fortsatte följa huvudförhandlingen som fortskred utan att någon inne i rättssalen märkte något. Antagligen p.g.a. vi satt i en säkerhetssal med både glas mellan oss och aktörerna i rättssalen samt att avståndet mellan oss och närmsta aktör i förhandlingen var nog ca 10 meter. Jag vet i alla fall att de två som grälade utanför rättssalen fick på ett eller annat sätt uppm’rksamhet från vakterna på tingsrätten och de två blev ur tingsrätten av vakterna. Efter att dessa två hade blivit utkastade där resten av åhörarskaran hade kommit tillbaka igen blev det sedan en väldigt massa spring in och ut säkerhetssalen på åhörarplats - kanske skulle folk ringa en massa eller gå på toaletten… jag vet inte, jag har ingen jävla aning. Men det var liksom en utlösande signal att folk trodde nu inte inte ville följa ordningsreglerna särskilt hårt. Den spända konflikten som hade uppstått tidigare gav vid ett tillfälle utlopp för nya konflikter och kanske tydligare markerade grupperingar. Det var en åhörare som retade sig på att två andra åhörare nu hade börjat småprata sinsemallan under förhandlingen och åhöraren bad dem vara tysta. Hon fick direkt svar på tal med barsk ton: “ursäkta, men ÄR DU DÖV ELLER!?” och det blev ett jäkla liv mellan dem och vi alla inklusive mig själv fick “hyscha ner” dem båda för att försöka dämpa stämningen så att den inte eskalerade. Som tur var kunde vi rädda deras ansikten när vi kollektivt bröt in att lugna ner konflikten.

Efter lunchpausen var nu två vakter närvarande när vi skulle gå in i rättssalen igen för att styra upp så att det fanns någon form av ordning på åhörarplats. En av vakterna toh i uppgift och läxade upp alla (återigen) om ordningsreglerna, han stannade nu även kvar på åhörarplats under resten av huvudförhandlingen för att se till så att folk skötte sig.

Uppdatering: Domslut (2023-07-27)

2 tilltalade dömda för olaga hot: Fängelse 2 månader vardera samt att de ska betala 10 000 kr i solidarisk kränkningsersättning till brottsoffret.
1 tilltalad frikänd.

Angående hur tingsrätten resonerade om anspelande på våldskapital

“Det har bland annat framkommit att X i sina kontakter använder sig av nedanstående logga. Den refererar till den klassiska filmaffischen till filmen Gudfadern. Enligt åklagaren finns därmed en koppling till våldskapital med tanke på filmens tema. Från försvarets sida har hävdats att motsvarande referenser till den klassiska filmaffischen används i andra sammanhang som inte antyder koppling till våldskapital exmpelvis till en julshow på ett hotell i Malmö under namnet ”Julfadern” […] Eftersom det inte är visat att man anspelat på våldskapital är det inte frågan om ett grovt olaga tvång och därmed inte ett försök till ett sådant brott.”

Ja jag tycker domskälet här ovan är minst sagt intressant och jag behöver lite mer tid till att fundera på det där mer.

2023-06-15 (15:15) (Sal 2) Umeå tingsrätt - Huvudförhandling: B 1625-23, grovt rattfylleri

I väntan på att detta målet skulle ropas upp satt jag och åklagaren i målet och småpratade. Det var samma åklagare som var i det förra målet (här ovan). Det visade sig att även hon hade pluggat på juristprogrammet i Umeå och gått ut 2018. Vi hade haft en del av samma lärare visade sig när jag frågade om hon kände X och Y och där jag nämnde att de fortfarande jobbade kvar. Hon berättade att när hon läste så hade de även ekonomi som de läste under terminen med skatterätt. Hon berättade att det just på Torsdagar på Umeå tingsrätt är det dem dagarna de kör målen för snabb lagföring (“metoden kan användas vid brott som ger högst tre års fängelse där den misstänkta personen är över 18 år och anträffas på brottsplatsen”). Så småningom dök den tilltalade och hans tillhörande advokat upp. Jag kände först inte igen försvararen när jag tog en första blick åt hans håll - men efterhand gick det upp för mig vem han var. Det var en av de advokaterna som hade föreläst för min årskull juriststudenter under en av de första veckorna på T1. I en paus senare frågade honom om han fortfarande föreläste för studenterna och de sade han att han gjorde och de hade t.om. en planerad föreläsning för de kommande T1:orna nu till hösten. Det var då jag återkopplade till honom att jag tyckte att hans föreläsning var en av de bästa jag sett under hela programmets gång och jag berättade att det som gjorde den så bra var vi (studenter) bara matade honom med fråga efter fråga under den föreläsningen. Hans respons var att det är kul när vi kommer med frågor.

Inte för att jag är partisk genom att jag såg upp till honom men han genomförde faktiskt så skötte han det här aktuella målet även väldigt bra. Smidigt liksom. Inte mycket ego i hans framtoning vilket alltid är ett imponerande attribut att se i den rollen. Processen blir också smidigare för alla rättens aktörer när man blir kort och koncis i sin framtoning. Inte för jag kommer bajsa på advokatkåren här men kan förstå bl.a. varför de fått så mycket kritik i media de senaste åren. Tyvärr lever vi lite nu i sådana tider med mycket missnöjda människor i samhället. Grejjen med de stora media granskningarna av advokatkåren de senaste åren tror jag är bl.a. att det i grund och botten handlar om en social stratifierings fråga som bottnar i någon slags status/klass skillnad mellan advokater och resten av samhället. Advokater står ändå ganska högt upp på i statushierarkin av samhället. Och när allmoge med sina avundsjuka nesliga tendenser granskar deras insatser så uppstår en naturlig skärning av avundsamhet.

Gärningen i detta rattfyllerimålet var vitsordat och det var i pirncip ingenting som var ostridigt i målet. Trots det kan man ibland märka att de flesta advokaters ego har ett behov att visa att de göra ett märkbart jobb för sin klient och att de på något känner en press som kanske inte juridiskt sätt att argumentera särskilt avgörande eller övertygande men som ändå spelar på andan av att man har gjort sitt jobb av att slås för sin klient. För liksom om nästan ingenting är ostridigt. Vad har advokaten gjort för insats sett ur sin klients synpunkt som inte är speciellt juridiskt kunnig? Det kanske också hör till att en del klienters bild och förväntningar på ombud är orealistiska. Det skulle ju vara en väldigt konstig balansgång då som en del advokater måste försöka bemsätra för att framstå i sin klients ögon som att de gör ett bra jobb samtidigt det faktiskt sett till de juridiska uppdraget är ett ganska så dåligt jobb utifrån en juridisk synvinkel. Det får mig att tänka på hur komplicerat det kan vara ibland. Jag vet faktiskt inte vad svaret är här och behöver fundera lite mer på det där än att bara sitta här på en blogg och “tycka”. Svaret kanske ändå ligger i advokatetiken att man trots det ska göra sitt jobb uitfrån det oavsett vad klienten skulle tycka. Men jag kan förstå att en del klienter är riktigt okunniga och att de hellre händaefter skulle vilja ha ett ombud som argumenterar bara för sakens skull. Under rättegången blev jag ändå imponerad av hur smidigt advokaten skötte processföringen i målet och kunde inte undgå att tänka på vilken bra förebild han är för advokatkåren i sin helhet.

Hur som helst efter allt som huvudförhandlingen och den berättelse som kom fram där uppenbarade sig kunde jag ej undvika att tänka på den den lite äldre mannen som stod åtalad snett framför mig i rättssalen. Han berättade att han hade varit och ätit och druckit alkohol hos sin ex-flickvän och sedan blivit utslängd. Han hade kört dit och ville nu ta sin vil och köra hem. Han berättade att han börjat dricka alkohol sedan ryggen pajade för honom (i vad jag förmodade var en arbetsrelaterad skada). Han beskrev det som att allting i livet tog en vändning då och det började gå utför. Av att bedöma mannens utstrålning så såg han rätt så skröplig ut för sin ålder. En man i 50-60 års ålder med sina bästa dagar med en fungerande rygg bakom sig. Tänk vad illa det kan gå, när man sköter sig och gör det som kanske förväntas av en och kroppen bara pajjar för att de arbetsmomenten som du utför är nödvändiga för att utföra arbetet. Jo antagligen har kanske han och jag simplifierat det om varför han satt här idag och att det alltid finnas flera andra faktorer som man kanske inte känner till och nu är det ju faktiskt antaganden jag gör om hans förflutna - och ja vad vet jag egentligen om mannens tidigare förhållanden som gjort att ryggen pajjade. Dock är en sanning att alla människor har sina trösklar för vad de klarar av och inte klarar av och oftast när man möter en livskris (hälsokris) sådär har man kanske inte hanteringsmekanismer för att tackla den. Då kanske de lättaste är att sträcka sig efter det som är närmast och tillgängligast just där och då. Alkoholen. Ja detta tar ju såklart inte bort från den rättshandlingen att köra bil under påverkan av alkohol. Men livet är krokigt ibland.

2023-06-15 (14:00) (Sal 2 ) Umeå tingsrätt – Huvudförhandling: B 1539-23, stöld.

Den tilltalade uppgav under förhör som sitt försvar att hon varit stressad och förvirrad och ej haft uppsåt till den påstådda gärningen. Jag tror hon framförde denna invädningen om ett påstått förvirringstillstånd eftersom hennes medvetande inte kan hantera de känslor av skuld när hon sitter och ska hävda sin oskuld inför rätten. Det var nästan som en film ur en scen faktiskt. Väldigt speciellt att titta på och jag önskade att jag på något sätt hade tillgång till en videokamera utifrån mitt perspektiv om detta spektaklet jag fick bevittnat. Det var väldigt uppenbart att hon försökte undanstoppa sin skuld på ett omedvetet plan för hon hade väldigt svårt att hantera de negativa känslor som hon bar på angående hennes samhällets press om skuld.

Jag såg det inte först men när jag vid ett ögonblick efter hennes partsförhör fick se hennes ansikte framifrån så kände jag genast igen det där typen av ansiktsuttrycket. Det är ett högt besynnerligt ansiktsuttryck. Eftersom jag har haft en hel del bekanta i mitt liv som tidigare gått på droger och varit runt den sfären så vet jag vad det där ansiktsuttrycker indikerar. Jag önskade jag kunde på något konstnräligt eller vetenskapligt vis ge det rättvisa att på något sätt försöka uttrycka i bild eller i ord om hur det där ansiktsuttrycket ter sig men med brist på ord det ser ut som om en person vars tankeverksamheten har blivit enkelspårigt. Min tes förstärktes när jag lyssnade på det enda vittnet (en vakt) som beskrev hennes beteende under gärningstillfället var något för honom som stack ut. Vittnet hade under en vanlig butikspatrullering fått syn på kvinnan och lagt märke till henne när hon stod inne på H&M:s avdelning för smink på ett udda beteende plockat upp och lade tillbaka test-smink i en väldigt snabb manér. Ingen under huvudförhandlingen gav uttryck till den typen av tankar jag hade om det hela men det där beteendet tillsammans med hennes ansiktsuttryck var en stark indikator för att hon var påverkad av ett centralstimulerande preparat. Antagligen amfetamin. Mitt antagande här var ingenting som antydes om under huvudförhandlingen över huvudtaget (hade ju inte med saken att göra egentligen). Om vakten tänkte det i sin personliga tankeverksamhet var inget han signalerade på något sätt i alla fall. Han nämnde bara varför han hade lagt uppmärksamhet på denna kvinnan eftersom han är tränad i att titta efter avvikande beteenden och det var vad som fick han att forsätta titta efter vad hon gjorde. Jag började undra om någon av aktörerna i rätten såsom nämndemän eller åklagare ens hade tänkt att beteendet som han beskrev var drogrelaterat. Inte för att det faktiskt skulle spela någon som helst roll i detta målet. Men jag fann det intressant. När det sedan under personalia-delen framgick att den tilltalade nyligen dömts för narkotikabrott var saken 90-95% klar för mig att hon måste ha varit påverkad under gärningstillfället. Kvinnan som antagligen hade levt ett relativt ordnat liv (åtminstone till den grad att hon kunde sköta sitt arbete) för att inte för så lång tillbaka sedan få livet att börja spåra ur. För vilken anledning skull? Ja det vet man inte. Från mitt perspektiv var detta en kvinna som befann sig en personlig kris och ett moraliskt fri fall. Själv satt man på distans och tänkte “Men hallå kära du! Ser varken du eller någon i samhället vart din väg är på väg någonstans?”. Tyvärr lever vi inte i den världen än att en kraftsatsning för stödjade åtgärder så att hon inte fortsätter i vektorer på spinn ut i rymden. Sedan är det en sak att bli erbjuden hjälp och villa få hjälp. Men i ett idealiskt samhälle där alla spelar sin roll och det finns pro-aktiva resurser var det hela bara bedörvligt att veta att det jag såg idag så gav tyvärr inga tecken på att hennes liv kommer att förändras till att komma på rätt spår inom en snar framtid. Kan jag ha fel? Absolut, jag vet ju egentligen ingenting om denna kvinnan. Men jag är helt säker på att hon kommer vara tillbaka hit till samma tingsrätt igen och då kanske framför andra domare där hon återigen kommer få sitta inför skranket och känna denna skuld som hon är riktigt usel på att förneka att dölja för både sig själv och för rätten.

Uppdatering: Domslut och kommentar (2023-05-11)

Påföljd: 20 000 kr för en stöld till ett värde på ca 900 kr.

Med konsekvensetiken som perspektiv blev det där i efterhand sett en väldigt dyr ringa stöld. Tvivlar på att den aktuella kvinnan kommer kunna betala av böterna på ett bra tag eftersom hon uppgav under personalia delen hon inte skulle jobba kvar på sin nuvarande arbetsplats i slutet av denna månaden och hade inget annat jobb just nu i sikte.

2023-06-15 (13:00) (Sal 2) Umeå tingsrätt - Huvudförhandling: B 1537-23, grovt rattfylleri.

Försvararen bad att få sekretesspröva förhöret som skulle upptas med den tilltalade. Rätten gav bifall till det efter en kort överläggning. Anledningen var med hänsyn till 21 kap. 1 § Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) av att den tilltalade gjorde ett rekvisit aktuellt som berörde liv och hälsa. När åklagaren i sin pläderingen uttalade sig om att straffvärdet på gärning uppgick till ca 2 månaders fängelse så kunde man se att den tilltalade träffades av verkligheten i situationen att hon riskerade fängelse straff för sin gärning och i respons till det började hon nu att fälla ett par tårar. Det framkom en bit fram i pläderingen från åklagarens håll av vad sekretessen avsåg att skydda och det var att den tilltalade hade för avsikt att ta sitt liv den där aktuella kvällen som hon kom körandes berusad på motsatt vägbana nära på att kollidera med mötande bil för att sedan köra av vägen. Det var självklart att hon hade befunnit sig i en personlig krissituation där och då. Jag kunde inget annat än att känna lite medlidande med henne när hon satt och fick detta som en känslomässig käftsmäll när det gick upp för henne vad hon nu riskerade att bli dömd för. Men lagen är lagen och med detta handlandet hade hon även riskerat en andra mötandes bilist samt passagerares liv. Så även om jag kunde känna medkänlsa och empati att hon hade befunnits sig i en personlig psykisk kris som hon förmodligen inte hade psykologiska mekanismer att tackla och bemöta så måste ju samhället visa avstånd mot grovt rattfylleri och kommunicera att där räcker det och att hon inte kan behandla sina problem på det viset ändå.

Uppdatering: Domslut

Fängelse 1 månad.

2023-06-12 (10:40) (Sal 2) Hovrätten för övre Norrland – Huvudförhandling: B 827-22, grovt olaga hot m.m.

Ungefär 10 minuter innan målet skulle ropas uppmärksammade mina öron mig en konversationen från de de enda personerna som var närvarande i det gemensamma väntutrymmet på hovrätten sittandes på sofforna nästintill mig. En medelålders man med brytande svenska på någon mellanöstern dialekt. Mannen hade en ödmjuk ton och pratet handlade om att han bedyrade att han var oskyldig och att de hade ljugit mot honom i tingsrätten och han även ville genstämma. Han frågade personen som han talade med om det även skulle kunna gå att överklaga en hovrättsdom vilket personen svarade ja att det finns högsta domstolen också. Jag förstod det nu som om att det var en klient som pratade med sin advokat. Korrekt tänkt där av ombudet tänkte jag också bara på hans fråga och att inte ge klienten en lektion om en prejudikatinstans och en analys om vad vilka prejudicerande frågor detta målet skulle kunna tänkas ha. Precis innan målet ropades på så hade jag gissat till mig att det var de som skulle vara aktörer i dagens huvudförhandling som jag skulle närvara på.

När väl huvudförhandlingen hade startat

Efter förhöret med den tilltalades fru som hade varit vittne till delar ur händelseförloppet av gärningsbeskrivningen så började jag fundera på hur hovrätten skulle värdera och uttrycka sig i ord när de senare skulle skriva ner vad de uppfattade som händelseförloppet. För mig var det dock oklart om vad som var de inledande momenten till vad som orsakat gruffet och handgemänget där målsägande och tilltalade började brottas med varandra och där det utifrån bevisläget av deras utsagor till vissa delar av händelseförloppet var i ett ord-mot-ord läge.

Förutom min fundering av bevisvärderingen ska jag nämna att jag blev smått munter varje gång då den tilltalade adresserade åklagaren med epiteten “fru” som i “Fru åklagare…”. Den där jargongen borde ändå ge en extra jämkning av skadeståndet eller något tycker jag. Nämndemännen i målet borde i slutet av förhandlingen dra upp varsitt plakat med siffror (9:or respektive en 10:a) som en poängbedömning i uppförandet av den tilltalade under huvudförhandlingen. En liknande stilpoäng (fast en dold sådan) som den tilltalade gjorde var att han sedan målet hade ropats på och det var dags att gå i och ut ur rättssalen så insisterade den tilltalade på att hålla upp dörren för alla även som skulle in och ut ur rättssalen om det inte direkt var nödvändigt eller synkroniserat. Jag tolkade detta som om han verkligen ville visa sin för rätten och plocka poäng av rätten att de hade att göra med en man som beter sig väl.

Jag måste säga att efter lunchen och under den sista uppspelningen av det sista förhöret med en granne som vittne så slumrade jag till. Hur länge jag var borta i ingen-landet det vet jag inte… det sista jag mindes var att jag hade slutit mina ögon för att försöka koncentrera mig vittnesmålet tills jag helt plötsligt kvicknade till ur en dvala jag inte visste jag hade beffunnit mig i och kom på att jag befann mig i rättssalen. Vet inte hur länge jag hade varit borta men gissningsvis vid en kort uppskattning att det kanske hade gått sådär 10 minuter. Jag tror också att min manér av att ha tuppat av snappades upp av några inne i rättssalen också. För bl.a. när rätten efter förhöret med grannen tog en 15 minuters paus och jag satte mig igen på samma soffa utanför som jag satt innan förhandlingen gick försvararen förbi mig och frågade om jag var “Trött!? :-)”.

Uppdatering: Domslut (2023-06-19)

Hovrätten fastställer tingsrättens dom: Fängelse 10 månader.

2023-05-15 (11:00) (Sal 1) Hovrätten för övre Norrland – Huvudförhandling: B 412-23, mord

Som vanligt kom jag ej förberedd till detta målet. Ibland förbereder jag mig men väldigt ofta så gör jag det inte. En av idéerna jag har med denna attityden är att jag i första hand försöker få ett nämndemanna samt ett åhörare perspektiv när jag går på huvudförhandlingen. Detta betyder att jag som regel inte läser några inlagor såsom förundersökningsmaterialet eller ens stämningsansökan innan jag har tittat på förhandlingen. Två andra anledningarna är för att det just nu tar upp för mycket av min tid att läsa igenom det där materialet och att det faktiskt ger mig lite spänning att gå på en förhandling med ett “clean slate” i sinnet om vad som ska komma skall på förhandlingen. Detta gör så att jag emellanåt upplever hela processen som att titta på en långfilm ibland. Och det är en riktigt speciell känsla när den infinner sig. En följd av detta blir att jag även då mentalt får öva på att knäcka på det juridiska nöten som presenterar sig under processen. Det kan vara bra ibland att inte känna sig så insatt och ändå få öva skallen liten. Dock med det sagt kan jag inte säga att denna nämndamanna metodologin är någonting jag rekommenderar andra följa. Men att det just under det här stadier där jag befinner mig i just nu i livet är det en metod som jag kör på. Ska också flrytdliga med med att säga att just detta tillvägagångssätt att inte komma inläst på huvudförhandlingar kommer kanske revideras i framtiden.

Den den äldre cyniskt stirrande ordföranden

En av de märkligaste sakerna jag varit med om som åhörare i en huvudförhandling. Just mordrättegångar brukar det åtminstone komma åtminstone en åhörare (oftast någon som kände någon av personerna som målet kretsar kring t.om. ibland att någon journalist dyker upp). Jag kan dock inte säga hur lång tid det fortlöpte mellan min entré in i rättssalen till huvudförhandlingen hade startat och där emellan ombuden då de hade intagit sina platser och höll på att förbereda sina datorer. Det var där någonstans som jag och ordförande låste ögonkontakt med varandra och inte ville bryta blicken, ögonkontakten varade i ca 4-8 sekunder. Min första tankeprocess var att jag hade missbedömt vart han tittade någonstans dvs. att han inte alls stirrade och det var bara en chimär om hur ljuset speglade sig från kontorsarmaturen som gjorde att det såg ut som det. [Uppdatering: Har sedan dess besökt samma rättssal och suttit på samma plats och sett att det är inget fel på ljuset]. Men det fanns ingen annan åhörare här och efter att ha tänkt efter både två och tre gånger förstod jag att han verkligen stirrade på mig Jag brukar normalt sett inte vika blicken när stirrartävlingar infinner sig. Men jag vill inte ha någon jäkla stirrar-tävling cynisk gammal ordförande för jag har respekt för processen - för helvete va fan är detta liksom!? Så jag vek undan med blicken.

SÅ jäkla besynnerligt beteende och jag har aldrig tidigare varit med om någonting liknande med någon professionell aktör i en rättssal. I 99% är ordföranden om någon ytterst professionell i sin roll med allihopa inkl. dem på åhörarplats. De så duktiga att jag t.om. kan uttala mig om att de är anmärkningsvärt duktiga på att verka vara obrydda och är oftast väldigt fokuserade på sitt uppdrag (att vara närvarande för parterna och leda huvudförhandlingen). Nu var det ju så att huvudförhandlingen inte hade startat ännu så jag tog faktikst inte någon tid från själva processen. Ibland är det så att man kan få en bekrätftelse av ordföranden både med blick eller fråga om man är vittne eller t.om. part (lol), men aldrig en stirrande blick ifrån en gammal ordförande som varar i en handfull sekunder där det väldigt tydligt signalerar att. “Har du ingen skam din parasit på andras olycka att ta underhållning och komma hit på något sådant tragiskt som detta?”. Jag minns under T2 när jag var i basgrupp med en jursitstudent som även jobbade som polis i Lulelå där han berättade en historia som hände med en cynisk domare någonstans I Norrland. Han hade själv fått denna historia återberättad (bra historievärde va) om en domare som hade sin sista dag på jobbet innan pensionen slagit klubban i bordet och sagt “jag dömer dig till döden” och sedan rest på sig och gått ut. Vet även attjag läst i en intervju med en domare i en flashbacktråd (ja jag vet, bästa källan den också eller hur hur!?… undrar om jag med denna texten nu kommer bidra med någon liknande bild till framtida jurister om gamla skrönor) att en del domare tenderar till att bli cyniska med åren. Detta är min första möte med en sådan domare. Om det har skett tidigare? Ja som sagt de källorna kan jag inte bekräfta men detta som hände idag var absolut en grej som jag kan bekräfta.

Det andra märkliga var när den tilltalade dök upp i handbojor med kriminalvårdare vid sin sida så slogs jag över hur den tilltalade inte alls passade in i någon stereotyp bild av någon mördare. Han såg inte ut som någon tagit någons liv genom bristande impulskontroll, svartsjuka, otrohet, rent raseri eller penningsskuld. Det skulle visa sig att ordöfranden hade ett rätt här i alla fall, att det var en väldigt tragisk histora som utspelade sig här.

Uppdatering: Domslut (2023-05-25)

Hovrätten fatställer tingsrättens dom och dömer den tilltalade till rättspykiatrisk vård.

Uppdatering (2023-07-05)

Prime Crime har även släppt en dokumentär om mordet (se video nedan).

2023-04-25 (13:00) (Sal 1) Lycksele tingsrätt – Huvudförhandling: B 82-23, misshandel, tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovlig körning.

2023-04-26 (09:00) (Sal 1) – Huvudförhandling: T 292-22, bättre rätt till bastu [Förlikning skedde 11:30 efter många turer för parterna in och ut ur rättssalen].

När jag läste “saken” på uppropslistan så kände jag mig mer eller mindre nödgad att gå på denna huvudförhandlingen. “Bättre rätt till bastu” ja så stod det faktiskt. Jag gjorde inga efterforskningar i heller (som jag normalt sätt i heller inte brukar göra) utan beslutade mig för att jag skulle dyka upp kl 09:00 på tingsrätten med mitt anteckningsblock och pennskrin för att beskåda spektaklet. Mycket riktigt handlade målet om en bastu hade överlåtits vid en överlåtelse av fastighet. Ordförande som var en mycket äldre herre (säkert över 70 bast) började förhandlingen med att fråga om det fanns utrymme till förlikning och vid en första anblick så verkade det som att det intresse inte var särskilt glödhett. Men ordföranden lyckades åtminstone till att börja samtala med parterna i en rum för att försöka pejla deras enskilda positioner och försöka sig på ett försök i medling.

Under en av dessa medlingstillfällena i enrum började jag en av parternas ombud att samtala och det visade sig att han var vice ordförande för advokatsamfundet. Han frågade bl.a. om vad mina planer var efter studierna. Jag sade att jag inte var säker och höll dörrarna öppna men att det att jag nog inte skulle bli advokat. Han sade att han i heller inte var intresserad av att bli det när han pluggade men att det sedan blev den vägen och att han aldrig hade ångrat sig sedan dess. Under småpratet så frågade jag han om det hade skett några stora förändringar i rollen som advokat sedan han började. Och han nämnde att han var orolig utvecklingen att advokatyrket inte längre skulle bli attraktivt eftersom de arbetsplatser med advokatyrket inte längre stod högst upp på listan över vart juriststudenterna i en årlig undersökning ville arbeta efter studierna. Jag bekräftade att jag kändes till enkätundersökningen som han syftade på. Även de senaste årens skriverier om advokater var även en bidragande faktor. Jag lade till att jag förstod att han menade gangsteradvokater. Han exemplifierade med att innan så brukade de få in höga bibbor med ansökningar (var lite oklart om han menade om det var ansökningar till samfundet) men att de ansökningshögarna hade betydligt minskat i storlek med åren. Jag förstår att han tyckte det såg bekymersamt ut och tänkte säga det att jag själv inte tyckte att advokatsamfundet hade varit särskilt kompetenta på att att bemöta denna negativa bilden som media skildrar. Att advokatsamfundet borde ha lagt upp en tidg och klar mediastrategi för att aktivt bemöta den negativa bilden i media. Men innan jag hann säga det så vips var det tur för han och hans part att gå in i rättssalen igen. Och sådär fortsatte bra många omgångar. In och ut. Vid ett tillfälle under medlingen så frågade jag om han trodde att det skulle bli en förlikning vilket advokaten sade att han inte trodde eftersom parterna låg fortfarande långt ifrån varandra. Jag önskade jag tog räkning på antalet gånger men vi började huvudförhandlingen kl 09:00 och nyhet om att parterna skulle ingå i en förlikning kom kl 11:30. Det blev då uppenbart för mig allt det här var nog vad käranden hade hoppats på som en möjlighet och jag fick en känsla under hela processen av att han hade haft is i magen för att försöka få så hög ersättning som möjligt. Well played käranden!

Skulle vara intressant att ta del av parternas bevisning i målet och kanske i framtiden återkommer jag med en uppdatering med att begära inlagorna och tittar på hur bevisläget faktiskt såg ut för dem båda.

Uppdatering

Var faktiskt tvungen att ta en dubbelkoll när jag öppnade domen att det faktiskt var en dom eftersom Lycksele tingsrätt logotyp ser ut (se bild nedan) att likna som om de tillhör någon friluftsförening eller liknande (lol). Faktiskt väldigt olikt andra domstolar som brukar köra det där vanliga myndighetsemblemet med en våg med två vågskålar!

2023-04-25 (11:00) (Sal 1) Lycksele tingsrätt – Huvudförhandling: B 116-23, brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Allmänt om besöket i Lycksele tingsrätt

Lycksele tingsrätt är Sveriges allra minsta domstol med endast två förhandlingssalar till godo. Lyckligtvis sammanstämde mitt besök i Lycksele nu med att jag även fann en dag där det kunde sammanflätas med ett par huvudförhandlingar. Innan besöket hade jag nämligen spanat lite på ett par uppropslistor veckor tidigare och bl.a. lagt märkte till att måligenomströmningen inte varit särskilt hög. Vid mitt första tillfälle som jag beställde en uppropslista surade jag även in på tingsrättens hemsida och blev imponerad av att man kunde göra en virtuell rundtur i byggnaden (se video nedan). Upptäckte då till min lilla surpris att i Sal 2 finns det en motherfucking tronstol stående i rummet på rad med andra stolar vid åhörarplatserna. Skämtade med min flickvän om att jag skulle välja att sitta på den om det skulle bli förhandling i det rummet. Inte för jag tror man får lov at sitta på den där stolen. Men det där skulle inte innebära dock att det är första gången man stött på otidsenliga föremål i rättssalarna. [Länk kommer]

Om min upplevelse

Åhörare till denna huvudförhandling infann sig mitt jag och en annan medelålders kvinna. Fick ett intryck av att hon går till huvudförhandlingar i stället för att sitta hemma och titta på tv. I sina händer hade hon nämligen stickor som hon stickade något tyg medan huvudförhandlingen fortskred. Nu i efterhand önskade jag att jag ställde lite mer frågor till henne för under en av pauserna utanför frågade hon mig ifall jag var en student vilket jag svarade jakande på.

Det märks att man som juriststudent har blivit lite skadad och för insyltad i juridiken och i det juridiskt tänkande att jag dragit ner hänsynen till andra tankar som står utanför de juridiska banorna när jag tittar på huvudförhandlingar. Då det gick upp för mig när kvinnan (som jag fick intryck hade nog läst en och annan kriminalroman och högst sannolikt lyssnat på en och annan true crime podcast) ifrågasatte den berättelse som den tilltalade hade lämnat angående varför han hade blivit ertappad med kniven i sin jacka på skolgården. Den berättelse som den tilltalade uppgav i förhöret var att han under Oktober månad varit på en marknad med ett gäng andra skolkamrater. Där hade hans kamrater köpt vardera varsin fällkniv varpå den tilltalade i ett impulsköp som en häftig grej även bestämde sig för att även inköpa en han med. Han berättade att det var inget speciellt tanke med köpet av kniven utan han bara hakade på sina kamrater och att det där och då var en cool grej att ha liksom och att han vid köpet lagt kniven i sin jackas innerficka och glömt den där sedan dess. När hans sedan i Februari månad (flera månader senare) tog på sig samma jacka igen på morgonen när han skulle skjutsa sin lillebror tänkte han inte på att han hade en kniv i den efter som jackan lämnas orörd i den där sedan den dagen han köpte kniven. Han hade enligt hans utsago således glömt bort att han hade köpt en kniv och att han var stressad den aktuella morgonen så han ej heller tänkt på att titta igenom fickorna i jackan innan han begav sig ut och senare till skolan. När han hamnade i ett bråk på skolan under samma dag och polisen blev tillkallad dit så gick det upp för han att han hade en knivs, vilket han uppgav till poliserna som kom till skolan och visiterade honom. Det som kvinnan ifrågasatte och som jag faktiskt med enkelt kritiskt tänkande tyckte vara en rationell tanke var att det inte lät trovärdigt att han skulle haft på sig en jacka som var anpassad för temperaturen i Oktober månad. Inte ha på sig den under hela vintern och sedan ta på sig jackan i Februari månad (som är en av de kallaste månaderna på året i Lycksele).

Jag måste säga att det där var en rationell invändning och kanske hade jag själv möjligtvis i samma typ av spår som man lärt sig utifrån många andra detektivserier och kriminalromaner. Men efter att ha studerat juridik och börjat förstå hur domstolar värderar bevis så var det enda jag tänkte på under huvudförhandlingen om den tilltalades utsaga var i linje med i hur HD ser på sina prejudicerade kriterier om hur domstolarna bör döma trovärdigheten i berättelser. Personligen hade han fått underkänt av mig men det är för min personliga bullshit radar hade börjar tjuta - dock rent juridiskt skulle jag nog värdera den som trovärdig . Just detta med trovärdighet var någonting som jag lade märke till att ordförande i två gånger när han avkunnade domen muntligt för gärningspersonen att det var minsann viktigt att. Att trots att rätten fann hans berättelse trovärdig så spelade det dock mindre roll här eftersom han hade innehaft en kniv på ett skolområde vilket aktualiserade ett strikt krav. Men jag tyckte ändå det var ett intressant uppträdande att ordförande på något sätt ville mån över att på något sätt inte skada hans självbild.

Senare under kvällen gick jag och min flickvän ut för att njuta av en måltid på en restaurang i Lycksele. Jag visste att den tilltalade jobbade på denna restaurangen eftersom han hade uppgett det under förhandlingen. När vi hade beställt och suttit och väntat ett tag på vår mat ser jag sedan att en servitör var på väg mot vårat bord med tallrikar i båda händerna. När servitören kommer fram och ställer sig i sidled till mig för att servera faten får jag ögonkontakt med han - det var han killen som hade blivit dömd för brott mot knivlagen ett par timmar tidigare. Svårt att säga om han kände igen mig eller inte. Pizzan kom odelad. Skulle man fråga om han hade en extra kniv på sig så man kunde få dela den propert? Den där frågan var någonting som en kursare tyckte att om jag var snabbtänkt att jag skulle kunna ha sagt när jag berättade historien för han senare. Kanske skulle jag ha gjort det bara för att bota tristessen.

Allmänt om huvudförhandlingar

Finns få grejer som har varit så fängslande (no pun intended!), intressant och läorikt för mig personligen och juriststudent som att gå på huvudförhandlingar. Jag har sedan många år tillbaka blivit ganska så kulturellt tjock och mättad med att titta på filmer och spelserier bl.a. pga av att det inte är en del av verkligheten. Istället blev sökandet av mitt behov för livserfarenheter bekräftade när jag började läsa rättsfall (juridikens berättelser) men än mer så när jag beökte min första rättegång och blev en observatör till verkligheten. Åtminstone den verklighet som avspeglar sig inom processramen och inom bevisteman i en huvudförhandling. Domstolens roll inte är ju inte att “ta reda på vad som är sant” det fick jag lära mig den första på termin 1 (förvånande till en början, men sedan när man tänker på det. En alldeles rimligt sätt för domstolar att förhålla sig i en tvist). Att gå på en huvudförhandling där det inte föreligger rätegångshinder är som att få en magiskt fönster till flera människors livsöden (både i de proffesionella och icke professionella rollerna).

Mina erfarenheter vad det gäller de juriststuderande här i Umeå är att det åtminstone i min krets inte är jätte vanligt att det går så mycket på huvudförhandlingar. Men detta kan kanske ha med årskullar och kompisgäng att göra också. Vet om när min årskull inför integrationsseminarum under vårterminen i T2 (år 2021) hade som seminarieuppgift att gå på en huvudförhandling tillsammans med basgruppen för observera främst kommunikationen av aktörerna under huvudförhandlingen. Tyvärr var det corona-pandemin just då så ingen av oss i vår basgrupp befann oss i samma stad. Men jag kommer ihåg en tjej i min basgrupp som även jobbade som paralegal på affärsjuridiskabyrån Vinge sade att det här med att gå på huvudförhandlingar var jättetråkigt. Jahopp! Även huvudförhandlingar kan vara tråkigt för jurister.

Sen mitt allra första besök som åhörare på en huvudfförhandling år 2021 i mål B 4340-19, Falun tingsrätt har jag blivit hooked på att titta på huvudförhandlingar. Dels för att jag under en av pauserna under förhandlingen blev konfronterad av den tilltalade med frågan om jag var en journalist och i en efterföljande förhanding blev konfronterad av den tilltalades pappa som undrade vem jag var och vad jag gjorde där. Att man på något sätt bara som en enkel åhörare gjorde intryck i de som var där. Jag har sedan min allra första dag förstått att man ej heller som åhörare är osynlig när man går på en huvudförhandling. Du blir en del av nästan alla aktörers tankar oavsett om du vill det eller ej.

Tips för dig som vill titta på huvudförhandlingar (rättegångar) i allmän domstol

Leta efter uppropslistan på domstolens hemsida. Om den inte finns där begär i stället en uppropslista från domstolen. Om de inte finns på deras hemsida så släng iväg ett mail till den aktuella domstolen och fråga efter en uppropslista för en given vecka eller dag. Det kostar inte något och du behöver ej i heller uppge namn om du inte vill. Mina mail till domstolen brukar se ut såhär: “Hej XX domstol! Jag skulle vilja be om uppropslistan för nästa vecka. Mvh /Namn”. Oftast svarar dem inom någon timme och i 95% av fallen inom samma dag.
Begär dagboksbladet i målet. Likaså som du kan begära uppropslistan kan du även begära att få titta på en förteckning av inlagorna som målet handlar om (dvs. en lista på alla dokument som domstolen har tillfört målet så länge det inte är sekretessbelagt). T.ex. om du vill titta på fullmakten, stämningsansökan, förundersökningsprotokollet etc. För att se en förteckning på inlagorna så ber du att få titta på dagboksbladet där du sedan kan specifiera vilka aktbilagor du vill titta på.
Alla sexualbrottsmål är bakom stängda dörrar och du kommer bli ombedd att lämna förhandlingen innan sakframställningen börjar (har fått lära mig detta den hårda vägen). Därför ger det inte så stor mening med att närvara vid dessa huvudförhandlingarna.
Var beredd på att det inte är ovanligt att förhandlingar ställs in alt. finns ej plats kvar för åhörare att närvara i salen (oftast när det gäller medialt-uppmärksammade mål eller stora mål med många inblandade då det oftast finns stora skaror familjer/åhörare som vill titta) så planera med detta i din åtanke. Se då till att ha åtminstone en annan förhandling som alternativ som du kan närvara vid utifall den aktuella huvudförhandlingen skulle bli inställd/fullsatt. Annars blir ditt besök till domstolen förgäves.
Planera din punktlighet till domstolen med det i åtanke att du även ska hinna gå igenom en säkerhetskontroll (de flesta allmänna domstolar har en säkerhetskontroll nuförtiden t.ex. Lycksele har ej en sådan just nu och hovrätten i Umeå har bara en sådan vid behov) så att du inte riskerar att bli sen.
Ta fasta på etikettreglerna för besökare https://www.domstol.se/amnen/brott-och-straff/sa-gar-en-rattegang-till/besoka-en-rattegang/

Om du inte fysiskt tycker om att närvara vid rättegångar så finns det även bl.a denna podcast och youtubekanaler om huvudförhandlingar.

Rättegångspodden https://open.spotify.com/show/7wTiOaBv9SbkXBcvucdRTV
Prime Crime https://www.youtube.com/@PrimeCrimeSE
Rättegångsappen https://www.youtube.com/@Rattegangsappen

Lista på alla de huvudförhandlingar jag varit närvarande på (Uppdaterad senast den 26 Sept 2023)

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Huvudförhandling: B 2748-20, grovt vapenbrott.
Huvudförhandling: B 1147-21, penningtvättsbrott.
Huvudförhandling: B 1550-21, försök till mord m.m (Dag 4 av 9).
(2021-12-28) (09:00) Huvudförhandling: B 4138-21, rån och misshandel.
(2021-12-28) (13:00) Häktningsförhandling: B 4429-21, [Beslut: 5-10 min överläggning] → Beslut att den misstänkte ska häktas.
(2023-07-11) (09:00) (Sal 1) Huvudförhandling: B 2053-23, grovt häleri.

Malmö tingsrätt

Huvudförhandling: B 4125-21, grov narkotikasmuggling och talan om utvisning.
Huvudförhandling: B 1044-21, synnerligen grov narkotikasmuggling.
Huvudförhandling: B 3766-21, försök till mord alternativt grov misshandel, grovt olaga hot, misshandel, olaga hot, skadegörelse och ringa narkotikabrott (Dag 1 av 3).
(2022-06-13) (09:00) Huvudförhandling: B 5758-21, misshandel, våldsamt upplopp, narkotikabrott.
(2022-06-14) (09:00) Huvudförhandling: B 173-22, mord.
(2022-06-16) (09:00) Huvudförhandling: B 503-22, mord (Dag 1 av 3) → [Dömd i Hovr (2023) också].
(2022-06-22) (10:00) Huvudförhandling: B 5434-22, brott mot trafikförordningen.
(2022-06-22) (10:45) Huvudförhandling: B 6193-22, ringa stöld. (TT Dök ej upp - HF fortsatte ändå)
(2023-07-04) (09:00) (Sal 10) Huvudförhandling: B 3655-23, försök till grov utpressning.
(2023-07-21) (09:00) (Sal 10) Huvudförhandling: B 4239-23, mord.

Helsingborg tingsrätt

Huvudförhandling: B 3792-21, brukande av falsk urkund.
Huvudförhandling: B 2312-20, grovt bedrägeri m.m. (Dag 13 av 14).
Huvudförhandling: B 8431-20, misshandel.
(2021-12-29) (09:00) Huvudförhandling: B 4138-21, bedrägeri.
(2021-12-29) (11:00) Huvudförhandling: B 4138-21, grovt vapenbrott.
(2021-12-29) (14:30) Huvudförhandling: B 7415-21 och B 8492-21, stöld och undanröjande av ungdomstjänst. [Dom: → 5 min och 20 min].

Falun tingsrätt

(2021-02-24) (09:00) (Sal 3) Huvudförhandling: B 4340-19, Olaga hot och försök till bedrägeri → [Dömd i Hovr (2023) också].
(2021-02-24) (13:30) (Sal 3) Huvudförhandling: B 4228-20, våldsamt motstånd.
Huvudförhandling: B 187-21, misshandel m.m.
2021-08-23 (10:30) Huvudförhandling: B 1539-20, vållande till kroppsskada.
2021-08-23 (13:15) Huvudförhandling: B 4355-20, våld mot tjänsteman.
2021-08-23 (15:15) Huvudförhandling: B 277-21, bedrägeri.

Umeå tingsrätt

Huvudförhandling: B 1667-21, grov kvinnofridskränkning.
Huvudförhandling: B 203-21, övergrepp i rättssak, misshandel m.m.
2021-08-05 (13:00) (Sal 6) – Huvudförhandling: B 1913-21, misshandel. [Dom —> Efter 65 min överlägning].
2021-10-08 (09:00) (Sal 8)– Huvudförhandling: T 1171-21, äktenskapsskillnad och vårdnad om barn.
2022-09-15 (14:10) (Sal 5) – Huvudförhandling: B 2394-22, våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd.
2023-06-15 (13:00) (Sal 2) – Huvudförhandling: B 1537-23, grovt rattfylleri.
2023-06-15 (14:00) (Sal 2) – Huvudförhandling: B 1539-23, stöld.
2023-06-15 (15:15) (Sal 2) – Huvudförhandling: B 1625-23, grovt rattfylleri [Dom: Efter 27 min överläggning].
2023-08-22 (10:15) (Sal 2) – Huvudförhandling: B 1672-23, stöld.
2023-08-22 (13:00) (Sal 3) – Huvudförhandling: B 1658-23, hot mot tjänsteman.
2023-09-21 (13:00) (Sal 3) – Huvudförhandling: B 2556-23, föregivande av allmän ställning.
2023-09-26 (09:00) (Sal 3) – Huvudförhandling: T 3073-22, kontraktsrätt.
2023-10-11 (13:00) (Sal 2) – Huvudförhandling: B 2201-23, vållande till kroppskada.

Hovrätten för Övre Norrland

2021-07-26 (08:30) (Sal 1) – Huvudförhandling: B 602-21, försök till dråp.
2021-07-29 (08:30) (Sal 1) – Huvudförhandling: B 645-21, grovt narkotikabrott.
2021-08-10 (08:30) (Sal 1) – Huvudförhandling: B 688-21, försök till mord.
2023-05-15 (11:00) (Sal 1) – Huvudförhandling: B 412-23, mord.
2023-06-12 (10:40) (Sal 2) – Huvudförhandling: B 827-22, grovt olaga hot m.m.
2023-08-31 (08:30) (Sal 1) – Huvudförhandling: B 819-23, mord m.m.

Lund tingsrätt

2022-06-21 (13:00) (Sal 10) – Huvudförhandling: B 1550-22, hot mot tjänsteman m.m.
2022-06-28 (09:00) (Sal 5) – Huvudförhandling: B 463-22, mord.
2023-03-20 (09:15) (Sal 4) – Huvudförhandling): T 3236-22, fel i fastighet.

Lycksele tingsrätt

2023-04-25 (11:00) (Sal 1) – Huvudförhandling: B 116-23, brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. [Dom → Efter ca 15 min överläggning].
2023-04-25 (13:00) (Sal 1) – Huvudförhandling: B 82-23, misshandel, tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovlig körning.
2023-04-26 (09:00) (Sal 1) – Huvudförhandling: T 292-22, bättre rätt till bastu [Förlikning skedde 11:30 efter många turer in och ut ur rättsalen].