Idag

Boksammanfattning: Så vitt jag minns (2018) - Holger Romander

Allmänt

Jag skulle inte rekommendera denna bok till en juriststudent. Även om den stundtals bjuder på intressanta kulturella anekdoter från författarens juridiska karriär – främst som tingsnotarie på 1940-talet och hovrättsdomare på 1950-talet – ger den inte många djupare insikter om juristrollen. Det mest givande är inblickarna i livet på domstolen före och strax efter den stora reformen av rättegångsbalken, vilket jag fann fascinerande som en skildring av en svunnen tid. Men det räcker inte för att göra boken särskilt relevant för juriststudenter. Tycker det dock är fascinerande att författaren har ett sådant bra minne att kunna återge ganska mycket av sitt liv och i vissa delar alldeles klart när han vid 94 års ålder efter diktamen till sin dotter Viveka som nedtecknade hans berättelser. Nedan har jag gjort en boksammanfattning av det jag fann mest intressant.

Bakgrund:

• Hovrättsråd.

• Riksåklagare.

• Rikspolischef.

• Byråchef för fångvårdsstyrelsen.

Källa: https://www.svd.se/a/e8BXb4/tidigare-polischefen-holger-romander-dod

Boksammanfattning:

• Enligt honom och den karriärväg han valde var hans bra betyg helt avgörande för hans karriär efter juristprogrammet: “Läste juridik efter lite mindre än två år med cum laude i samtliga ämnen. Bland studenterna sas allmänt att man inte skulle sträva efter överbetyg utan så fort som möjligt få godkända betyg för att utan dröjsmål komma ut i förvärvslivet, där varje år var betydelsefullt. Det här med betyg stämde inte i mitt fall, de blev helt avgörande för min framtid. Det är därför som jag har redovisat dem, väl medveten om att det kunde uppfattas som outhärdligt skryt” (s.33-34).

• Om sin första arbetsintervju för att få sitta ting: ¨När man var färdig jur kand gällde det att sitta ting. Det var ont om platser för tingsnotarier. Just då fanns det bara två i landet, en i Köping och en i Vimmerby. jag skickade in ansökningshandlingar till båda ställena. Häradshövdingen i Sevede och Tunaläns domsaga i Vimmerby nappade först på den korta långreven. Han ringde och föreslog att jag skulle komma ned till Vimmerby för att se om jag kunde trivas med domsagan. Jag reste med tåg till Vimmerby och mottogs av häradshövdingen, som hette Emil Severin, i hans tjänsterum på tingshuset. Begreppet anställningsintervju var okänt men praktiserades ändå i olika former. Emil Severins förhör var mycket koncentrerat. Han ställde bara tre frågor och utrymme för allmänt prat fanns inte. Hans första fråga hade ingen uppenbar relevans för arbetet som tingsnotarie. Den löd: Spelar notarien Vira? Detta är ett kortspel som i likhet med bridge kräver fyra man runt spelbordet och var ett tidsfördriv som häradshövdingen och tre nära vänner till honom ägande stort intresse. Olyckligtvis skulle en av de fyra lämna VImmerby och man var på det klara med att det inte skulle gå att hitta en värdig fjärde man in Vimmerby, men så kom man på att häradshövdingen kunde lösa problemet genom att anställa en Viraspelande tingsnotarie. Mitt svar på frågan var nej. (s. 34).  Den andra frågan hade viss betydelse för arbetet på tingshuset men inte för sådant arbete som tingsnotariens förväntades utföra. Frågan lydde: Skriver notarien maskin? Svar nej. Detta var bekymmersamt eftersom domsagan inte hade mer än en enda kanslitjänst och den var dessutom bara på halvtid. Den innehades av en medelålders man som delade sin dag mellan sjukstugan, där han var syssloman, och tingshuset där han var kanslist. Han led av någon from av atrofi i båda händerna och kunde inte skriva maskin med mer än en knoge på varje hand. Detta fungerade men gick långsamt. Man hade därför svårt att hålla rimliga expeditionstider i allmänhetens ärende som kunde röra bouppteckningar, gravationsbevis, lagfarter eller inteckningar. Att det var så dåligt beställt med kansli hjälp hade en historisk förklaring. Håradshövdingarna fick tidigare själva bekosta de kansli biträden som de ansåg sig behöva. Det kunde då vara frestande att hålla nere kansli tjänsterna på ett minimum och räkna med att tingsnotariens skulle klara en del av kansliarbetet. Emil Severins tredje fråga var förbryllande: Har notarien ordnad ekonomi= På den frågan kunde jag naturligtvis inte svara nej utan sa att jag överhuvudtaget inte hade någon ekonomi. Därmed var audiensen slut och jag återvände med tåget till Stockholm i något dyster stämning eftersom jag hade offrat en vacker sommardag utan mening och dessutom fått betala kalaset själv. (s. 35). [...] Någon vecka efter mitt besök i Vimmerby ringde häradshövdingen och meddelade att jag hade fått tjänsten. Andra sökande hade troligen gett i varierande utsträckning mera positiva svar på frågorna vid anställningsintervjun men häradshövdingen hade inte kunnat bortse från att jag med mina betyg hade slagit dem med flera hästlängder (s. 36-37).

• Kulturen med häradshövdingar och deras arbetsmoral: “En del häradshövdingar hade ovanan att samla ihop alla så kallade surdegar och andra besvärliga mål till ett ting mot slutet av året och så fann de att de behövdes en veckas ledighet när det där tinget skulle hållas. Häradshövdingen i vara praktiserade denna arbetsmetod.” (s. 48).

• Om sin tid som notarie: “En advokat hade på 1930-talet gett ut en bok med titeln ‘Det var en tjusande idyll’ där han skildrade livet för en tingsnotarie i en landsortsstad och hans första stapplande steg in i hovrätten. När jag nu blickar tillbaka på mina år som tingsnotarie i Vimmerby kan jag inte sammanfatta tiden där bättre än med orden ‘Det var en tjusande idyllä. (s.37). Det första jag gjorde i Vimmerby var att under högtidliga former avlägga domared. Notarierna bodde gratis på tingshuset. Tingshusvaktmästaren borstade skorna och gick ärenden. Hans hustru stod för städning och tvätt. Inte heller för detta betalade vi någonting. Taxeringsmyndigheten uppgav på vår förfrågan att vi inte skulle betala skatt eftersom det inte var arbetsgivaren staten utan tingslaget som tillhandahöll dessa förmåner. Vi nöjde oss med det svaret. (s. 37). [...] Notarierna hade hög status i staden och var eftertraktade i sällskapslivet, där höjdpunkten var maskeradbaler. Men så mycket tid för nöjen hade vi inte för vi arbetade 60-70 timmar i veckan. Arbetet började klockan 9. Klockan 12 blev det två timmars lunchuppehåll. Sedan arbetade vi vidare till klockan 9 på kvällen. Vi arbetade också på lördagar och söndagar men då var det kortare arbetstid, 5-6 timmar. Varje morgon klockan 9 och klockan 2 på eftermiddagen satt Emil Severin i sitt tjänsterum med dörren öppen för att kontrollera att vi var på plats i tid.” (s. 38)

• Om nämndemannauppdraget och kulturen: “Det var eftertraktat att bli nämndeman, ett hedersuppdrag som medförde gott anseende i bygden. Blev man nämndeman skulle man enligt tradition bjuda nämndemännen i domsagan och notarierna på kalas. Fyllde man till exempel 50 år var man nästan tvungen att hålla stort kalas. Jag har ett särskilt klart minne av ett kalas hos den sympatiske nämndemannen i Djursdala. Kalaset började klockan 2 på eftermiddagen och pågick långt in på natten. Gästerna - enbart mn - samlade på gårdsplanen vid mangårdsbyggnaden och så kom nämdnemansfun ut på trappan och bjöd in på en smörgås. Denna visade sig bestå av ett bord me ett otal läckerheter, det mesta tillagat med gårdens egna produkter. När alla var mätta och belåtna gick man utomhus för att sträcka på benen och kanske gå bakom knuten för att lätta på trycket efter öl och brännvin. Efter en stund, en halvtimme eller så, kom nämndemans frun åter ut på trappan och bjöd in på en smörgås. Denna var likadan som den föregående, lika många anrättningar och lika fräscha. Alla goda ting är tre. Det bjöds på en tredje smörgås, också denna med lika många och goda anrättningar. Efterrätten var självfallet ostkaka. Industriellt tillagad ostkaka fanns på den tiden inte att köpa i Frödinge, en liten by strax utanför Vimmerby. En sån möjlighet skulle ändå inte ha utnyttjats. Ostkaka lagades hemma med möda och kärlek. Måltiden avslutades med kaffe. Till kaffet bjöds brännvin utom notarierna som fick konjak eftersom de var“fint folk”. Inget tal hölls.” (s. 41).

• Om hans tid som hovrättsjurist: “Åren i Jönköping va en fin del av mitt liv. Arbetet i en kollegial domstol passade mig väl. Det fördes dagligen intressanta och inte sällan djuplodande överläggningar inför en dom. Det rådde fin anda inom fiskal åren och det var ett gott arbetsklimat. [...] Flertalet mål avgjorde utan muntlig förhandling. I stället grundades hovrättens dom på föredragning av en hovrättsfiskal. Det ställdes stora krav på föredragningarna. Det skulle vara väl disponerade så att knäckfrågan i målet blev belyst, Parternas argumentation och bevisning skulle i relevanta delar presenteras fullständigt och opartiskt. Oväsentligheter fick inte tynga föredragningen, upprepningar var en styggelse. Föredragningen skulle avslutas med förslag till dom. Föredraganden borde bemöda sig om en välmodulerad och lagom stark röst. Störande dialektala inslag accepterade inte. Förmåga att föredra mål var avgörande för om en aspirant skulle godkännas eller spräckas.” (s. 46). 

• Om hur det var att vara domare i den tidens mest uppmärksammade mål: “När jag under en tid tjänstgjorde som tingsdomare i Tveta, Vista och Mo häradsrätt kom halmplattemålet på min lott. Målet uppmärksammades på sin tid i hela landet. I Jönköping med omnejd var intresset enormt stort. Det målet tvistade parterna om vem av dem som hade uppfunnit en metod att med användning av halm tillverka dörrar med särskilt stor stabilitet och ljudisolering. Det som intresserade allmänheten var partsställningen i målet. Kärnade av aren verkmästare vid tändsticksfabriken i Jönköping, svarande ett industriföretag i Forserum för tillverkning av dörrar. Allmänheten fann snabbt att detta var en David kamp mot Goliat [...] Parterna tvistade också om den rättsliga betydelsen av att uppfinningen inte var skyddad av patent. Processen pågick i flera dagar med 96 vittnen som spretade i olika håll. [...] Sittplatserna i sessionssalen räckte inte till på långa vägar så många åskådare blev stående längst bak i salen. [...] Visst kunde jag avvisa alla som inte hade sittplats men jag befarade att det skulle leda till oroligheter som skulle störa rättegången. Inne i rättssalen förekom inga opinionsyttringar eller andra störningar. Numera hanterar man en sådan situation genom att sätta upp en tv-skärm i ett annat rum men den möjligheten fanns inte då.” (s. 53-54). 

• Om hur han uppfann eller inkorporerade en helt ny juridisk term i det svenska språket: “Jag återvände till justitiedepartementet 1964 som lagbyråchef för straffrättsbyrån. Arbetet där var helt inriktat på följdfråganingar inför brottsbalkens ikraftträdande. Något dataregister över författningar fanns inte på den tiden så vi fick på annat sätt leta reda på alla författningar som på ett eller annat sätt kunde beröras av den nya balken. [...] Under vårt arbete med följdförfattningarna ställdes vi inför ett terminologiskt problem. Många unga lagöverträdare fick åtalseftergift. Detta var ett rättsinstitut som ingen vill avskaffa men namnet måste ändras. Man efterger inte någonting som är en för del för mottagarna. Efter mycket funderande kom jag på order åtalsunderlåtelse. Underlåtelse har i allmänhet en negativ innebörd, man talar till exempel om underlåtelsesynd. Ordet åtalsunderlåtelse har inte nån sådan negativ underton, det betyder bara att man avstår från att straffa en lagöverträdare. Den som kan lite danska känner nog igen ordet.” (s. 64-65). 

Så tar du ansvar som student: Om möjligt. Är det någonting du inte gillar. Ge konstruktiv återkoppling för att förbättra utbildningen till närmsta utbildningsansvarig till jf

Skickade följande e-post till utbildningsansvarig i den juridiska föreningen i Umeå om en synpunkt jag hade på en nyss avslutad kurs. E-postmeddelandet är inte perfekt formulerat (jag är helt enkelt förhastad i mina skrivelser, vilket inte är en bra egenskap som jurist kan ju upprepas. Så fy skam för mig där!), men, tanken med detta blogg-inlägget är ändock att ge inspiration till att verka till förbättring på programmet för framtida kursare. Vi alla har en röst och det är när vi använder den på rätt sätt och till rätt person som vi har en möjlighet att påverka, precis som föregående generationer av juriststudenter har använt sina röster för att påverka. Kommer det leda till en förändring? Troligtvis inte, men jag tänker i alla fall inte hålla käften när jag tycker kvaliteten är under för vad som borde vara acceptabelt.

“Hej utbildningsansvarig!

Jag har precis avslutat och fått betyg i fördjupningskursen Human Rights Law (15 hp) på termin 7, som även ingår i magisterprogrammet med inriktning mot konstitutionell rätt och mänskliga rättigheter vid Umeå universitets juristprogram.

I kursens examinerande slutmoment ingår det att lämna in en uppsats på max 4000 ord (exklusive försättsblad, fotnoter och källhänvisningar). Problemet är att man inte får någon reell eller konkret återkoppling på sitt arbete när uppsatsen väl har blivit bedömd. Innan bedömningen ges två tillfällen för vägledning av en lärare, men därefter får man ingen vidare feedback.

Om man efter betygsättningen mailar examinatorn och begär en betygsmotivering får man tillbaka ett dokument där poäng per kriterium redovisas (se bifogad bilaga) samt en eller två korta och ofta otydliga meningar som motivering.

Jag vill poängtera att jag är nöjd med mitt slutbetyg och inte ifrågasätter examinatorns bedömning – det är inte det detta handlar om. Det jag ifrågasätter är bristen på ordentlig återkoppling och vägledning i relation till de kriterier vi bedöms efter på den kursen.

Här är några exempel:

"Use of legal sources and grounding in relevant research. Legal sources have been used in a very good way.". Okej, men vad innebär "in a very good way"? Hur kunde jag ha gjort det ännu bättre? Som student vill jag ha tydligare vägledning och konkreta exempel på vad som kan förbättras.

"Relevancy and deeper understanding: It is a very relevant topic, discussions are also relevant but there is an imprecise use of concepts which reflects the description of the problem as well as the analysis."

Här förstår jag att examinatorn är kritisk och att jag kunde ha förbättrat något. Men vad exakt menas med ”imprecise use of concepts”? Hur påverkade detta problemformuleringen och analysen? Oavsett hur mycket jag vrider och vänder på denna korta kommentar kan jag inte förstå vad jag borde ha gjort annorlunda.

Detta är ett genomgående problem i de betygsbedömningar vi har fått på kursen. Utan tydligare återkoppling blir det svårt att utvecklas akademiskt, och det känns som en förlorad möjlighet att faktiskt lära sig av sin egen prestation. Jag vill att framtida studenter helt enkelt ska få bättre kvalitet i återkoppling när de går denna kursen i framtiden.

Med vänliga hälsningar.

/X”

Uppdatering: 2025-02-13

Fick detta som respons av utbildningsansvarig: 13 feb. 2025 kl. 08:24 skrev Utbildningsansvarig JF Umeå

“Hej, Jag har tagit del av ditt medelande och kan förmedla detta till kursanavarig för den berörda kursen. jag vill först bara förtydliga om du själv önskar få mer feedback eller om det endast handlar om framtida kurstillfällen?”'

Respons: 13 Februari 2025 12:00:

Hej Victor! Jag tar gärna emot en bättre betygsmotivering än den jag fått. Så svar på din fråga är: både och. Mvh

Uppdatering: 14 Februari 2025 08:27

Okej, I så fall har jag ett par följdfrågor.

Vilken lärare var det som rättade din uppsats?

Har du varit i kontakt med dem och bett om ett förtydligande om den feedbacken du har fått, annars skulle det kunna vara ett bra första steg.

Jag rekomenderar även att du får med dina synpunkter i kursutvärderingen om du inte redan gjort det.

Respons: 17 Februari 2025 15:33

“Vad bra! Då mejlar jag examinatorn och begär ett förtydligande. Den lärare som rättade uppsatserna var K. Åström.

Jag begärde inte ett förtydligande tidigare eftersom jag inte var medveten om att det var möjligt att be om en extra motivering förrän nu. Två av mina kurskamrater hade samma uppfattning. Det bör också nämnas att masterprogrammet har flera utbytesstudenter från länder utanför Europa, där andra akademiska traditioner och regler gäller. Vissa av dem kanske kommer från utbildningssystem där det inte är praxis att kunna begära ytterligare underlag för sin betygsmotivering.

Kursutvärderingen hade deadline den 11 februari 2025, samma dag som vi fick våra betyg. Vi informerades på Canvas kl. 14:40 om att betygen skulle bli tillgängliga i Ladok senare samma dag och att vi behövde mejla Karin om vi ville ta del av betygsmotiveringen. Detta innebar att vissa studenter fick sin betygsmotivering först en eller flera dagar efter att kursutvärderingens deadline hade passerat. Jag hann därför inte lämna in kursutvärderingen i tid för att ge relevant återkoppling om detta, och jag antar att andra studenter hamnade i samma situation. Jag vill därför att du lyfter ytterligare en viktig aspekt: tidsramen för kursutvärderingen var alltför snäv, vilket förhindrade kursen från att få in väsentlig återkoppling kopplad till det primära examinerande momentet.”

Uppdatering: 2025-02-17 15:58

“Okej,

Tack så mycket jag kommer ta med mig det här, förhoppningsvis löser det inom kort”

Respons: 2025-02-28

Hej, Jag har nu haft en dialog med K och hon tar till sig kritiken och kommer förmedla den till den som blir kursansvarig nästa termin

Källa: [1]

---

Skickade detta mailet till examinatorn:

Hej K! Jag skulle vilja be om ett förtydligande angående betygsmotiveringen. Jag är nöjd med betyget, så min fråga rör inte det, utan snarare hur jag ska tolka och förstå din återkoppling för att utveckla mitt akademiska tänkande, min rättsvetenskapliga metod och mitt skrivande. Jag har nämligen svårt att dra nytta av, konceptualisera och förstå din feedback.

1.      “Aim and method (3) The aim is clearly stated and the method is described in a very good way.”

Jag förstår att syftet och metoden beskrivits på ett bra sätt, men jag undrar om det finns något jag kunde ha gjort för att förbättra denna del ytterligare?

2.      “Use of legal sources and grounding in relevant research (3) Legal sources have been used in a very good way.”

Jag tolkar detta som att jag har gjort välgrundade val av rättskällor, men jag undrar hur jag kunde ha använt de valda rättskällorna ännu bättre i relation till uppsatsens syfte? Hade du någon specifikt du tänkte på i åtanke?

3.      “Relevancy and deeper understanding (2) It is a very relevant topic, discussions are also relevant but there is an imprecise use of concepts which reflects the description of the problem as well as the analysis”.

Detta är den del av betygsmotiveringen jag har svårast att förstå och där jag skulle behöva mest vägledning. Jag har analyserat formuleringen men kan inte riktigt förstå vad som avses. Är det konceptet judicial independence som är otydligt och behövde förfinas? Skulle du kunna konkretisera vad du syftar på här?

4.      Language, formalities and structure (2) Language is good, as well as formalities and the structure. Different ways of referring to sources is however being used.

Jag är osäker på vad som specifikt är fel i min referenshantering. Jag är medveten om att det finns vissa formalia fel, men kan du ge något konkret exempel vad du syftar på vad det gäller brist på olika hantering av referenshanteringen. Jag har följt mallen så noggrant jag kunnat, och utan specifik återkoppling riskerar jag att upprepa samma misstag i framtida uppsatser.

5.      “Argumentation and independence (3) The arguments and analysis shows a relatively high level of independence.”

Återigen, gällande punkt 1 – fanns det något specifikt du tycker att jag kunde ha förbättrat?

Jag uppskattar verkligen din tid och hjälp med detta! 

Mvh

/X

Uppdatering:

“Hej X,

Jag kan göra ett försök en lite snabb förklaring nu av vad som avsågs:

1. Det hade varit önskvärt med ett mer tydligare ”hur” du använt källorna, hur den internationella rätten passar in i den svenska rättskälleläran. Vad gäller syftet så är forskningsfrågorna något ”större” än vad huvudsyftet är.

2. Källorna är i det stora hela bra, och det är ett stort material. Det blir lite spretigt i en sån här kort uppsats, doktrin hade kunnat användas för att knyta ihop det.

3. Det gäller främst andra delen av ditt syfte, där sambandet mellan domen och slutsatserna blir otydlig bla då begrepp som tex ”external influences” och ”political preassure” inte tydligt kopplas till domen och den situation som följde av domen kan bero på flera olika saker.

4. Du använder flitigt fotnoter, men ibland även paranteser när du refererar.

5. Hade varit önskvärt med en mer nyanserad argumentation utifrån den dom som utgör förutsättningarna enligt syftet.

Hoppas det blev lite tydligare.

Vänligen

K”

Boksammanfattning: Från min sida skranket (2014) - Carl-Oskar Klint

Allmänt

Boken handlar om författarens reflektioner efter att ha varit verksam som advokat i 30 år. Författaren beskriver att syftet med boken var att "berätta något om vad jag har upplevt" men avser också att "komma in på några stickspår för att ge min bild av vissa företeelser" (s. 9).

Jag tycker att boken i vissa delar är upplysande och en frisk fläkt, särskilt delen där han reflekterar över beslutet tidigt i sin karriär att sluta arbeta med straffrätt och istället ägna sig åt civilrätt. Förutom det, och ett par andra små glimtar av insikter om sin roll och de utmaningar man kan möta som advokat, anser jag dock att boken inte är värd en genomläsning – om du inte är extremt intresserad av advokat- och ombudsrollen förstås. Annars klarar du dig med min sammanfattning nedan av det jag tyckte var värt att ta med sig från boken.

Boksammanfattning:

• Tog juristexamen 1974 (s. 10).

• Om sin tid på tingstjänstgöring i Mölndalstingsrätt: “Det var en härlig början på yrkeslivet. Där fanns en familjär stämning och jag fick roliga, skiftande arbetsuppgifter. Men det var också något av en chock när det gick upp för mig hur lite jag kunde om juridikens tillämpning i praktiken. Studierna på min tid ägnades lite väl mycket åt att t.ex. analysera skiljaktiga meningar i Högsta domstolens domar, på bekostnad av kunskaper om det praktiska” (s. 10).

• Beskrev sin mentor med varma ord och på följande tid om sin tid som notarie: “Lagmannen var den sympatiska Carl-Anton Spak. [...] Han var omtyckt av alla, särskilt oss notarier som han uppmuntrade och stärkte i våra gryende juristegon. [...] I Norrköping fick jag en fantastik mentor i min verksamhet framöver, rådmannen Tod Widebeck. Hans inspiration och vägledning har jag haft glädje av livet igenom. Han levde efter devisen att som domare skriva enligt de tre E:na: enkelt, entydigt och elegant. Jag kom sedermera under min tid som advokat att - med olika motpartsombuds goda minne anlita honom flitigt som medlare i olika infekterade och svåra ål [...] Tod inledde alltid med att lägga borta titlarna och uppträda inbjudande och jämbördigt, vilket förde med sig att de tvistande parterna fick förtroende för honom. Det verkade som om de lyssnade på hans råd ungefär som en nära vän. Han lyckades förlika samtliga de fem tvister jag med motpartsombudens godkännande anlitat honom för att medla i. Utan tvekan var detta till gagn för parterna” (s. 11)

• Enligt hans erfarenhet bedyrar han att medling i vissa fall bör vara en obligatorisk del av advokatrollen: “Enligt min uppfattning borde medling ske oftare än vad som nu är fallet, och kanske borde vi advokater i större utsträckning informera våra klienter om möjligheten [...] Alltför ofta upptäcker parterna för sent hur otroligt dyrt det blivit att processa [...] Kanske vi rentav borde ha obligatorisk medling i vissa fall, så att medling måste ske innan mål tas upp till prövning”:  (s. 11)

• Om hans syn på vårdnadsmål: “Jag har aldrig åtagit mig uppdrag rörande vårdnad, men har genom kollegor hört om hur makar - som tidigare älskat varandra - kan bedriva hänsynslös smutskastning för att vinna i rätten. Påståenden om misskötsamhet är legio, liksom att barnen skulle ha misshandlats. Än värre har det i några extrema fall påståtts att mannen begått incest”. (s. 11-12).

• Förslag på nämndemanreform: “det borde räcka med en nämndeman i första isntans och att juristdomaren har utslagsröst” (s. 16).

• Efter tingtjänsgöringen började han arbeta som fiskal vid kammarrätten i Göteborg 1976. (s. 16). Fick anställning 1978 på advokatfirman Malmström och Malmenfelt: "Bure Malmström var dess chef. Han tillhörde den gamla skolan som satt med klockan på morgnarna och prickade av de anställdas ankomsttid. Denna byrå ägnade sig uteslutande åt fastighetsrätt” (s. 20). 

• Hur han fick anställning, hur det var att jobba med Henning Sjöström som delägare och fördelen med att generellt jobba på en känd advokatbyrå: “Efter tre år blev jag advokat. Jag kände då att jag ville ägna mig åt annan juridik än fastighetsrätt. Det lockade mig särskilt att få pröva brottmål. Då hade jag en god vän som arbetade hos Henning Sjöström ordnade en lunch med denne som på Operakällaren. Efter lunchen var jag anställd. Jag antar att hans intresse för mig delvis berodde på de otaliga tvister han haft med Bure Malmström i dennes egenskap av samfundets ordförande och att det varken glädje i hatten att kunna ta över en utbildad advokat från denne. Henning erbjöd mig mycket generösa villkor, bl.a. delägarskap. (s. 27). [...] Ganska snart insåg jag att mitt byte var en fullträff på många sätt. [...] Hennings skickliga hantering av olika uppseendeväckande mål förde med sig att han var en ‘Rainmaker’ - en advokat som får väldigt många klienter - av sällan skådat slag. Utan tvekan var han den mest kända advokaten i Sverige. Därför hörde klienter av sig från Ystad till Haparanda i olika angelägna ärenden. [...] [Henning] krävde samtidigt att alla gjorde sitt bästa för att vinna dem. Detta ledde till en god stämning och framåtanda. [...] Samtidigt möttes man av en förväntan när man infann sig på en förhandling i landsorten och kom från Juristhuset. Självklart bidrog detta till att vi förberedde oss noggrant. [...] Ibland styrde slumpen vem som fick förmånen att uppträda i något av de allra största målen i Sverige (de flesta sådana hamnade hos Henning). Det gav i sin tur sådant eko att den tursamme advokaten i regel fick sitt stora genombrott”. (s. 29). 

• Om hans första brottmål: “Redan första veckan ringde Henning Sjöström på interntelefonen och bad mig komma ned till sitt rum. Han berättade att han kontaktats av en upprörd familjefar, vars son blivit häktad, misstänkt för häleri. Både far och son var missnöjda med den advokat som rätten hade förordnat som offentlig försvarare [...] Väl på plats visade sig inte vara en alltför omfattande egendom som tillgripits. Jag kände mig ganska besvärad under förhandling, då den entledigande advokaten satt längst ner i salen och surt övervakade det hela. Efter att rätten hållit enskild överläggning kallades berörda parter in i salen för meddelande av domen. Denna löd bl.a. att min klient omgående skulle försättas på fri fot. Klienten och särskilt fadern blev oerhört glad, han rusade fram och kramade mig hårt. Han var orakad så jag kände hur det stack i den högra kinden. Plötsligt började han plocka upp hundralappar ur fickorna och stoppa på mig alldeles framför rättens ledamöter. Jag kände mig mycket obekväm och återlämnade demonstrativt sedlarna, samtidigt som jag förklarade att jag inte kunde ta emot dem. Väl åter på kontoret påföljande dag, sökte jag upp Henning och berättade vad som hänt. När jag kom till händelsen med de återlämnade sedlarna, sade han på sin kräva norrländska: “Det var dumt gjort! Gåvor får man ta emot”: (s. 27-28). 

• Hur han på anekdotiskt viss beskriver den sällsynta talangen som advokaten Henning Sjöström hade: “Henning hade en sällsynt förmåga att nå framgång i sina mål [...] Bo Thorén berättade att Henning önskats hans biträde i ett ärende där den legendariska restaurang mannen Tore Wretman kände sig besviken efter att ha sålt sina livsverk Operakällaren, Riche och Stallmästaregården för villigt till tre anställda. [...] Henning begärde en omförhandling av avtalet och sammanträffade med köparsidan [...] Bo berättade att mötet blev helt misslyckat, då köparsidan helt enkelt hävdade att bindande avtal träffats [...] Efter mötet framförde Bo sin pessimistiska synpunkter om möjligheten att göra någonting åt saken till Henning. [...] Henning sade då överraskande nog att ett nytt möte skulle ordna så snart som möjligt. Vid detta inledde Henning med att berätta om hur Tore Wretman, efter hela fem års renovering av Operakällaren, erbjöd [tidigare anställd] att bli kökschef. Detta samarbete ledde till att Operakällaren blev den ledande restaurangen i hela Norden. Han frågade [den tidigare anställde] om inte allt detta bidragit till att han först blev hovköksmästare och fem år senare hovtraktör. Henning berättade också om hur mycket Tore hade uppskattat deras samarbete. Stämningen blev ytterst känsloladdad och till slut föll [den tidigare anställde] i gråt. Efter en stund erbjöd sig köparsidan att erlägga en tilläggsköpeskilling på en miljon kronor. [Mot Ombudet] kunde då inte behärska sig, utan framförde i upprörda ordalag att man som advokat inte borde bete sig på detta sättet. Henning replikerade: “Om man ser till resultatet, undran jag vem som företrädde sin klient bäst!” (s. 33).

• Om när en försvarare kan behöva göra sin egen utredning, om hur det kan vara att få utstå hot och om hur det kan te sig om att få en trogen klient: Hans klient drev en pub i Södertälje. Vid ett tillfälle tvingades klienten att: “[...] avvisa en allt för upprymd besökare med dåligt ölsinne. Det skedde ganska sent på dygnet [...] [Klienten] skulle bege sig hem, stod den avvisade gästen på pass och kastade sig över honom. [Klienten] lyckades dock värja sig. Antagonisten föll då baklänges, slog huvudet i trottoarkanten och skadades mycket allvarligt. Ambulans tillkallades och skadan visade sig så svår att mannen blev förlamad. [...] Åtal väcktes mot [Klienten] för grov misshandel och vållande till kroppsskada. [Klienten] kontakta Juristhuset och ville ha Henning som försvarare. Av tidsskäl kunde Henning inte åta sig uppdraget, utan rekommenderade istället mig. Vid en första genomgång av förundersökningen observerade jag att alla omständigheter kring händelsen inte var tillfredsställande utredda. [...] Jag gjorde en egen kompletterande undersökning. [...] Endast några dagar före den utsatta huvudförhandlingen kontaktades jag per telefon på kvällstid mitt hem av en person som påstod sig vara anförvant till den skadade. Han började ställa frågor rörande min familj, hur gamla mina barn var etc. på ett sätt som var ytterst hotfullt och obehagligt. Jag kontaktade Henning om samtalet och han stöttade mig genom att hänvisa till den rådande statistiken att sådana hot sätts i verket i endast någon procent av fallen. Efter samråd med min hustru fattade jag mod till mig och beslutade att fullfölja uppdraget. Vad hade jag då fått fram genom min undersökning? Hos SMHI kontrollerades vilka klimat- och väderförhållanden, som rådde den aktuella natten. Det visade sig att vädret från att ha varit kallt, saligt om på ett sätt som medfört blixthalka på de ställen där det funnits snö på marken, vilket var fallet här. Jag undersökte också vilken typ av skodon den skadade hade haft på sig och det framkom att han burit cowboy boots - en typ av ridstövlar i läder. De är inte ens vid normala förhållanden betjänta att gå i med sina kraftigt sluttande klackar. Med dessa omständigheter redovisade, delade domstolen min uppfattning att en själv vållat olyckan. [Klienten] hade endast satt upp sina armar för att värja sig, varvid den anfallande mannen så att säga föll på eget grepp. Hans berusade tillstånd i förening med halkan och de olämpliga skorna medförde att benen försvann under honom och att han som en olycklig följd av fallet slog huvudet i trottoarkanten. [Klienten] friades [...] Detta ledde till något oväntade följder för min del [Klientens] stora släkt hade en hus advokat. [...] Alltnog kom det en dag ett bud från [denna husadvokaten] med en diger bunt av handlingar. Det visade sig vara ett tiotal olika civilrättsliga ärenden, som alla hade ursprung i [Klientens] släkt och dess överhuvud. Jag var inte ens tillfrågad, utan plötsligt kom alla dessa ärenden högst oväntat över till mig! Självfallet hade jag inget att erinra mot detta, men det var en ganska märklig händelse med hänsyn till att det handlade om helt andra saker än det försvarsuppdrag jag just fullgjort.” (s. 37-39).

• Om sin första och sista gång att försvara en mördare: “Sommaren 1982 [...] Henning ringde mig och frågade om jag var beredd att åta mig ett mordförsvar. ‘Nu har du möjligheten att få ditt riktiga elddop’, sa han. ‘Det är först när man haft ett ‘Crime Capitale’ som man verkligen kan kalla sig försvarare'. Jag godtog förslaget - om än med viss tvekan .Det följande är inte det minsta uppbyggligt, men jag har valt att ändå berätta det för att ge en bild av vad en brottmålsadvokat kan få uppleva. Bakgrunden var att paret [...] levt ett lyckligt liv tillsammans i mer än 10 år. De bodde i en söderförort i Stockholm i ett litet 1950-talshus som [klienten] lagt ner stor möda på att rusta upp. Plötsligt en dag inträffade en händelse som ställde tillvaron på sin spets. [Klienten] kände sig dålig, besökte läkaren och fick efter diverse provtagningar beskedet att han led av en obotlig cancersjukdom och hade mindre än ett år kvar att leva. Parets relation efter detta besk blev mycket ansträngd. [...] [Makan] bekymrade sig mycket över hur hon skulle klara sig efter [klientens] frånfälle [...] medan [klienten] mera tänkte på sin egen situation, han skulle ju dö. [Klientens] tillstånd försämrades alltmer och jag kan inte tro annat än att detta även påverkade hans mentala hälsa. Han uppträdde alltmer obehärskat och svartsjukt. Särskilt oroade han sig över om [makan] när han var borta omgående skulle skaffa sig en ny man. Relationen dem emellan blev allt sämre och en dag utbrast makan att hon inte längre stod ut och att hon ville skillnad. [Klienten] blev mycket upprörd [...] Till slut tappade han fullständigt kontrollen och kastade sig över makan, när hon precis lagt sig för att sova. Med all kraft tog han stryptag om, hennes hals [...] För sent insåg han vad han gjort och hans försök att väcka henne till liv var förgäves. Slutligen valde han att kontakta polisen och anmäla sig själv. [...] [Klienten] ville till en början inte ha någon offentlig försvarare. Sedermera, när åtal väcktes, ändrade han sig och vände sig till juristhuset varvid Henning rekommenderade mig. [...]  Förhandlingen skedde en dag i mitten på juli [...] vid min sida satt [Klienten] som nu blivit allt sämre, vilket inte minst framgick av att hans ansiktshud gulnat. Åklagaren gjorde sin sakframställning [...] Att under dessa förhållanden ta del av bilder på den stackars mördade kvinnan var någonting av det absolut värsta jag varit med om. Det var bara med yttersta ansträngning jag kunde hålla tillbaka illamående. Saken befanns uppenbar och [Klienten] fälldes till ansvar. Mitt yrkande om att han skulle genomgå en rättspsykiatrisk undersökning bifölls. Med [klientens] alltmer försämrade tillstånd drog den undersökningen tu på tiden och kunde inte avslutas innan han avled. Först en tid därefter kom min reaktion över vad jag varit med om. De fruktansvärda bilderna återkom i mina tankar och även bilden av den svårt sjuke och djupt ångerfull mördaren. Inte heller infann sig någon känsla av att jag utfört något stordåd genom att försvara en person som gjorde det mest förbjudna. [...] Händelsen gjorde att jag bestämde mig för att aldrig mer försvara en mördare. (s. 40-42).

• Om varför han sedan slutade att med att jobba med brottmål: “Vad var då orsaken till att jag några år senare inte ville fortsätta med brottmål? Till en början ska sägas att brottmålen hade en spänning och nerv i sig som tvistemålen inte kan uppbringa. På frågor om skillnaden att agera i olika mål brukade jag svara att med brottmål hade jag roligare saker att berätta när jag kom hem. En annan sak som kännetecknar brottmål är att de kräver mindre förberedelser och därmed mindre arbete än vad tvistemål i regler kräver. Jag sticker ut hakan mot brottmåls kollegor, men det är ingen tvekan om att det är betydligt bekvämare att gentemot åklagarens påståenden framföra olika invändningar och teorier, som man egentligen inte behöver styrka. Det är ju ändå åklagare som har bördan att bortom rimligt tvivel bevisa den åtalades skuld. Många av brottmåls kollegorna nöjde sig med att läsa igenom förundersökningsprotokollet för att därefter infinna sig i rätten. Det hände också att några enstaka försvarare inte ens bemödade sig med att göra detta. [...] Mina skäl att lämna brottmål bakom mig var egentligen två. Det första var att jag hade svårt att kombinera ett större brottmål med tvistemålen. De senare krävde sådana arbetsinsatser och kontakter med klienter och tilltänkta vittnen, rättsutredningar etc. att jag omöjligt kunde en längre tid kunde avsätta tre dagar i veckan för ett större brottmål [...] Det andra och mer avgörande skälet till att upphöra med brottmål var att jag började ifrågasätta om jag var lämplig att försvara vid brott av särskilt svår karaktär. Exempel på detta var en suput som misshandlat sin kvinna brutalt. Åsynen av bilderna på henne i polisens förundersökningen var skrämmande! Hur kunde någon bete sig så svinaktigt? Den enda förklaringen som kunde ges var att han missbrukade alkohol och att han i berusat tillstånd blev patologiskt svartsjukt. Hans sak blev inte bättre av att han nekade till gärningen och påstod att hon fallit i en trappa. Inställningen var inte särskilt trovärdig, men han var orubblig när jag försiktigtvis antydde detta. [...] Jag fick verkligen stålsätta mig vid genomgången av förundersökningen och söka påvisa att det inte kunde uteslutas att skadorna uppkommit på det sätt han hävdat. Kvinnan hördes som målsägande, men hon mindes ingenting av händelsen. [...] När han väl avtjänat straff var det dags igen. Samma kvinna hade välkomnat honom med öppna armar och trott sig kunna omvända honom. Men det hela upprepades, den här gången ännu allvarligare. Han begärde på nytt mitt försvar vilket jag dumt nog åtog mig. Bilderna på den misshandlade kvinnan var ohyggliga. Jag hade svårt att inte bli illamående vid granskningen. Plötsligt slog det mig under förhandlingens gång att bredvid mig satt en fullkomligt avskyvärd person, som jag inte kunde känna den minsta sympati eller förståelse för. Mitt förakt växte i takt med förhandlingen fortskred. Saken gjorde inte bättre av att han var i ett bedrövligt utsupet skick och luktade hemskt. Ju mer min avsky växte, desto mer gled mina tankar in på att jag försummade annat jobb som kändes mer angeläget och dessutom gav bättre timersättning. Det krävdes ett stort mått av självbehärskning att försvara detta vrak till människa och jag vore oärlig om jag påstod att jag gjorde ett bra jobb. Efteråt kände jag mig helt tom inombords och beslutade mig på stående fot att aldrig mer åta mig ett brottmål försvar. [...] Tidigare hade jag vid middagar eller i andra sammanhang mötts av den evigt återkommande frågan: ‘Hur kan du som advokat försvara en brottsling som har begått ett riktigt illdåd?’ Svaret var givet: alla brottslingar måste i ett rättssamhälle vara berättigade att erhålla ett försvar - oavsett hur allvarlig brottet är. Efter händelsen med kvinnomisshandlaren blev svaret detsamma. Dock lade jag till: ‘men inte av mig’. [...] Efter 1985 har jag inte åtagit mig ett enda försvararuppdrag.” (s. 50-55).

• Om att man ibland helt enkelt kan ha tur med sin timing: “[Klienten] på Fårö hade en make [...] Han ägnade sig åt företagsamhet med mindre lyckat resultat, vilket ledde till att verksamheten gick omkull och försattes i konkurs. Då han engagerade sig i detta som fysisk person, ledde det till att alla hans tillgångar drogs med i fallet. Dessa inkluderade en ytterst attraktivt fastighet på Sudersand. Där fanns en permanentbyggnad som [Klienten] bebodde sedan makarna separerat. Konkursförvaltaren hade till [Klientens] förtvivlan bjudit ut fastigheten till försäljning. [...] Jag reste till Fårö så snabbt jag kunde och fick då av Karin veta att detta permanenthus och två gäststugor till stora delar hade bekostats av henne och att hon också kunde styrka detta med olika kvitton. [...] För att stoppa försäljningsprocessen, stämde jag raskt in konkursboet vid Gotlands tingsrätt med yrkande att få fastställt att [Klienten] hade en dold äganderätt till fastigheten. [...] En uppgörelse kunde därefter uppnås till villkoret att [Klienten] övertog fastigheten mot att hon övertog ansvaret för de banklån som belastade denna. [...] Endast ett par månader senare inträffade en händelse som gjorde [Klienten] än mer belåten med förlikningslösningen. Högsta domstolen meddelade nämligen 1984 en prejudicerande dom, som innebar att en dold ägare vid konkurs inte längre åtnjöt skydd för sina anspråk i förhållande till den öppne ägarens borgenärer. Det var naturligtvis en ren sinkadus att tvisten hann förlikas innan detta avgörande kom och extra roligt att jag hade turen att i sista stund kunna hjälpa [klienten] ur knipan” (s. 43-44).

• Om oprofessionellt uppförande av motpartsombud och erfarenheten av att att så långt som möjligt undersöka hur god betalningsförmågan är hos motparten: “Tvistföremålets värde motiverade inte en hel skiljedomstol. [...] För att begränsa den ekonomiska risken föreslog jag motpartens ombud att vi skulle enas om en gemensam skiljeman - en hovrättslagman. [...] Därefter kallades det till ny förhandling. Väl där möttes vi av en motpart som i mitt tycke uppträdde mycket oproffsigt. [Motparten] och hans ombud hälsade endast på ordföranden innan mötet öppnades. [...] Vi fick framföra våra yrkanden från ömse håll. Därefter inledde jag min sakframställning. När den hunnit en bra bit på väg sträckte sig plötsligt [motparten] tvärs över förhandlingsbordet och stack till [Klienten] en handskriven lapp. Jag lät mig inte störas utan fullföljde min framställning, men när jag var klar kunde jag läsa lappen. Där stod i spretig stil: ‘Byt advokat’. (s. 57). [...] en månad senare kom domen och den gick oss tyvärr emot. [Klientens] bolag skulle därmed betala, dels [motparten] ombudskostnader, och dels själva skiljeförfarandet. [...] Då hände något oväntat. [Klienten] berättade för mig att hans bolag, som kort tid efter förhandlingen hade reglerat min arvode faktura, saknade medel för att betala vad skiljedomen innehöll. Han tvingades därför att omgående försätta bolaget i konkurs! Detta ledde i sin tur att [motparten] inte bara fick böra sina egna kostnader, utan dessutom betala skiljeförfarandet. [...] En annan lärdom som kan dras av detta är att så långt möjligt undersöka om det finns betalningsförmåga hos motparten, innan man drar igång en process. En vinnande dom kan man naturligtvis rama in och sätta upp som väggprydnad, men den tappar i övrigt sin mening när den inte kan verkställas. Efter den dagen blev jag betydligt mera försiktig i min verksamhet. Vid misstanke om dålig ekonomi hos motparten, rekommenderade jag alltid klienten att träffa en uppgörelse i godo. Det är självklart bättre att få en överenskommen ersättning - även om den är lägre än man tänkt sig - än att sätta allt på ett bräde och riskera att inte få någonting alls och dessutom svara för egna kostnader.” (s. 57-59).

• Om de subtila råd man kan ge sin klient i ombudsrollen:

  • “Det dröjde inte länge förrän han fick ett nytt ‘gulduppdrag’, nämligen att första den av media nämnde ‘guldkungen’. Denne var en företagsam ung man som i inhyrt privatplan gjorde regelbundna turer till Schweiz och tog med sig stora partier guld hem. Någon guldhandlare måste ha känt av den illojala konkurrensen, fått upp ögonen för vad som skedde och sedan tipsat polisen. […] Jag fick vikariera för [hans kollega] och besöka ‘guldkungen’ i häktet. Han verkade tämligen obekymrad och visade mig stolt ett exempel på sin nyvunna rikedom - en Rolex klocka där visartavlan var omgärdad av briljanter. Den hade minsann kostat mer än 100 000! I vilken valuta glömde jag att fråga, men jag gjorde honom uppmärksam på att om han viftade för mycket med klockan kunde åklagaren få syn på den och ta den i beslag, med risk för förverkande i händelse av fällande dom.” (s. 30).

  • “Skatteverket beslutade att omgående av honom fordra 900 000 kronor i retroaktiv moms. Inte nog med det - beloppet skulle betalas omgående vid äventyr av utmätning och exekutiva åtgärder. [...] Han kontaktade mig och berättade om sina problem. Jag erbjöd mig att biträda honom vid en förhandling med kronofogden för att uppnå ett anstånd. [...] Tidpunkten infann sig och jag var på plats när [Klienten] kom åkande i en stor Rolls Royce med privatchaufför för den gemensamma färden till kronofogdemyndigheten i Solna. Han var lyhörd för mitt försynta påpekande att han kanske borde parkera några kvarter från kronofogdens lokal. Väl framme lyckades vi nå en betalningsanstånd genom att [Klienten] ställde säkerhet för skulden. Därefter följden en lång process i skattedomstolarna och den påförda skatten kunde till [Klientens] glädje halveras. Detta ärende gjorde mig till [Klientens] ‘husadvokat’ och jag hjälpte honom under en lång följd av år. Han kunde ibland ringa mig på kvällstid i bostaden.” (s. 60-61).

• Om hans klient som fick en hjärnblödning när avtalet väl hade undertecknats: “Den gamle doktorn hade blivit bitter och magsur på gamla dar, på det sätt som gamla män ofta blir när de får ålderskrämpor och känner sig nonchalerade och icke behövda av sin omgivning. Doktorn bebodde en stor villafastighet i Djursholm. Denna del ägdes med en något yngre bror. [...] Det hade fungerat väl, men när brodern flyttade därifrån till ett äldreboende ville ena av hans döttrar överta lägenheten. Därför behövdes vissa kompletterande avtal noggrant reglera detta [...] Någon tid därefter infann jag mig tillsammans med brodern och dennes dotter för att diskutera det presenterade förslaget. Motparten hade inget eget ombud närvarande, men biträdde av hustrun och ett av sina barn. Våra diskussioner inleddes i god anda och efter att mycket noga  på tomtkartan ha gått igen hur det gemensamma nyttjandet skulle gå till, lästes avtalet igenom och skrevs under. Plötsligt verkade ´det som om doktorn kom på något han förbisett eller var missnöjd med. Hans humör svängde på en gång och han reste sig upp, märkbart irriterad. Han började peka på en punkt på tomtkartan, medan han ivrigt försökte säga någonting utan att få fram ett ljud. Pekande fortsatte fram och tillbaka och hans finger påminde osökt om näbben på en hackspett. Plötsligt stannade han mitt i en rörelse och vi hörde en djup suck. Han stirrade rakt ut i tomma intet och stod orörlig som en staty.  Vi förstod alla att någonting allvarlig hade inträffade och skyndade till hans hjälp, [...] Ambulans tillkallades och han fördes till sjukhus. Påföljande dag fick vi veta att han avlidit på grund av den hjärnblödning han drabbats av inför vår våra ögon! Det var utan tvekan det mest omskakande jag varit med om i min verksamhet. (s. 107-108).

Boksammanfattning: Vem fan är du? (2021) - Peter Althin

Allmänt

Boken handlar främst om författarens egna reflektioner kring sina erfarenheter som jurist och sedermera försvarare under åren 1969–2016. Om du är intresserad av försvararrollen kan denna bok vara värd att läsa. Den kan också vara intressant om du vill få en inblick i ombudsrollen.

Jag kan börja med att säga att det inte är en särskilt bra bok, men den erbjuder ändå några fina insikter i försvararrollen och hur en advokat i detta fall ser tillbaka på sin karriär och värderar sina erfarenheter. Bokens absolut största styrka är den ärlighet med vilken författaren beskriver sina misstag, till exempel oförmågan att finna en balans mellan karriär och familjeliv. Att trots sin framgång som advokat var han kanske inte lika framgångsrik i att balansera yrkeslivet med familjelivet: “Skulle jag gjort samma val idag? Vet inte! Jag borde ha hittat en bättre balans mellan arbete och familj och tydligare lyssnat in andras behov. Den gyllene medelvägen. Men jag nådde aldrig dit. [...] Varför fann jag den inte? [...] Många i min generation visste inte bättre. Vi ifrågasatte inte på det sätt vi borde ha gjort, istället borrade vi ner våra huvuden och körde på. Säkert i tron att vi var oumbärliga. (s. 202) [...] Men allt är inte kamp. Jag känner stor tacksamhet för hur livet blev.” (s. 206).

Boksammanfattning:

• Inre motivation: Han drömde om att bli försvarsadvokat under gymnasietiden och ville kämpa för de utslagna, utsatta och svaga i samhället. (s. 20) “Efter juristexamen hade jag under en period långtgående planer på att börja forska. Det var en dröm för mig [...] Men jag avskräcktes när jag såg baksidorna av det akademiska livet. Alla var tvungna att hålla sig vän med rätt personer för att komma ifråga för akademiska titlar och att samtidigt hitta en egen väg. [...] blotta tanken på lismerier fick det att vända sig i magen på mig. Tankarna på forskarkarriären försvann därför ganska snabbt (s. 54-55). “Jag fortsatte visserligen att ansöka om tingstjänster men hade samtidigt planer på att börja studera ekonomi. [...] Jag hann precis påbörja mina ekonomistudier våren 1969.” (s. 76-77) [...] Jag ville kämpa för rättvisa och lika möjligheter för människor. Med juridiken som verktygslåda var min strävan att stå i den svages ringhörna och kämpa för dennes rättigheter och möjligheter i ett samhälle som upplevts som fientligt [...] Visst ville jag tjäna pengar. Men pengar har aldrig varit avgörande för mig (s. 96).

• Hade sitt sista mål den 22 januari 2016. Och han uppskattningsvis arbetade sammanlagt ca 154 000 timmar att som jurist och advokat: “En normalarbetsvecka varade 70 timmar, och jag hade i genomsnitt fyra veckors semester per år som dock ofta avbröts av att jag tog på mig olika uppdrag. Antal sjukskrivningar går att räkna på en hand och några vab-dagar har jag aldrig ansökt om. När det var dags för helg fick jag ofta migrän. Huvudvärken försvann inte förrän det var dags att jobba igen. Så här höll det på i stort sett varje helg.” (s. 194)

• Intresset för juridiken: “En anledning till att jag började intressera mig för juridik var att jag under 50-talet tog del av Vilhelm Mobergs synpunkter på den svenska rättsrötan och hans pamflett gällande Haijbyaffären och den republikanska idén. En ännu större anledning var den uppmärksammade domen 1948 mot amerikanen Caryl Chessman som mot sitt nekande dömdes till döden [...] Det var inte så mycket skuldfrågan som upprörde. Det handlade i stället främst om att förstå hur dödsstraffet kunde finnas i USA [...] Jag kunde helt enkelt inte (och kan fortfarande inte) förstå hur en stat som propagerar icke-våld har dödsstraff. Men det handlade också om att förstå varför Chessman inte fick ett bättre försvar och varför han tilläts försvara sig själv (s. 68) [...] Han hade svårt att hitta bra advokater. Hade han haft ett bättre försvar hade han kanske inte dömts till döden. Jag såg detta som ett slags rättvisans lotteri”. (s. 69) [...] Ett ytterligare avgörande anledning till att jag valde juridikstudier bör i uppriktighetens namn nämnas. Det var den enda utbildning jag kom in på. Det enda som krävdes var studentexamen. Och det innebar att det var många som började läsa juridik, men också många som slutade. (s. 70). 

• Började studera juristutbildningen 1962: Inledningsvis tyckte han att utbildningen var ganska trist. "Utbildningen var upplagd så att vi började med proppen (en grundkurs), sedan företagsekonomi och därefter nationalekonomi. Trista ämnen som inte uppmuntrade till vare sig fördjupning eller fortsatta studier. [...] Men sedan när jag började med straffrätt och processrätt, då jag var i Lund, kände jag att juridiken var något för mig. Att stå i en rättssal och försvara någon såg jag som oerhört spännande och utmanande. Det kändes lite som en tävling. En slags Davids kamp mot Goliat och jag ville stå på Davids sida och vinna mot jätten, staten”. Blev klar med juristutbildningen i december 1968 (s. 75). 

• Om studietiden: “Många studenter festade mycket. Juridikstudenter utgjorde inget undantag i det avseendet. Den enda drogen vi använde var alkohol, vilket det dock ibland blev för mycket av.” (s. 70). 

• När han tittar tillbaka på karriären ansåg han sig bäst som advokat i slutet av karriären (s. 21)

• Trots sina framgångar i karriären så lyckades han inte skaka av sig rädslan av att inte räcka till: Att inte duga, att misslyckas. Och att denna känsla blev värre med åren vilket resulterade i att han mot slutet av sin karriär drog sig för att ta sig an uppdrag. Under sin karriär led han även av starka skuldkänslor om när han var med sin familj så hade han skuldkänslor för att han inte arbetade, och arbetade han så hade han skuldkänslor för att inte var med sin familj (s. 21).

• Om hans erfarenhet att han fortfarande inte kan skaka av sig vissa förluster i sin karriär: “Jag minns rättegångar i vilka jag inte nådde framgång. Domar jag fortfarande inte kan förlikar mig med. Jag försöker skaka av mig dem. Men det går inte.” (s. 148). [...] Det har gått mer än trettio år sedan hovrättens dom men jag upplever fortfarande utgången som ett misslyckande. Jag gjorde allt jag kunde, men nådde inte ända fram och det grämer mig fortfarande (s. 154-155). 

• Har totalt försvarat ca tjugotal personer misstänkta för mord i sin karriär och att han under sådana typer av åtal känt en större press som försvarare: "Varav hälften av dessa har lett till en friande dom [...] Det går inte att förneka att jag känt en större press på a tt prestera i detta fallen. Det är så att säga mer som står på spel.” (s. 176)

• Kom inte in på notarietjänstgöring p.g.a. för dåliga betyg (s. 26 och 75): Under hösten samma år som han tog sin juristexamen skickade han in flera ansökningar till tingsrätter. Helt förvånad var han inte av att inte få notarieanställning. “Domstolarna var då, precis som nu, helt fixerade vid betyg”. (s. 76). “Varken självkänslan eller självförtroendet var på topp under denna period” (s. 76).

• Hur han till slut halkade in på advokatyrket och tilltog ett knep för att få anställning: Såg en annons i Dagens Nyheter där en advokatbyrå i Stockholm sökte en biträdande jurist. Annonsen kunde inte komma mer lägligt enligt honom. “Advokatbyrån Nils-Erik Lundin sökte en biträdande jurist med intresse för erfarenhet av sjörätt. [...] Jag hade förvisso inga som helst kunskaper i sjörätt. Men tänkte att det nog inte spelade så stor roll.” (s. 77) “[...] Någon vecka efter att jag ansökt om tjänsten, utan att ha fått svar, ringde jag till advokatbyrån för att höra mig för om hur ärendet förlöpte. [...] Jag harklade mig lite försiktigt och försökte låta så vuxen och erfaren på rösten jag bara kunde. Jag minns att jag försökte tona ner min skånska dialekt. [...] En gladlynt sekreterare svarade [...] och sa att advokat Nils-Erik Lundin var i rätten under dagen. Jag förklarade mitt ärende att jag sökt arbete hos advokat Lundin och att jag av en händelse skulle befinna ig i Stockholm veckan därpå om advokaten då hade möjlighet att träffa mig en liten stund. Jag visste det var vågat att nästintill kräva att få träffa honom [...] Det kändes som om hon hade genomskådat mitt tafatta försök att verka världsvan. Jag hade bluffat och min bluff var nu synad (s. 79). [...] “Det dröjde bara några dagar innan sekreteraren ringde tillbaka och lät meddela att advokaten Lundin hade möjlighet att träffa mig torsdagen veckan därpå. [...] Jag fick övertala min mamma om att hon måste köra mig upp till Stockholm (s. 80). […] Mycket av anställningsintervjun blev det inte. Han berättade att det var tvåhundrafemtio personer som sökt tjänsten men att ingen annan än jag hade ringt och bett att få träffa honom. Och det tyckte han var så positivt att han redan där och då kunde tänka sig att anställa mig men att det fanns två problem: han inte kunde hjälpa till med bostad och vad gällde lön var han tveksam om det överhuvudtaget skulle utgå någon. [...] Det där med lönen var emellertid ett större problem. Jag var trots allt tvungen att äta och jag hade dessutom studielån att börja betala tillbaka. Efter viss diskussion  - som jag förträngt innehållet av- bes advokat Lundin sig för att anställa mig som biträdande jurist med en lön om tvåtusen kronor per månad. Två tusenkronor per månad den första juli 1969 var inte så mycket pengar men jag tackade ja efter att Nils-Erik gjort tydligt för mig att flera av de andra som sökt tjänsten varit villiga att arbeta utan någon lön alls. Ett måhända ännu starkare skäl till mitt svar var att jag ju inte var överhopad med erbjudande. Nils-Erik var faktiskt det enda jag fick. Så mitt förhandlingsläge var milt uttryck svagt; eller bättre uttryckt - jag hade inget alls.” (s. 82).

• Om när han fått sin första anställning i väntan på att få börja förberedde sig under tiden i att studera processrätt. Han reflekterar också om sina förstå gång han någonsin var i en rättssal var när han blev anställd: “Under denna tid grävde jag ner mig i böcker som handlade om processrätt. Jag hade naturligtvis studerat och tenterat ämnet under studietiden men kunskaperna satt långt inne. Inläsningen kunde handla om sådana fundamentala kunskaper som var man sitter under en rättegång beroende på om man är käranden eller svaranden men också om hur en rättegång bedrevs rent praktiskt. Jag kom inte ihåg mycket av den processrätt jag läst på universitet och ville för allt i världen inte skämma ut mig om jag ganska snart skulle företräda någon i domstol”. (s. 85). “Min första insats i en rättssal skedde andra dagen på jobbet. Nils-Erik sa till mig att jag måste vara i rätten i stället för honom i ett ärende där han var god man, Jag fick förklarat för mig att det inte var ett svårt ärende. Jag skulle bara anmäla mig till notarien i domstolen och säga att vi inte fått tag på den person Nils-Erik skulle vara god man för. Det var det enda jag behövde göra, infinna mig och säga att vi fortsätter att leta efter personen.” (s. 85) [...] Detta hela var över på några minuter [...] Sätt till tidsutdräkt och förberedelser är detta det minst omfattande mål jag haft. Kanske är denna “framgång” inte så mycket att skryta över. Men det var mitt allra första egna mål. Och det första målet glömmer man aldrig.” (s. 86). 

• Om att få tilldelat sitt första brottmål på kort varsel och den panik han kände då om att inte vara förberedd: Blev antagen till Advokatsamfundet 1974 efter fem års praktik på en advokatbyrå åt Nils-Erik Lundin. (s. 26). Efter inträdet i advokatsamfundet (veckan efter) fick han förfrågan av sin mentor Nils-Erik Lundin om han kunde rycka in för honom på kort varsel i ett brottmål. Han blev panikslagen eftersom han ej heller aldrig tidigare jobbat med brottmål. Han hade en dag på sig att sätta sig in i fallet, vinna klientens förtroende och prestera i rättssalen. Något som han med facit i hand tyckte var en orealistisk, dumdristig uppgift som han borde han eller hans klient blivit utsatt för (s. 31-32). En viktig lärdom av detta trauma var att han inte aldrig skulle ha det så om han skulle fortsätta jobba som advokat. Till följd av detta skrev han ner “försvarsadvokatens valspråk” och “ALLTID FÖRBEREDD” på ett vitt papper med svart tuschpenna häftade upp på väggen i kontoret som fick bli hans motto (s. 33-34). 

• Om arbetsbelastning och skuldkänslor under sin karriär: Helgarbete ingick oftast i uppdraget som advokat. Han hade oftast svårt att ta ledigt med vetskap om att hans klient kanske satt häktad och mådde dåligt. Satt klienten häktad tänkte han att det då alltid kunde vara ett ypperligt tillfälle att besöka honom/henne oavsett om det var på en helg eller heldag som julafton eller nyårsafton (s. 32).

• Om hans mentor (advokat Nils-Erik Lundin): “Han var, vill jag påstå, en av de första brottmålsadvokaterna som inte enbart satt bredvid sin klient utan också riktigt tog till vara sin klients intressen. Han intog en betydligt mer aktiv försvararroll än vad som då var brukligt. Han verkade för att ta fram alla uppgifter och all information som talade för klientens sak.. Det var Nils-Erik [Lundin], Henning Sjöström och ytterligare några advokater som hade denna mer aktivistiska syn på försvararrolen, ett synsätt som starkt bidrog till förnyelse av försvararrollen och till att försvarsadvokatens yrkesidentitet, anseende och betydelse förstärktes. [...] Jag påstår att han under 1960- och 1970-talet var Sveriges mest anlitade brottmålsadvokat. Han syntes emellertid inte medialt eller på andra sätt offentligt av den enkla anledningen att han inte ville synas. Han ville jobba i det tysta.” (s. 97). [...] Jag såg upp till Nils-Erik även om vi, som sagt, var mycket olika människor. En likhet var [...] Att vi delade samma uppfattning om hur målet att nå framgång skulle uppnås. Det fanns inga genvägar.. Man måste jobba extremt hårt. (s. 98). [...] Den klassresa han gjorde sågs inte med blida ögon. De flesta advokater på den tiden hade så att säga juristeriet i blodet. Det var vanligt att familjemedlemmar, eller i vart fall, medlemmar i släkten, var jurister och hade olika befattningar i samhället. Inte sällan va de också ekonomiskt väl bemedlade”. (s. 98) […] Han gav mig en chans när ingen annan gjorde det. Jag gjorde mina misstag men han lät mig växa genom dem. Han tog mig under sina vingar och jag kommer aldrig glömma vad han gjort för mig och vad han betytt för mig” (s. 104). Fördelen med att vara anställd hos Nils-Erik Lundin som var en av Sveriges mest anlitade brottmålsadvokater var att det alltid fanns uppdrag (s. 35). “Jag kan inte nog betona betydelsen av denna ständiga tillströmning av försvararuppdrag. Jag var alltid i rätten och blev på kort tid en ganska erfaren advokat” (s. 35). 

• Om att han hela tiden strävade efter balans mellan advokatrollen och familjelivet men aldrig lyckades efterleva det: “Min pappa betonade ofta betydelsen av att finna balans i livet. Att hitta en medelväg mellan familj och arbete. Den gyllene medelväg min pappa förespråkade har jag strävat efter, men aldrig riktigt lyckats finna.” (s. 98-99). 

• Om hans första mer medialt uppmärksammade mål och egoistiska uttalanden han gjort i rollen: Riganakosmålet (s. 40). Hans klient misstänktes för att vara den största heroin langaren i Sverige. (s. 37). Rättegången blev uppmärksammad av massmedia och hårdbevakas av Expressen. Redan när rättegången inleddes tog tidningen ställning i skuldfrågan och enligt tidningen var hans klient skyldig. Althin skrev då ett inlägg till Expressen med rubriken “Expressen en fara för rättssäkerheten" som även var ett slags ett öppet brev till en journalist (Per Wendel) som utpekade hans klient som skyldig narkotikabrottsling med bild och namn på honom i Expressen  - till hans förvåningen och glädje publicerades inlägget i tidningen (s. 38-39). När domen meddelades 1981 stod han och journalisten närvarande i domstolen för att läsa domen på varsitt håll - hans klient fick åtta års fängelse. “När jag läst klart vände jag mig mot Wendel, såg på honom och sa att domen kommer att överklagas till hovrätten. Jag tillade att jag skulle se till att Riganakos friades helt från ansvar för grovt narkotikabrott. Just när jag sagt det ångrade jag mig. Det kändes inte bra. Jag brukade inte vara så kaxig, men vid detta tillfälle kunde jag inte låta bli [...] Svaret från Wendel lät inte vänta på sig. [...] Han sa till mig att om [hans klient] friades helt från ansvar för grovt knarkbrott skulle han äta upp sitt presskort. [...] Så här i efterhand framstår hela situationen naturligtvis som två alfahannar som ägnar sig åt tuppfäktning" (s. 40). “Domen överklagades och fallet prövades i hovrätten. Tre saker kommer jag särskilt ihåg från prövningarna i tingsrätten och hovrätten. Det första var åklagaren som i tingsrätten valde att inte vända sig mot domarna när han pläderade. I stället vände han sig mot åhörarna. Det hela såg mycket märkligt ut och jag har aldrig sett en åklagare agera på det sättet, varken förr eller senare. Det andra [...] var en av domarna i hovrätten som efter att ha lyssnat på ett av åklagarens vittnen utbrast: “Dessa sagoberättande turkar”. Det är sällan man live får höra ett så pass kränkande uttalande från en domare. Tanken var nog inte att jag skulle höra tillmälet men han sa det med lite för stark röst så orden kunde inte undgå mig. Och det tredje jag kommer ihåg var utfallet i hovrätten. [Hans klient], som visserligen dömdes för några mindre allvarliga brott, friades helt från grovt narkotikabrott. Jag blev aldrig inbjuden till middagen där Wendel skulle äta upp sitt presskort. Hovrättens dom lugnade emellertid inte Expressen. En hel bilaga ägnades åt att försöka påverka Riksåklagaren att söka prövningstillstånd [...] Utan att nå framgång. (s. 41). En konsekvens av denna rättegången var också att han för första gången blev inbjuden att medverka i ett tv-program för att diskutera målet. I programmet deltog bland annat även den dåvarande justitieminister Carl Axel Petri. “En konsekvens av framgången i Riganakosrättegången blev att många personer som var misstänkta för narkotikabrott begärde mig som försvarare. En ytterligare konsekvens var att jag från denna tidpunkt kom att bli intressant för media. Ett tidigt exempel på de var att jag en tid efter Rigankosrättegången skulle försvara en flicka i Gävle tingsrätt [...] Varpå en tidning skrev att flickan begärt narkotikadvokaten”’. (s. 42). “En annan epitet som tidningarna gav mig efter Riganakosrätteången var ‘kändisadvokaten’. (s. 43).

• Angående förberedelse, klientens förtroende och upplägg innan huvudförhandling: Det är omöjligt att vinna en klients förtroende om personen inte vet att försvararen är förberedd. “Det går inte att illa förberedd och med andan i halsen springa från den ena klienten till den andra [...] Det räcker inte att förbereda klienten på ett bra sätt, det måste ske på det bästa sätt. En klients förtroende är något som jag som försvarare måste göra mig förtjänt av”. (s. 33). Noggranna och ordentliga förberedelser är det viktigaste man kunde ägna sig åt som advokat. Om förhandlingen var utsatt till klockan tio, så var han i domstolen klockan åtta. “Nitiskt kanske? Inte alls. För mig började en huvudförhandling alltid före utsatt tid”. I domstolsbyggnaden brukade han letade upp ett tyst och ostört ställe för att gå igenom målet. “Oftast blundade jag. Jag visste vad vittnet hade sett, hört och sagt. Jag visste vad åklagarna skulle föra fram för bevisning, bevisningens styrka och hur jag skulle bemöta argumenten. Jag visste precis hur jag skulle inleda när jag fick ordet och vilka omständigheter som skulle poängteras extra mycket.” Han brukade också memorera utvalda sidor i en förundersökning så att han under förhör eller under en plädering kunde hänvisa snabbt till vad någon sagt. Vid dessa tillfällena brukade han även metodisk visualisera sin egen språkrytm, frasering, intonation, betoning samt pausering. Väl inne i rättssalen såg han sig själv som: "dirigenten och rätten var min orkester”. (s. 13-14 och 33).

  Retoriska knep han har använt sig av eller sett andra använda sig av inne i rättssalen: 

  • Om retorikens betydelse i försvararrollen: “Jag var nog en av få jurister som i början på 70-talet fördjupade mig i retorik och särskild då retorikens betydelse för brottmålsprocessen. […] Jag hävdar att alla människor har en retorisk ådra som är mer eller mindre utvecklad, lite som ett bollsinne. Men att vi måste öva upp denna förmåga just i syfte att bli bättre kommunikatörer.” (s. 199). För mig handlar all konst om kommunikation [...] Jag ser faktiskt en motsvarighet i försvararuppdraget och i retoriken. Uppgiften att kommunicera med såväl klienten som domaren. Rätt frekvens och klienten kan bli frikänd, fel frekvens och denne kan få tillbringa lång tid bakom lås och bom. Jag menar inte att retoriken står över juridiken. Domaren har naturligtvis att följa givna lagar och regler men när det handlar om att slå hål på åklagarens tes om ett händelseförlopp inbillar jag mig att retoriken kan få stor inverkan. Större än vad en enskild domare kanske skulle erkänna.”

  • Utgångspunkt i retorik: “Det går inte att från början veta hur man ska övertyga rättens ledamöter. Jag tror på att förenkla så långt det är möjligt. (s. 145).

  • Hans kast med en tom patronhylsa i rättssalen: När han var försvarare för en av de tilltalade i Malexandermålet, där tre medgärningsman som öppnat eld mot poliser som resulterade i att två polismän dog. Eftersom åklagaren påstod att det var tre skyttar var det inte klarlagt vem av dem som hade avfyrat de dödande skotten. “Patronhylsorna låg utspridda över ett granskas stort område och dessutom hade utredarna och ambulanspersonalen gått omkring på platsen och kontaminerat den.”(s. 17). Hans klient och de två andra medtilltalade förnekade mord så var Althins uppgift att försöka så rimligt tvivel. Han återvände till fotografiet om patronhylsorna som låg utspridda på brottsplatsen i förundersökningsmaterialet och fick en idé: “Tänk om jag kunde få domstolen att inse att platsen en patronhylsa landar på inte med nödvändighet säger något om varifrån själva skottet avlossade, eller för den delen vem som skjutit. Jag kan väl inte ta med en tom patronhylsa in i domstolen och låta den studsa runt på golvet [...] Jo, det kan jag. En tom patronhylsa måste det naturligtvis vara [...] Jag vägde för och emot att genomföra idén [...] Vart ska tvivlet in i pläderingen i så fall? Ska jag ta med den i inledningen? [...] Den verkliga bilden av lagmannen som med gapande mun och förvånad blick följde patronhylsans färd i luften tills dess den landade några decimeter framför honom” (s. 17-19).

  • Åklagarens retoriska knep med de upphängda blodiga kläderna: Althin blev försvarare till Benny Lilja i det kända bankrånet där gisslan hade tagits och innan rånarna flydde hade de skjutit in i en polisbuss där poliser som satt i bussen blev svårt skadade. “När vi kommer in i rättssalen var det första jag såg blodiga polisskjortor, jackor och byxor tillhörande de skjutna poliserna. Kläderna var upphängda op en ställning, väl synliga för alla i rättssalen. För att förstärka effekten ytterligare hade ställningen med kläderna placerats framför domarbordet. Jag var alltså ganska ny som advokat och blev helt tagen av åklagaren retoriska grepp. Upplägget var lyssnade, måste jag erkänna. Ett retoriskt mästerverk samtidigt som det var förödande för försvaret. Inte minst hos domstolens ledamöter blev reaktionen påtaglig. Ingen hörde vad någon annan sa. Allas blickar var riktade på de blodiga kläderna. När rättens ledamöter tittade på skjortorna såg de på de tilltalade på ett allvarsamt sätt. Hade jag varit mer erfaren hade jag bett ordföranden att ta bort kläderna.” (s. 101-102).

  • Om att ha med en hockeyväska i rättssalen för att motbevisa åklagarens påstående om att hans klient ska ha använt en sådan för att kasta över relingen på Finlandsfärjan: “Åklagarens teori var att [hans klient] hade strypt målsäganden i hennes lägenhet den 14 november, packat kroppen i en hockeytrunk, förvarat trunken utomhus till den 19 november för att senare samma dag ha tagit med sig trunken ombord på en Finlandsfärja och väl ombord kastat trunken över bord i vattnet. (s. 150). I domskälet skriver tingsrätten att det inte fanns några bevis för att [hans klient] vare sig ägt den ishockeytrunk som [den försvunna kvinnan] eller den snara hon ströps med. [...] Ingen hade heller sett honom med trunken. (s. 151). [...] Det första jag gjorde var att införskaffa en exakt likadan ishockeytrunk som målsägande hittats i. Jag var sedan tvungen att få fram något att fylla trunken med som vägde i varje fall 60 kilo, som [målsäganden vägde]. Tanken var alltså att visa hovrätten det omöjligt för [hans klient] att lyfta trunken och kasta den över relingen. (s. 151-152). [...] Vid denna tidpunkt hade jag en prao på advokatbyrån, Kajsa, som var ungefär lika lång som målsägande och som vägde runt 60 kilo, [...] Efter lite betänketid kröp hon ner i trunken. Hon passade perfekt. Jag var övertygad om att hovrättens ledamöter skulle förstå det orimliga i åklagarens påstående. [...] Någon dag före hovrättsförhandlingen ville några av kollegorna prata med mig. Kajsa hade kontaktat dem. Hon var osäker på om hon kunde ligga still i trunken. [...] Jag fick tänka om. Jag införskaffade i stället 60 kilo potatis som jag lade i trunken varop den forslades till hovrätten med bud. (s. 153) Med hjälp av domstolens vaktmästare placerades den sedan mitt på golvet i salen där förhandlingen skulle äga rum. (s. 154)  [...] Efter ytterligare en konstpaus och ett svep runt i salen med blicken betonade jag det viktiga: att det inte gick att lyfta den, i vart fall inte att lyfta upp den en meter. Som för att understryka det självklara i påståendet inbjöd jag rättens ledamöter att göra ett försök. Det var ingen som nappade på erbjudandet men jag hade gjort ett litet märke vid ena hörnet på golvet och efter en paus kunde jag se att trunken hade rubbats några centimeter. Någon hade alltså lyssnat till uppmaningen och gjort ett försök. (s. 154).

• Om en domare som kastade en penna mot honom i rättssalen och att aldrig acceptera övergrepp av en domare: “Reflexmässigt krängde jag med huvudet åt sidan just i rätt tid för att undgå att bli träffad. Metallpennan kom farande mot mitt ansikte, men missade målet och smällde i väggen bakom mig med full kraft. Domaren som kastade pennan mot mig var i 50-års åldern. Jag var en ung nyutbildad jurist [...] Det var min första större rättegång. Jag var kärandeombud i ett fastighetsmål (s. 73) [...] . Händelsen fick mig att fundera över mitt yrkesval. Är det verkligen så här det går till i svenska domstolar? [...] Det kändes alldeles förfärligt. Jag tvekade om juristyrket var något för mig. [...] Minnet av pennan är inte ett öppet sår längre men jag har aldrig riktigt kunnat distansera mig från det. Varför gjorde domaren så? [...] Vad som spädde på obehaget och gjorde det hela än mer kränkande var att det vid bordet satt två domare till, i en så kallad tresits. Och ingen av de två övriga reagerade. (s.90). [...] Om samma händelse mot förmodan hade inträffat tio år senare hade jag naturligtvis agerat på ett helt annat sätt. Jag skulle ha skällt ut honom och anmält honom. (s. 91). Min uppmaning till alla jurister - och övriga - är att inte acceptera övergrepp. Stå på er! [...] En bidragande orsak till att jag inte gav upp har att göra med att det inte dröjde länge innan jag hamnade i samma domstol igen, med samma domare - när motpartsombudet blev utsatt av domaren. Han blev också utskälld för att inte ha varit tydlig med grunderna för sitt yrkande. Han fick dock ingen penna kastad mot sig. Jag insåg då att det var domaren det var fel på. Han ansåg uppenbarligen att det var genom kränkningar en rättegång skulle bedrivas. (s. 92-93).

• Om hur det var att försvara mördaren på utrikesministern: “Mijalovic begärt att jag skulle försvara honom. Advokatreflexen slog till omedelbart och jag accepterade uppdraget. [...] Jag reagerade som jag tror vilken brottmålsadvokat som helst skulle ha gjort i samma situation.” (s. 112-113) [...] Jag kommer särskilt ihåg ett tillfälle när jag kom ut från en häktningsförhandling och nästan blev nedtrampad. En hord av journalister sprang inte bara mot mig, utan också på mig. Jag blev knuffad på och dragen i, mikrofoner trycktes upp mot mitt ansikte, det var kameror överallt och frågor skrek till mig på olika språk från alla håll. [...] fick svårt att andas och hade ingen möjlighet att ta mig därifrån. Situationen var helt absurd [...] Men värst var de hot och det hat inte bara jag utan också min familj fick utstår under denna tid. Jag fick hotfulla brev skickade både till advokatbyrån och hem. Och nästan dagligen fick jag motta hotfulla telefonsamtal. [...] Jag vet att hot ytterst sällan förverkligas så jag var i och för sig aldrig rädd för min eller familjens säkerhet. Men jag var samtidigt orolig för att färmst mina barn kämnde det otäckt.” (s. 114-116). “Jag väljer att återge några av de mindre hatiska meddelanden som nådde mig: 'Du har gjort mig och många andra sjuka', 'Blodtrycket höljs varje gång man läser hur du försvarar en terrorist med våra pengar', 'Du borde straffas', 'Det är svenska folkets pengar du bollar med. Vi börjar tröttna snart.

  • Han anser HD:s dom mot hans klient var en politisk dom: “Jag har min bestämda uppfattning om hur det hela gått till. Högsta domstolen hade redan bestämt sig för att döma Mijalovic till fängelse på livstid. [...] Att uttalanden i denna riktning var i minoritet och dessutom talade Socialstyrelsens rättsliga råd betydde föga. Jag kan inte på annat sätt än att den är politiskt motiverad. Högsta domstolen anpassade sig till det stora trycket från media och medborgarna och inte till den rättvisa juridiken krävde”. (s. 181-182)

• Om den sovande ordföranden och hans erfarenhet om att påtala domaren om det: “Förhandlingen hade pågått i endast 45 minuter när jag upptäckte det som alla andra i rättssalen också sett. Ordförande satt något framåtböjd med stängda ögon. Han hade somnat! Jag har tidigare mött domare [...] som nickat till av trötthet, men jag hade aldrig upplevt en domare som somnat under en pågående rättegång. Med blicken sökte jag kontakt med de övriga advokaterna och sedan med åklagaren. Jag fick inget gensvar. Jag fick känslan av att de låtsades som om inget hänt. [...] Tankarna for i huvudet. [...] Varför gör ingen någonting? [...] Jag insåg att jag måste handla! ‘Är det inte dags att ta en paus’, hörde jag mig skrika rakt ut i salen. Åklagaren som förstod min avsikt instämde också han med hög röst. [...] Då vaknade ordföranden med ett ryck, tittade urvaket ut i salen och frågade så att alla hörde. ’Är det kanske dags att ta en paus?’ Det utbröt ett sorl i rättssalen [...] Men innan vi reste oss upp för att gå ut vände jag mig mot ordföranden och bad om ett samtal. Jag minns kollegornas min. En blandning av skräck och beundran. [...] Men samtidigt nyfikna på vad utgången skulle bli. Jag sammanträffade ensam med ordföranden i ett litet rum bakom rättssalen. Med barsk stämma frågade han vad det handlade om. [...] Svaret från mig kom lite försiktigt men tydligt: ‘Min klient vill inte bli dömd av en domare som är påtagligt trött!’. Han tittade på mig med en blick som inte var direkt fylld av beundran eller kärlek och närmaste skrek: ‘JAG ÄR INTE TRÖTT’ [...] Det som kom fram ur min mun var: ‘Så bra’. Samtalet var över. Jag lämnade rummet med en känsla av obehag. Vad skulle hända nu? Hade jag vänt domaren mot min klient? Mitt agerande riskerade i så fall att bli ytterst kostsamt. Jag visste att min begäran om ett samtal kunde sluta illa. [...] De övriga advokaterna och åklagaren väntade på mig när jag kom ut. Jag redogjorde för vad som sagts varpå något märkligt hände. De klappade om mig och gratulerade mig för ett modigt initiativ. Jag har varken förr eller senare fått en kram av en åklagare under en pågående förhandling. [...] det skulle visa sig att min rädsla varit obefogad. Under de följande rättegångsdagarna behandlade domaren mig med större respekt än någon gång tidigare. Faktum är att jag aldrig tidigare blivit behandlad på ett så respektfullt sätt av en domare. Han visste att jag hade rätt och uppskattade uppenbarligen att någon vågade framför sin åsikt” (s. 129-131).

• Om att processa i HD och om att alltid tänka på klientens bästa: “Bostadsrättsföreningen hade stämt henne [..] Naturligtvis led jag med henne men detta var ett mål som grundade sig på en juridik som jag inte sysslade med längre. Det hade varit många ¨år sedan jag upprätt i fastighetsdomstol och då med mindre lyckats resultat. [...] Med desperation i rösten bönföll hon mig att ställa upp och hjälpa henne. ‘Jag har sett dig agera i Stockholms tingsrätt och jag vill inte ha någon annan advokat!’. [...] Inför förhandlingen i fastighetsdomstolen var jag mer nervös än vanlig. Jag hade som sagt inte stor erfarenhet av denna typ av juridik. (s. 134). [...] Bostadsrättsföreningens ombud lyckades få Högsta domstolen att ta upp målet. En prestation, då det verkligen inte är enkelt. Ytterst få mål prövas i högsta instans. För mig var det en stor överraskning som jag aldrig kunnat förutse. [...] Hur skulle jag göra nu? Jag hade aldrig tidigare företrätt någon i Högsta domstolen. Skulle jag övertyga [min klient] att välja en annan advokat? [...] Jag vägde skälen för och emot [...] Det hade gått bra såhär långt och jag trodde verkligen på att rättvisan var på [min klients sida]. Tiden fram till rättegången tillbringade jag som i en bubbla. Det fick inte bli fel. Jag kunde varje rad i handlingarna, tingsrättens och hovrättens domskäl och Högsta domstolens tidigare domslut i liknande fall. [...] Dagen för min premiär var inne. [...] När det var dags att gå in i förhandlingssalen hade jag ännu inte sett till bostadsrättsföreningens advokat. (s. 139). [...] Nu var frågan hur domstolen skulle göra. Antingen ställa in dagens förhandling eller invänta advokatens ankomst, vilket skulle innebära en fortsatt paus i ungefär en och en halvtimme. Domstolen beslutade att låta mig bestämma (s. 137). [...] det gällde att fatta beslut utifrån vad som var bäst för [min klient]. En tanke, inte den snällaste kanske, flög igenom huvudet. Om kollegan tagit fel på dag var han kanske inte helt förberedd. Jag vet ju hur jag själv brukade göra. Mycket av arbetet sker dagen för en förhandling. Så fick det bli [...] Efter nästan två timmar dök den saknade advokaten upp. Utomordentligt stressad, slipsen på sned, håret på ända och handlingarna i något oordning. När han öppnade portföljen rasade innehållet ut på golvet. Han svettades påtagligt när han skrapade ihop dokument och pennor i en liten hög innan alltsammans fanns in palts på bordet. (s. 138). Att tillvara en klients intresse innebär ett utnyttjande av alla lagliga medel. Jag skäms inte för mitt agerande.” (s. 139). 

• “Jag funderar ibland på varför ingen av barnen blev jurist. [...] Kanske har jag varit ett avskräckande exempel på vad som krävs för att nå framgång? Jag har förstått att mina barn har en helt annan syn på vad som är viktigt i tillvaron. Jag kan se att de ägnar betydligt mer tid med sina barn än vad jag har gjort. [...] Många jurister i min generation inte såg det som konstigt med en arbetsvecka motsvarande 70 timmar är detta inget som lockar en yngre generation. [...] Jag uppfattar att mina barn har en helt annan självkänsla och ett helt annat självförtroende än vad jag någonsin haft. De är tryggare i sig själva helt enkelt” (s. 201-202).

• Inställning när han träffar en klient för första gången: “När jag träffar en klient för första gången låter jag denne prata. Det är viktigt att jag får klientens egna ord på det som inträffat. Sedan ställer jag mina frågor [...] Har jag inte en klients förtroende kommer den inte vilja prata med mig. Eftersom den jag företräder oftast har begärt mig som försvarare hör det till undantaget att klienten saknar förtroende för mig.” (s. 175)

HT 2024

En tråd om HT 2024

Boksammanfattning: I rättvisans tjänst (2020) - Johan Eriksson

Allmänt

Är du intresserad av försvararrollen så är den är denna boken värd en genomläsning. Boken skriven av advokaten Johan Eriksson består av ett antal axplock av mestadels hans egna erfarenheter som brottmålsadvokat. Johan skriver att syftet med författandet av boken var att: "berätta från insidan om de människor han mött. Om de skyldiga och oskyldiga. Och om livet som försvarsadvokat och hans tankar och moraliska dilemman. Om att försvara de som lever på livets skuggsida, men också om de som aldrig trott på att de behöver en försvarare.” (s. 7)

Boken skulle jag vilja säga fungerar som en lätt introduktion till ombudsrollen och speciellt försvararrollen. Man får lite glimtar till hur en vardag ur en försvarares liv praktiskt kan se ut. Jag tyckte detta var värdefullt och plockade upp en och annan insikt av advokatrollen som jag inte annars skulle kunna göra på juristutbildningen. Boken är inte perfekt. Den är långt ifrån den bästa boken skriven av en advokat som har blivit skriven eller kommer att bli skriven. I framtiden kommer det har skrivits mycket bättre böcker som kan erbjuda mer insikt - men tills dess att marknaden på sådana typer av böcker har fyllts upp av andra jurister eller försvarare - så har denna boken bra värde i att ge en väldigt lätt introduktionsbild om rollen och om vad yrket innebär. Jag kan därmed rekommendera denna boken till de juriststudenter som är intresserade i ombudsrollen.

Boksammanfattning:

• Hade nog inte kommit in på juristlinjen idag med de betyg han hade då: Han reflekterar att han nog inte hade kommit in på juristlinjen med de betyg som han hade idag då han inte var särskilt road i skolan och hade medelmåttiga betyg. (s. 10).

• Inre motivation: Det som intresserade han mest var jobbet i domstol var att försöka sätta sig in i klientens situation och kämpa för deras sak. “Jag älskar nerven i rättegångar." (s .12). Blev först anställd som advokat hos Björn Rosengren. Civilmålen förlorade mer och mer sin charm. Han ville företräda människor och inte företag. Kämpa i mål där enskilda personer ställdes mot staten. “Att stå på den svages sida var helt enkelt min grej”. (s. 12)

• Inspirerades av andra advokater och studerade dem: Peter Althin, Claes Borgström, Thomas Martinson, Gunnar Falk m.fl. När han jobbade som målsägandebiträde så studerade han noga hur försvarsadvokaterna arbetade i rätten. Studerade deras förhörstekniker. Lyssnade på deras pläderingar. “Jag var som uppslukad av förhandlingarna. Så gott jag bara kunde försökte jag härma deras tekniker, eftersom det jag verkligen ville var att bli försvarare.” (s. 13).

• Reflektion om arbetet som sådant om vad det ibland krävs och vikten av att axla sitt privatliv md stöd hemifrån: “Livet som brottmålsadvokat har många gånger varit krävande, både ur ett mänskligt perspektiv men också rent arbetsmässigt. Mina arbetsveckor har inneburit mycket lite utrymme för fritid. Ibland har det varit så krävande att all tid gått till arbete eller tankar på arbete. Detta har naturligtvis påverkat min familj. Utan [hans fru] hade det varit omöjligt” (s. 14).

• Om hur det kan se ut att ha första mötet med sin klient och lite om hans arbetsmetod däri: “Jag frågar vad som hänt. Det är som att öppna en kran. Orden bara väller fram, forcerat och ostrukturerat”. (s. 20). “Jag måste få henne att ta det från början. Försöka hjälpa till att sortera tankarna. Jag vet att en invändning om nödvärn måste vara strukturerad. Detaljerna måste vara rätt. Känslorna begripliga för att försvara handlingen ska vara rimligt. Jag vet också att tidiga förhörsuppgifter i nödvärnsärenden är oerhört viktiga. Felaktiga eller utlämnande fakta kan få allt att framstå som en efterhandskonstruktion. På den tid som återstår innan förhöret börjar måste jag få något slags struktur. Försöka lugna [klienten] så gott det går.” […] “Jag försöker få struktur i berättelsen med hjälp av frågor”. (s. 21). “Vår genomgång verkar ha en lugnande effekt. Det är ofta så. Bara att berätta för en utomstående gör det lättare att berätta en gång till i förhöret. Får orden att flyta på ett annat sätt. Som om det obehagliga blir mindre obehagligt…” (s. 23).

• Om hur han psykologiskt ger råd till sina klienter och om balansgången om att ge klienten förhoppningar och hur man allmänt kommunicerar detta: “Ställ in dig på att det blir häktnings imorgon. Det är mycket bättre att förbereda sig på det värsta”. […] Under inga omständigheter vill jag i vart fall inge klienten falska förhoppningar.” (s. 25).

  • Ex 2: “‘Kommer jag bli dömd, Johan? Svar ärligt.’ [Klienten] tittar på mig med orolig blick. ‘Det hänger på kontrollantens vittnesmål, tror jag’. ‘Jag snurrade till det. Jag skulle aldrig ta något i en affär. Jag snattade inte ens när jag var ung. Det känns hemskt. Hemskt att vara åtalad’.  ‘Du får koncentrera dig på din berättelse, så sköter jag förhöret med kontrollanten’. Jag tittar honom stint i ögonen. Försöker skapa trygghet.” (s. 60).

  • Ex 3: “Jag tittar [klienten] rakt i ögonen. Talar långsamt. Vill att orden ska sjunka in. ‘Du måste försöka ställa in dig på det värsta. Det krävs inte så mycket för att bli häktad. Däremot krävs det stark bevisning för att du ska bli dömd. Är du oskyldig kommer det att visa sig.’ […] ‘Jag kan bara inte förstå hur man kan bli inlåst för något man inte gjort’. ‘Jag förstår det, men jag vill bara vara rak med dig. Förbered dig på det värsta’”. (s. 180).

  • Ex 4: “Jag slår en snabb signal till [klienten] och berättar om samtalet med åklagaren. Förklarar att läget trots allt ser bra ut och att det kanske finns en chans att han får ge hem på måndag m. Efteråt hoppas jag att jag inte skänkt honom för mycket. Sådant kan slå tillbaks på psyket om han häktas (s. 183).

• Har en princip om att inte bli en del av sina klienters privatliv. Men han har funderat på om han vid något tillfälle inte borde gå på sin klients begravning för att hedra klientens bortgång. Men valde att skicka en bukett blommor i stället med texten ‘vila i frid min vän’ (s. 28).

• Om att rollen som försvarsadvokat innebär även praktiskt mycket läsning: “Som försvarsadvokat läser jag väldigt mycket. De stora målen omfattar tusentals sidor med utredningsmaterial som måste gås igenom”. (s. 44).

• Om att jobbet kan innebära arbete på helgerna också som förberedelse inför kommande arbetsdag inför en huvudförhandling: “Det är Söndag. Redan vid nio bestämmer jag mig för att gå till kontoret och förbereda måndagens mål. Egentligen hade jag tänkt göra det under veckan men som vanligt blev tiden knapp. [...] Det har gått några veckor sedan jag träffade mina klienter för att förbereda dem inför rättegången och nu det dags att fräscha upp mitt minne och genomföra de sista förberedelserna." (s. 44). 

• Om hur hans arbetsmetod ser ut: “Som förberedelse försöker jag se det han [klienten] beskriver framför mig”. (s. 50). Dvs. Han målar en bild i sitt huvud om hur händelseförloppet har gått till.

• Om hur han tänker när han en prognos inför en kommande huvudförhandlingen “Jag försöker räkna ut hur rättegången kommer gestalta sig, vad det egentligen kommer att handla om. Eftersupningsutredningen är det allt det kommer att kretsa kring? Hur säkert är resultatet? Grannen vittnesmål får sannolikt ingen betydelse alls. Åklagaren har kallat honom främst för att förhindra att [klienten] plötsligt förnekar att det var han som körde. Åklagaren har dessutom kallat en eftersupningsexperten att vittna via länk. Jag gissar att klienten kommer att blid dömd för rattfylleri till dagsböter”. (s. 48).

• Om rollen om att vara uppmärksam i en förhandling och hantverket om att bygga sympati inför rätten: “[klienten] är så inne i sin roll att han inte ser de ogillande blickarna från ordföranden. När det väl är min tur att ställa frågor inser jag att jag måste trycka på känsloknappen. Be [klienten] berätta hur det kändes när han blev stoppad på väg ut ur butiken. Det fungerar. [...] Några frågor senare framstår [klienten] som mer mänsklig.” (s. 61)

• Hur det kan fungera med kommunikationen med sin sekreterare och att ibland finna sig i navet av aktuella händelser: “När jag väl fått en liten asiatisk buffé på tallriken plockar jag fram min mobil. Trettiosex mejl i inkorgen. Snabbt raderar jag ett tjugotal reklammejl. Återstår ett femtontal med verklig innehåll. Jag börjar med mejlen från [hans sekreterare]. Det första har rubriken ‘förhandlingen i eftermiddag inställd.’ [...] Nästa mejl från [hans sekreterare] ändrar förutsättningarna: ‘Ring så snart du kan. Nytt ärende’. Jag tittar på klockan. Kvart i ett. Kontoret är lunchstängt till klockan ett, så jag kan lugn i ro äta upp min mat. Som sällskap öppnar jag Expressen hemsida ‘EXTRA: Känd journalist anhållen för mordbrand.’ Två timmar senare stiger jag ur bilen utanför häktet i Sollentuna. Ett nytt människoöde att hantera. [...] Det lilla jag vet om mål har jag läst i Expressen.” (s. 66-67 och 69).

• Hur ett telefonsamtal med en åklagare kan se ut: “Plötsligt piper det till i mobilen. ‘Johan’. ‘Hej, åklagare X här. Du hade sökt mig. Jag antar att det gäller [klienten]. Hon låter tjänstemannamässig. ‘Ja, jag ville ha lite information inför förhöret. Nu har vi redan haft det, men jag vill ändå gärna ha grunderna för anhållandet. Du kanske redan har hört att förhöret blev lite annorlunda’ ‘Jo, jag pratade med utredarna. Hon vill tydligen försvara sig själv.’ ‘Precis.’ ‘Grunden för anhållandet är att hon greps i sin chef trapphus med en preparerad tygväska. Jag påstår att hon planerat att sätta eld på chefens lägenhet. Enligt förhör med chefen har han haft en relation med [din klient] som hon inte accepterar att han vill avsluta. Därför är hon misstänkt för försök till grov mordbrand alternativt förberedelse till samma brott.’ ‘Okej.’ ‘Jag kommer att gå in med en häktningsframställning redan i morgon förmiddag. Jag tycker inte att det finns någon anledning att vänta med tanke på hennes inställning. Det verkar inte som om hon vill lämna någon förklaring.’ ‘Tack, då vet jag. ‘'Jag skulle gärna ha häktningen på eftermiddagen om det funkar för dig, jag är upptagen på förmiddagen.’ ‘Absolut, då lämnar jag in häktningsframställningen vid elvatiden’ ‘Toppen, ses i morgon.’ Jag lägger på. (s. 73-74).

• Hur ett telefonsamtal kan se ut med en ordförande: “Efter ett par minuten dikterande ringer det i telefonen. ‘Rådman Y här, du ville tala med mig om [din klient].’ Rösten bestämd. ‘Ja hej. Jag träffade henne igår. Hon vill sköta sitt eget försvar.’ ‘Jaså, ja, det kommer jag inte att gå med på. Tror du att det hjälper om hon får någon annan?’ Hon skrattar lite, som om frågan är känslig. ‘Nej, hon vill inte ha någon försvarare. Ville inte ens tala med mig när jag försökte ringa nyss. Jag tänkte att du skulle veta det inför häktningsförhandlingen. Du får såklart gärna kolla igen om hon vill ha någon annan.’ ‘Jag förstår. Jag tar upp frågan med en gång vid förhandlingen. Jag kommer inte att acceptera att hon sköter sitt eget försvar.’ ‘Utmärkt. Då vet du att det kan bli lite annorlunda idag.’ ‘Ja, tack för att du informerade mig. Vi ses klockan tre.’ ‘Det gör vi. Hej då.’ Jag lägger på och tittar på klockan.” (s. 76)

• Hur en häktningsförhandling kan gå till bakom stängda dörrar (s. 80-82).

• Om att jobbet kan innebära mycket resande och att hotellen kan bli ens kontorsrum. “Värmen slår emot mig när jag går igenom den cigarrliknande gången ut ur flygplanet på Malmö Airport. [...] Tvåtusen femhundra sidor förundersökningsmaterial i en resväska och ytterligare en väska med kläder för den vecka i domstol som väntar. [...] Vid sextiden på kvällen är jag incheckad på mitt hotellrum. Jag pysslar så gott jag kan för att få ordning på det rum som en vecka framåt ska vara både mitt kontor och min bostad.” (s. 89)

• Trick att få klienten att sluta oroa inför en kommande huvudförhandling. “Besöken så här nära inpå en rättegång är annorlunda, mer fokuserade. Allvaret gör sig påmint. Under den del av häktningstiden då inget egentligen händer har vi ofta spelat Yatzy. Jag har märkt att enkla sällskapsspel ofta göra de häktade på bättre humör. Under tärningskastandet blir stämningen vardaglig. De oroliga tankarna skjuts åt sidan för en stund och det får en närmast terapeutisk effekt.” (s. 91).

• Om perspektivet att det kan väga extra tungt att försvara oskyldiga personer: “Trots att jag deltagit i många mordrättegångar vilar ansvaret varje gång tungt. Dessutom börjar jag på allvar undra om åklagaren har rätt. Något, som jag inte riktigt kan ta på, får mig att tänka att [klienten] är oskyldig. […] Jag har naturligtvis fått skyldiga människor frikända, säkert fått mördare frikända […] Men jag har lika säkert varit en del i att oskyldiga människor fällts för brott de inte begått. För mig är något sådant det värsta som kan hända. Tankarna på att jag skulle ha lagt upp målet på ett annat sätt, förberett mig lite till […] är svåra att bära.” (s.93)

• Första intrycket i en huvudförhandling är det viktigaste: “Dörren öppnas till rättssalen. [...] Alla försöker få en skymt av honom, de misstänkta mördaren. […] Snabbtesta skuldfrågan genom att titta hur han ser ut när han kommer in. Det finns en del tidningskrönikörer som verkar ha gjort detta till en sport. Både klädval och hur de misstänkta beter sig när de kommer in i rätten läggs till bevisningen i skuldfrågan.” (s. 97)

• Om de retoriska avvägningarna försvarare hela tiden laborerar med: “‘Herr ordförande. Detta är ett rent indiciemål. Som jag sa inledningsvis är [klientens] inställning den att han inte är den person som skjutit. [...] Han saknar helt motiv och var dessutom barndomsvän till Ibrahim. Jag tvekade något om jag skulle använda förnamnet eller om det blev för personligt”. (s. 100)

• Om hur det kan vara att försvara en känd terrorist och då en av Sveriges mest hatade män: Om att han får samtal från ordföranden om han skulle vilja vara beredd att försvara en känd terrorist och så snart han tagit sig an uppdraget och lagt på luren så börjar det ringa i hans mobiltelefon. “Telefonen får ett eget liv. Jag trycker bort samtalen, som rinner in i en strid ström. […] Så snart jag tryckt bort ett samtal kommer det omedelbart ett nytt. Det är helt galet. […] [och de bestämmer tid] för förhör på Kronoberg om en timme. Telefonen fortsätter att ringa på samma sätt hela tiden. […] På väg till Kronobergshäktet börjar jag svara på inkommande samtal. Jag inser att allt annat är omöjligt. Det kommer inte att fungera att avstå från att svara. Jag måste hantera media. […] Redan när jag svänger in på Bergsgatan ser jag samlingen av journalister utanför ingången till Kronobergshäktet. […] Så fort jag kommer in på Ica ropar en av de anställda som jag känner sedan många år: ‘Terroradvokaten’. Tilltalet är skämtsamt men får mig att inse att alla vet. […] För mig handlar det nu om att planera, att tänka igenom hur kalendern ska skötas och att skapa tid för att hantera den oceanångare som målet helt säkert kommer att bli. Jag förstår omedelbart att jag inte kommer att klara av att sköta allt ensam. Jag måste få en medförsvarare. Både som avlastning men också som bollplank. Valt faller på Z […] ‘Johan du har fått en massa mail om [klienten] […] Jag tittar över hennes axel och förstår när jag ser rubriken i meddelandefältet: ‘Till den muslimälskande landsförrädaren Johan Eriksson’. […] En bit in i juni ringer en av utredarna och meddelar att [klienten] ska vallas. […] Hela projektet är extremt riskfyllt. Under inga förhållanden får det läcka ut att vallning ska ske. Att plocka ut Sveriges mest hatade man ur häktet och köra runt med honom i Stockholm är av naturliga skäl ett vanskligt projekt. […] Det enda jag och Z på förhand får veta är att vi ska befinna oss utanför infarten på polishusgaraget klockan 05.00. Z och jag är så försiktiga att vi inte ens skriver in i våra almanackor vad vi ska göra. Istället lägger vi in en helt påhittad bokning för att minimera risken för läckor.” (s. 216-217, 223, 225 och 236).

• Om att förhålla sig ödmjuk om rollen som advokat och sitt kändisskap: “Jag vet att vissa nu uppfattar mig som stjärnadvokat. Att det finns unga jurister som, liksom jag kände inför Henning Sjöström, är blyga för att träffa mig. Men det är fel att tänka så. Jag är nämligen precis densamma som den unga jurist som för mer än trettio år sedan klev in på Björn Rosengrens kontor - om än något mer erfaren” (s. 248).

Information: Rättshaverister

Allmänt

Tanken med detta blogginlägg är inte att skriva en helomfattande text om rättshaverister. Tanken är dock att lyfta upp och förmedla en introduktionsbild till ett välkänt typ av beteende som bl.a. de flesta jurister kommer att komma i kontakt med när de väl har kommit ut på¨arbetsmarknaden. Med detta vill jag även skapa en medvetenhet om och när man behöver kunna identifiera rättshaveristiska tendenser i sig själv. För sanningen är precis som två av böckerna nedan förtäljer - att vi alla bär på rättshaveristiska tendenser i oss.

Rättshaverister är något som man på juristprogrammet inte får några föreläsningar om. Fenomenet är ändå någonting som man tidigt som student tidigt har förstått att det existerar som ett fenomen. Trots brist på en riktig definition av begreppet så är karaktärsdragen för en rättshaverist någonting man väldigt lätt och tydligt känner igen. Min tanke är som sagt att endast ge en introduktionsbild till vad det är - vad andra säger som har observerat beteendet i sitt yrkesliv och hur det faktiskt kan gestalta sig i verkligheten med riktiga exempel.

Vad har framtiden att erbjuda om rättshaverister?

Trots allt som har sagts och gjorts om rättshaverister så har fenomenet fortfarande aldrig utretts av regeringen. Det har aldrig tillsatts en statlig offentlig utredning (SOU) om fenomenet och dess inverkan på det svenska samhället. Däremot har fenomenet om rättshaverister tagits upp perifert i ett antal SOU:er t.ex:

• SOU 2024:1 Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier :”I granskningsrapporten anges att trakasserier och hot är vanligt, främst från personer med rättshaveristiskt beteende, personer som är i affekt eller personer i en desperat situation”

• SOU 2003:41 Förstärkt granskning av polis och åklagare: “Enheten i Linköping är av den uppfattningen att en tredjedel av anmälningarna görs av s.k. rättshaverister”

• SOU 1999:69 Individen och arbetslivet: “Konsekvenserna av kränkande särbehandling, eller mobbning, kan i allvarliga fall leda till att någon får skulden och stöts ut från arbetsplatsen, ofta med långvarig sjukskrivning och förtidspension som följd. I vissa fall slutar den mobbade som rättshaverist i sitt försök att få upprättelse”

Det finns dock en motion från 1991 som hemställde en utredning om fenomenet. Men motionen fick avslag. (1990/91:Ju838 av Carl Frick, mp) "... att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de s.k. rättshaveristernas situation i syfte att klarlägga problemets art och omfattning samt föreslå åtgärder.” 

Prognos: Jag är säker på att det förr eller senare kommer att komma en utredning om detta beteendet för att utreda omfattningen av det.

Jag är också säker på att vi också i framtiden kommer att ha utvecklat väldigt detaljerade och skarpa modeller till hur vi kommer kunna definiera rättshaveristiskt beteende med klara typologier och tydliga psykologiska modeller om hur vi bör bemöta sådana som uppvisar detta beteendet.

Boksammanfattning: 69 tecken på att du är en rättshaverist (2013) - Mårten Schultz

Det är en kort bok. Man läser igenom den på ca 20 minuter. Det är ingen bra bok. Jag rekommenderar ingen att läsa, låna eller köpa den. Jag tror nog Schultz var lite väl för ambitiös och inte riktigt tänkt igenom - eller så siktade han fel helt enkelt på utformningen och därmed vilken genomslagskraft boken skulle kunna få. Jag har svårt att tro att denna boken har lånats eller sålts i många exemplar. Den initiala tanken med boken tror jag var väldigt god - att vilja skriva en upplysande bok. Schultz ger helt sonika att det upplysande värdet han hade med att skriva boken “Rättshaverister är en av rättssamhällets ständiga samtalsämnen, men det finns förvånansvärt litet skrivet om dem.” (s.5) Det andra syftet som Schultz skriver om i förordet till boken “är att också underhålla” (s. 6). Men det där med att av författaren att skriva någonting om att upplysa och att underhåll på det formatet som har gjorts, förmedlingen, upplägget med illustrationer. Det passar inte alls. Varken eller om du är juriststudent eller ej. Nog om det - det är inte meningen att jag ska recensera boken som en kännare, jag vill bara snabbt skriva om att boken inte ger mycket värde för kulturen då den kom 2013 ut och varken idag eller någon annan dag i framtiden heller. Annars är ju författaren en väldigt god förmedlare av juridiskt stoff, juridisk kultur och annat. Sedan boken släppts har en mängd material om rättshaverister kommit ut. Så summa, summarum; undvik denna boken.

Boken är byggd på egenupplevda och andra människors erfarenheter om rättshaverister. “Nedanstående 69 tecken på att du har blivit en rättshaverist är alla tecken som jag själv eller personer i min närhet påträffat i verkliga livet…” (s. 8).

Rättshaveristen kan dyka upp i alla möjliga juridiska sammanhang. [...] Många rättshaverister är trasiga människor, inte sällan ömkansvärda, fastnaglade i ett offertillstånd som de är oförmögna att ta sig ur. De förtjänar vår empati och framför allt förtjänar de att, precis som alla andra, att bemötas med respekt och värdighet. De flesta rättshaverister som jag själv har kommit i kontakt med är ingalunda några dumma eller onda människor. De är produkter av omständigheterna. Det sägs ibland att vem som helst kan bli en rättshaverist, under “rätt” omständigheter”.  Det är möjligen en överdrift men nog ändå nära sanningen. Vidare är det inte sällan som rättshaverister framstår som obehagliga och hotfulla. Deras beteende får andra människor att känna olust och oro. [...] Rättshaverism är ett samhällsproblem. [...] Det förekommer [...] att rättshaveriststämpel missbrukas. Den trycks på människor med legitima anspråk och klagomål. Det är mänskligt och fullt legitimt att vara ledsen, förbannad och frustrerad när man utsätt för orättvisor. Det är också mänskligt och legitimt att låta sådana känslor komma till uttryck i ord [...] RÄTTSHAVERIST STÄMPELN BÖR AV DESSA SKÄL ANVÄNDAS MED STOR FÖRSIKTIGHET. (s. 148-161).

Axplock rättshaveristiskt beteende som förmedlas i boken:

• “10. Du använder ovanligt mycket versaler och blandar versaler och gemener i ett och samma ord. “DETTA ÄR ETT TYDLiGT ExEMPel pÅ huR RÄTTSRÖTAN fått grepp OM VÅRA LAGMÄn”

• “16. Du framför ofta dina påståenden som aggressiva frågor. Du framstår som inkvisitorisk. Du frågar, ofta i ovänliga ordalag, människor du inte känner om deras kopplingar till andra personer eller organisationer med en ominös underton”.

• “33. Du kräver av domstolspersonal, myndighetsanställda eller utarbetade professorer att de ska lyssna i timmar när du berättar om ditt fall”

Boksammanfattning: Möta människor med rättshaveristiskt beteende : handbok för yrkesverksamma (2018) - Jakob Carlander, Andreas Wedeen

Om du vill läsa mer ingående om rättshaveristiskt beteende och hur du bör bemöter människor med detta beteendet både professionellt men även som anhörig, så läs denna boken. Det är den bästa boken på marknaden om rättshaverister och är författad av en psykolog och en psykoterapeut som har utforskat beteendet.

• Historia om beteendet: Johan Ludwig Casper, psykiatrikern som lade fram en fallbeskrivning av tre rättshaverister 1857.

• Använd inte begreppet rättshaverist hur som helst. “Ordet ”rättshaveristisk” är behäftat med långa föreställningar och fördomar, samtidigt som det är ett begrepp med så tydliga och igenkännbara associationer. […] [i]dag fattas ett distinkt begrepp och kanske även diagnos för den grupp av människor som bör på detta beteende”. (s. 6) men [rättshaverism] är …både är ett viktigt och användbart begrepp. Begreppen rättshaverist och rättshaveristisk kan ibland användas både slarvigt och nedsättande. (s. 7) […] “En bättre benämning är människor med ett rättshaveristiskt beteende” (s. 14).

• Rättshaverister finns i oss alla (en gradskillnad utifrån styrka och intensitet) (s. 26).

• Skillnad mellan rättshaveristiskt beteende och att framhäva klagomål och eller att ställa krav: Världen är fylld av personer som heller aldrig ger sig. Ex. “Det kan vara […] dottern till mamman på ett äldreboende som påstridigt ställer krav, vilka inte är möjliga att uppfylla eller medicinskt försvarbart. Klienten på socialkontoret som anmält sin handläggare nio gånger till IVO och nu som begärt alla handlingar på nytt, inklusive handläggarens egna ansökningshandlingar då hen fick jobbet som socialsekreterare Föräldern till ett barn på förskolan som kräver att varje rum ska var utrustat med övervakningskamera som inte litar på personalens kompetens.” (s. 13). "Rättshaveristens värld är oförsonlig och misstänksam, den rymmer en ständig kamp och en aldrig sinande ambition att vinna “kampen, kosta vad det vill.” (s. 13). Det är bra att kunna protestera då vård, omsorg, skola eller socialtjänst brister i sina plikter och inte lever upp till de lagar och krav som finns på service, tillgänglighet, stöd, behandling, omvårdnad och gott bemötande. Det finns dock en grupp människor som kan driva denna process för långt genom att de blir aggressiva, omständliga, eller ställer krav som sträcker sig långt bortom rimligt, lagstiftning och vad verksamhet och individ mäktar med. (s. 14)

• Synonymer: litigious behaviour, kverulansparanoiker, justice obsession syndrome.

Exempel på rättshaveristiskt beteende ur verkligheten:

• Ledare på expressen: “Öppenheten får inte missbrukas” (2014): “Ett av de mest uppmärksammade gäller en kvinna som under lång tid skickat i snitt 600 mejl varje månad till Kalmar kommun och krävt ut tusentals offentliga handlingar. Till slut nekade kommunen henne, men JO gav kvinnan rätt, och kommunen tvingas nu troligen inrätta en speciell tjänst - bekostad med skattemedel - enbart för att tillgodose kvinnans krav.” Exempel på anmärkningsvärda formuleringar: ”Handlingen skall ej styrka, att bäraren, av personnummer 29xxxx-xxxx, har druckit ett aborterat fosters blod.”, ”Den skall ej styrka, att bäraren, av personnummer 31xxxx-xxxx, missbrukade amfetamin.”

  Källa: https://www.expressen.se/gt/ledare/ledare-oppenheten-far-inte-missbrukas/

• Rättshaverist begär ut abortjournaler om och om igen (2023): “En man har tusentals gånger under flera årtionden begärt att få ut uppgifter om aborter utförda under 1970-talet. Mannen påstår sig ha haft en dröm där hans avlidna mamma berättat att hon gjort en abort och vill få ut handlingar som styrker detta. Regionen har om och om igen gett avslag, antingen med hänvisning till att sådana handlingar inte existerar, eller för att skydda sekretessen för andra kvinnor som gjort abort. [...] Bara det senaste året har mannen via över 700 brev begärt ut olika uppgifter från den aktuella regionen. Mannen har även i över 20 år förekommit i ett stort antal överklagade fall i kammarrätterna rörande i stort sett samma begäran och fråga varje gång. Det tidigaste fallet jag kan hitta är från år 2000 (Kammarrätten i Göteborg 2000-12-01 mål nr 6218-2000).

  • Exempel på anmärkningsvärda formuleringar: ”Handlingen skall ej styrka, att bäraren, av personnummer 29xxxx-xxxx, har druckit ett aborterat fosters blod.”, ”Den skall ej styrka, att bäraren, av personnummer 31xxxx-xxxx, missbrukade amfetamin.”

    Källa: https://www.jpinfonet.se/kunskap/nyheter4/2023/november/rattshaverist-begar-ut-abortjournaler-om-och-om-igen/

• “Sundsvallskvinna bakom 1676 rättsfall – har förlorat alla” (2024): “En Sundsvallskvinna ligger bakom 1678 mål i förvaltningsrätten i Härnösand de senaste 15 åren. Rättsfallen rör rekryteringsärenden. Alla utom två mål är avgjorda och kvinnan har aldrig fått rätt.”

  • Exempel - Mål nr 816-24 E: “Vid Barn- och utbildningsnämndens sammanträde den 31 januari 2024, § 11, redovisades delegationsbeslut gällande anställningar av X, Y och Z som barnskötare och Å som förskoleresurs på förskolor inom Sundsvalls kommun. [Klagande] överklagar besluten och yrkar att de ska upphävas. Därtill yrkar hon att den skoldirektör som yttrat sig i nu aktuella mål saknar rätt att föra kommunens talan och därför ska avvisas. Hon anför i huvudsak följande. Tillsättningsbesluten saknar stöd i skollagen och diskrimineringslagen. Barnskötare kan bara få anställning under ett år om det inte finns någon med lärarlegitimation att tillgå. Hon har missgynnats enligt diskrimineringslagen genom att inte kallas till intervju trots sina meriter. Vidare saknar tillsättningsbesluten laga stöd avseende utdrag ur polisens belastningsregister. – Till överklagandet har bl.a. förskollärarlegitimation bifogats”.

    Källa: https://www.st.nu/2024-10-28/sundsvallskvinna-bakom-1676-rattsfall-har-forlorat-alla/

Kuriosa: Jaha då var JUNO AI släppt - ett nytt steg inom paradigmskiftet som sker i juridiken.

JUNO:s AI tjänst släpptes den 25:e September i år.

Den affärsjuridiska byrån Vinge sedan Januari i år är en av de första som började använda ett juridiskt AI-verktyg i sin verksamhet. Nyhetsbyren lexnova lanserade även en AI tjänst i April i år. Och jag skulle inte utesluta att en del andra byråer redan nu använder sig av AI-tjänster eller åtminstone kommer att börja göra det kommande året. Man kan i alla fall konstatera att detta året var det året som AI har fått genomslag som ett juridiskt verktyg i Sverige.

Med lanseringen av chatGPT i slutet av November 2022 förstod man att det då bara vara en tidsfråga inom en kort tidsrymd om att det skulle komma en AI som var anpassad för juridisk sökning av material och problemlösning. I ett blogg inlägg från förra sommaren skrev jag om att jag var med och beta-testade ett AI-verktyg. Och förstod redan då att utvecklingen hade gått sprikrakt uppåt.

Man förstod att det bara skulle vara en tidsfråga tills Norstedts Juridiks med sin JUNO tjänst (som har tillgång till den med gedigna databasen av rättskällor) skulle utveckla en AI tjänst. Och nu är den tjänsten här (dock inget som vi studenter har tillgång till ännu). Men att den finns innebär ett paradigmskifte skulle jag vilja säga. Nästa paradigmskifte är när företag kommer att lansera juridiska AI-verktyg så att vanligt folk får tillgång till något liknande också öppet på webben. Det kommer att förändra allting för åtminstone privatpersoner och göra juridiken åtminstone tillgängligt till vanligt folk (en form av “access to justice”). Detta är en utveckling som jag som juriststudent välkomnar och det tar bort lite av juristernas kunskapsövertag och makt genom att åtminstone ge en chans åt att göra juridiken och sina rättigheter mer åtkomlig för gemen man. Att jurister ska vara de enda som sitter på detta tydliga maktövertaget (kunskapsövertag) har jag aldrig tyckt varit normalt eller hälsosamt för ett samhälle. Sjukt att vi lever just nu i en tid där man får se och vara med i denna förändringen. Detta i sin tur kommer kunna knyta an till starkare rättsstatligaprinciper, rättssäkerhet och det demokratiska systemet i sin helhet.

Exempel på vad JUNO:s AI tjänst kan göra redan nu (undra då vad den kommer kunna göra när den har vidareutvecklas i framtiden?

Prompt: “Förklara skillnaden mellan taleändringsreglerna i brottmål respektive tvistemål?”

Inledning

Frågan om taleändring är en central och komplex det av processrätten, både i brottmål och tvistemål. Taleändring innebär att en part under pågående rättegång ändrar sitt yrkande eller de omständigheter som åberopas i stöd för yrkandet. Reglerna för taleändring skiljer sig mellan brottmål och tvistemål, och dessa skilinader är viktiga att förstå för att kunna navigera rättsprocessen effektivt.

Taleändring i tvistemål

Huvudregel och undantag

Enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken (RB) får en väckt talan i princip inte ändras. Det finns dock vissa undantag från denna huvudregel. Käranden får ändra sin talan om

1. Omständighet som inträffat under rättegången eller först då blivit känd. Käranden kan kräva annan fuligörelse än den som ursprungligen yrkats, om en ny omständighet inträffat under rättegången eller först då blivit känd för käranden

2. Fastställelseyrkande: Käranden kan yrka fastställeise enligt 13 kap. 2 § andra stycket RB

3. Ränta eller annan tilläggsförpliktelse: Käranden kan kräva ränta eller annan tilläggsförpliktelse som följer av huvudförpliktelsen

4. Nytt yrkande på väsentligen samma grund. Käranden kan framställa ett nytt yrkande om det stöder sig på väsentligen samma grund som det ursprungliga yrkandet

Dessa undantag är dock föremål for vissa begränsningar. Om ett nytt yrkande framtals efter att huvudförhandlingen påbörjats eller målet på annat sätt företagits avgörande, får det nya yrkandet avvisas om det inte utan olägenhet kan provas i målet. Ett yrkande enligt första stycket 2 eller 3 är att tillåtet i högre rätt.

Prejudikat och rättspraxis

I NJA 2016 s. 737 tillät Högsta domstolen (HD) en taleändring i en försäkringstvist där Företag A ändrade sitt yrkande från en fullgörelsetalan till en fastställelsetalan. HD konstaterade att en sådan ändring är tillåten om en ny omständighet inträffat under rättegången eller först då blivit känd för käranden. HD fann att de nya omständigheterna hade ett rättsligt samband med den ändring av yrkandet som Företag A ville göra 2.

I NJA 1990 s. 660 tillät HD en taleändring efter klanderfristens utgång i en arrendetvist. HD bedömde att de nya yrkandena stöder sig på väsentligen samma grund som de ursprungliga yrkandena, vilket är tillåtet enligt 13 kap. 3 § RB. HD betonade att en liberal tillämpning av reglerna om taleändring är lämplig i detta fall.

Litteratur

Litteraturen bekräftar att reglerna om taleändring i tvistemål är komplexa och att de syftar till att balansera behovet av rättssäkerhet och effektivitet i rättsprocessen. Enligt "Processens ram i tvistemål är det viktigt att undvika utdragna och tidsödande processer genom att begränsa möjligheterna till ständiga positionsbyten av parterna. "Rättegång. Andra häftet förklarar att undantagen från huvudregeln i 13 kap. 3 § RB tillåter vissa förändringar av yrkarıdet och grunden för talan, särskilt om en ny omständighet inträffat under rättegången

Taleändring i brottmål

Huvudregel och undantag

I brottmål är reglerna för taleändring mer restriktiva jämfört med tvistemål. Enligt 45 kap. 5 § RB får åklagaren inte ändra åtalet till att avse en annan gärning än den som omfattas av átalet. Åklagaren kan dock justera åtalet genom att precisera eller ändra de omständigheter som åberopas till stöd för åtalet, så länge det inte innebär att en annan gärning åtalas.

Jämförelse mellan brottmål och tvistemål

Flexibilitet och restriktioner

En av de mest framträdande skillnaderna mellan taleändringsreglema | brottmål och tvistemål är graden av flexibilitet. I tvistemål finns det flera undantag som tillåter käranden att ändra sin talan under vissa förutsättningar, medan reglerna i brottmål är betydligt mer restriktiva. Detta beror på att brottmål ofta involverar allmänna intressen och rättssäkerhetsaspekter som kräver en striktare kontroll över processen.

Nytillkomna omständigheter

Både i brottmål och tvistemål kan nytillkomna omständigheter utgöra grund för taleändring. I tvistemål kan käranden ändra sitt yrkande om en ny omständighet inträffat under rättegången eller först då blivit känd för käranden. I brottmål kan åklagaren justera åtalet genom att precisera eller ändra de omständigheter som åberopas till stöd för åtalet, så länge det intè innebär att en annan gärning åtalas.

Rättspraxis

Rättspraxis visar att domstolarna i vissa fall tillåter taleändring även i högre rätt, särskilt om det finns nytillkomna omständigheter som motiverar ändringen. I NJA 2019 s. 600 tillät HD en målsägande att höja sitt skadeståndsyrkande i högre rätt på grund, av en justering av åtalet. I NJA 2016 s. 737 tillät HD en taleändring i en försäkringstvist där nya omständigheter hade ett rättsligt samband med den ändring av yrkandet som käranden ville göra.

Slutsats

Sammanfattningsvis är reglerna för taleändring i brottmål och tvistemål utformade för att balansera behovet av rättssäkerhet och effektivitet i rättsprocessen. I tvistemål finns det flera undantag som tillåter käranden att ändra sin talan under vissa förutsättningar, medan reglerna i brottmål är mer restriktiva och fokuserar på att upprätthålla en strikt kontroll över processen. Rättspraxis visar att domstolarna i vissa fall tillåter taleändring även i högre rätt, särskilt om det finns nytillkomna omständigheter som motiverar ändringen.

Frågan är: När kommer AI bli ett verktyg för juriststudenter? Och hur kommer juristutbildningen behöva anpassa sig efter juridiska AI-verlktyg? För det är oundvikligt att utbildningen kommer behöva behöva tänka om ordentligt här - tänker insitutionerna rätt så kan de lyfta utbildningsnivån på en helt annan höjd här än tidigare. Men det kräver en helomvändning med vad de får fokusera på i utbildningen. Detta är åtminstone min förhoppning till framtidens blivande jurister.

Källor: [1], [2], [3], [4], [5]

Undersökning: Vilken är den bästa juridiska ordboken för jurister?

Följande blogginlägg är undersökning och jämförelse mellan alla de svenska juridiska ordböckerna som finns utgivna:*

1. Juridikens termer (ca 5800 ord) - T. Andersson m.fl. (2015), ISBN: 978-91-47-11219-7

2. Norstedts Juridiska Ordbok : Från A till Ö (x ord?) - S. Martinger, (2013), ISBN: 9789139103899

3. Juridikens begrepp (ca 3500 ord) - S. Melin, (2013), ISBN: 9789176786505

4. Juridik - ord och begrepp (ca 1000 ord) - K. Lundberg m.fl., (2017), ISBN: 9789152347355

5. Juridiska ord och begrepp (ca 1900 ord) - A. Rembe m.fl., (1998), ISBN: 9789164801159

[*] Detta inlägg kanske kommer vara obsolet om ett x antal år i framtiden då utvecklingen verkar gå mot att fler och mer enhetliga gratis juridiska ordlistor kommer finnas tillgängliga på internet både av myndigheter och företag (som t.ex. här, här och här. Och inte minst AI verktyg kommer att finnas för att förklara juridiska uttryck (finns dock inget sådant AI verktyg än). Det nuvarande begränsningarna dock med de digitala ordlistorna inte är att dem inte är lika omfattande i mängd av antalet termer och brister i kvalitet av beskrivningar. Därav finns det en anledning till att undersöka de juridiska ordböckerna).

Syfte: Att undersöka och analysera de svenska juridiska ordböckerna som finns utgivna utifrån ett juridiskt perspektiv och rekommendera en bok som är bäst lämpad för juriststudenter.

Urvalskriterier av materialet: I undersökningen har det gjorts ett urval av fem juridiska termer som man som juriststudent har kommit i kontakt med och behandlat under utbildningens gång. Följande urvalskriterier av orden har använts: Ett mycket typiskt svenskt juridisk uttryck som även används inom processrätten men även utanför processrätten, en juridisk princip som egentligen kan betyda två olika saker beroende på rättsområdet, en mycket vanligt förekommande straffrättsligt uttryck, ett juridiskt latinskt uttryck, och ett typiskt avtalsrättsligt anglosaxiskt juridiskt uttryck.

Metod: De fem olika juridiska begreppen har slagits upp i respektive ordlistor och sedan jämförts. Kommentarer på varje beskrivning av varje ord har gjorts med hänsyn till nedanstående värden (bedömningskriterier). Sedan har en samlad bedömning gjorts utifrån alla kommentarerna där till sist en slutsats har gjorts om vilken bok jag rekommenderar mest.

Bedömningskriterier av ordböckerna för denna recensionen: Klarhet, korrekthet, tydlighet och fullständighet.* **

[‘] En lingvister skulle nog vilja skjuta sig själv i huvudet och ifrågasätta ovanstående metod och kriterier. Detta är dock en simpel och ytlig praktiskt undersökning med en inriktning till jurister och framförallt juriststudenter.

[**] Det finns ett djupare värde här och det är det pedagogiska värdet i ordböckerna ska ses som ett hjälpmedel och verktyg i att inte bara förstå utan också kunna fördjupa sig i juridiska uttryck. Även om dessa ordböckerna mestadels är fokuserade på att bestämma den juridiska bestämmelsen av ett ord så missar de oftast att ordet kan vara väldigt nödvändigt att förstå och behärska utifrån det allmänna språkbruket också.

Fem juridiska uttryck ur ovanstående ordböcker som jämförts:

1. yrkande = enl. processr. terminologi en av part till rätten riktad framställning, att rätten ska meddela dom av visst innehåll, t.ex. att motparten ska betala en skuld

2. yrkande = är en av part framställd begäran av myndighet ska meddela avgörande av visst innehåll. Åklagaren kan t.ex. yrka att domstolen ska döma den tilltalade för bedrägeri till fängelse. Likaså kan i ett tvistemål käranden t.ex. yrka att domstolen ska förplikta svaranden att till den förre utge visst kapitalbelopp jämte ränta, varpå svaranden yrkar att käromålet ska ogillas

3. yrkande = Parts begäran att *domstolen ska meddela *dom eller *beslut med visst innehåll. I *tvistemål ska en ansökan om *stämning bl.a. innehålla ett bestämt *yrkande. I *svaromålet ska *svaranden ange i vad mån *kärandens yrkande medges eller bestrids – i senare fallet också grunden för detta. Vid *huvudförhandlingen ska sedan *käranden framställa sitt yrkande och svaranden ange om han medger eller bestrider detta. I *brottmål ska *åklagaren framställa sitt yrkande vid huvudförhandlingen. Det vanliga är att detta görs genom att gärningsbeskrivningen i *stämningsansökan läses upp. Av denna framgår även det straffstadgande åklagaren åberopar.

4. yrkande = Ett tydligt förslag eller fordran som framställs i en beslutande församling, t.ex. domstol, bolagsstämma eller politisk nämnd.

5. yrkande = begäran av part om att domstol eller myndighet ska meddela dom eller beslut med ett visst innehåll.

Kommentar:

1. Juridikens termer: (+) Benämner vilket rättsområdet det handlar om som korrekt återger betydelsen utifrån en processrättslig ram (-) Är endast definierat utifrån en processrättslig ram. Tar inte i anspråk på att ett yrkande även kan användas utanför processrätten.

2. Norstedts Juridiska Ordbok: (-) Benämner inte vilket rättsområdet det gäller. (-) Behöver nödvändigtvis inte betyda att begäran är riktad till en myndighet t.ex. kan ett yrkande göras till en skiljedomstol som är ett privat organ. (+) Tillför två exempel för att beskriva ordet utifrån en typisk juridisk kontext.

3. Juridikens begrepp: (-) Missar att ett yrkande inte endast behöver avse en begäran av ett visst innehåll till domstol. (+) Tillför två typiska processrättsliga exempel för det processrättsliga förfarandet,

4. Juridik - ord och begrepp: (+) Ett försök att ta ett helhetsgrepp att även definiera ordet utanför sin typiska juridiska kontext (-) Behöver inte endast avse en församling utan ett yrkande kan vara riktad till en ensamt beslutande person.

5. Juridiska ord och begrepp: (-) Se svar på 2 (ovan).

1. täckningsprincipen = 1. grundläggande princip för exekutiv auktion av fast egendom, enl. vilken fastigheten inte får säljas utan att alla fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen samt förrättningskostnaderna får full täckning. Jfr Lägsta budet. 2. Straffr. princip som innebär att gärningsmannens uppsåt/oaktsamhet bör täcka hela den rättsstridiga gärningen, vilket innebär att gärningsmannens verklighetsbild måste överensstämma med den verklighetsbild som styrks i en rättegång. Föremål för täckning, inom ramen för en rättsstridig gärning, är: rekvisit för straffbelagd gärning, att erforderlig gärningskontroll föreligger, att gärningen strider mot svensk lag sam att ingen omständighet som gör gärningen tillåten föreligger.

2. täckningsprincipen = är detsamma som täckningsgrundsatsen.

täckningsgrundsatsen = säger att vid exekutiv försäljning av fast egendom ska skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fastigheten. Om så inte skulle vara fallet får Kronofogdemyndigheten godta inropet endast om samtliga berörda sakägare medger det.

3. täckningsprincipen = Priset för en *fastighet ska ge alla *sakägare, med bättre rätt än exekutionssökanden, full *betalning (full täckning) vid en *exekutiv försäljning. Täckningsprincipen anger alltså det lägsta pris som fastigheten får säljas för (inklusive förrättningskostnader). Jfr *skyddsbeloppet, *övertagandeprincipen.

täckningsgrundsatsen = *Täckningsprincipen.

4. täckningsprincipen = Vid försäljning av fast egendom på exekutiv auktion får inte fastigheten säljas om inte de panthavare med bättre rätt än den som begär den exekutiva försäljningen får fullt betalt för sina fordringar.

5. täckningsprincipen = vid exekutiv försäljning av en fastighet måste —> skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen.

Kommentar:

1. Juridikens termer: (+) Lyckades beskriva ordet att det betyder två skilda saker i olika rättsområden.

2. Norstedts Juridiska Ordbok: (-) Lyckades inte förmedla att begreppet även finns i ett annat rättsområde (+) Gör en hänvisning till en juridisk synonym. (-) Fattades en korsreferens till synonymen täckningsgrundsatsen.

3. Juridikens begrepp: (-) Se minus i 2 (ovan). (-) Har låtit bli att göra en korsreferens till täckningsgrundsatsen (+) Försöker att pedagogiskt förklara vad ordet betyder, vilka rättsverkningar det har och vilket rättsområdet det används i.

4. Juridik - ord och begrepp: (-) Se minus i 2 (ovan).

5. Juridiska ord och begrepp: (-) Se minus i 2 (ovan).

1. uppsåt = straff. beteckning på en av de två i straffrätten förekommande skuldformerna. U. kan i allmänna termer uttryckas som att gärningsmannen agerar med “vett och vilja”, men den straffr. begreppsbildningen är mer specifik än så. Uppsåtsbegreppet preciseras i svensk rätt numera genom de tre uppsåtsformerna Avsiktsuppsåt, Insiktsuppsåt och Likgiltighetsuppsåt. Jfr Personlig Oaktsamhet

2. uppsåt = förekommer som direkt, indirekt och eventuellt uppsåt. Numera accepteras i praxis också likgiltighetsuppsåt.

3. uppsåt = (*Dolus) Avsikt. Det finns olika uppsåtskrav för *brott. Direkt uppsåt krävs bara undantagsvis för ansvar. För en åklagare bör, beroende på bevisläget, prövningen och argumentationen ske i denna ordning: *direkt uppsåt, *indirekt uppsåt, *insiktsuppsåt och *likgiltighetsuppsåt.

4. uppsåt = En skuldform. T.ex. om någon begår en handling med avsikt att den ska få viss följd handlar personen med uppsåt, dolus. Det gäller att ett brott för att vara straffbart måste ha begåtts uppsåtligen om inte något annat är föreskrivet. Vid vissa brott anges i lagen att även oaktsamhet, culpa, är tillräckligt för straffansvar.

5. uppsåt = dolus, avsikt, inom straffrätten krävs i allmänhet uppsåt för att en handling ska vara straffbar. Sådant föreligger när en gärningsman inser att en gärning kommer att medföra en brottslig effekt, men detta inte hindrar honom från att agera.

Kommentar:

1. Juridikens termer: (+) Det står i första meningen att det är beteckningen på två av de förekommande skuldformerna. Vilket sätter uppsåtsbegreppet i sin helhetskontext till att det används för att beskriva en straffrättslig skuldform. (+) Har med det äldre uttrycket “vett och vilja” och försöker beskriva betydelsen av det om det har med gärningsmannens handlande att göra. (-) Se anmärkning (nedan).

2. Norstedts Juridiska Ordbok: (-) Lyckas inte förmedla vad ordet betyder eller hur det används. (-) Se anmärkning (nedan).

3. Juridikens begrepp: (+) Det latinska uttrycket och även en allmänspråklig synonym om vad ordet betyder. (+) Försöker förmedla en juridisk metod om hur man traditionellt stegvis prövar uppsåtsformerna. (-) Se anmärkning (nedan).

4. Juridik - ord och begrepp: (-) Se anmärkning (nedan).

5. Juridiska ord och begrepp: (+) Det latinska uttrycket och även en allmänspråklig synonym (+) Beskriver att om att begreppet handlar om gärningsmannens insikt för sin gärning kommer få en viss effekt (-) Missar att begreppet ingår i en skuldform (-) Se anmärkning (nedan).

• Anmärkningar: Ingen av ordböckerna lyckas förmedla att: avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt är de modernare termerna för direkt, indirekt och eventuellt uppsåt.

1. ex officio = på tjänstens vägnar; på eget initiativ (av myndighet).

2. ex officio = kan översättas med på tjänstens vägnar. Ska något av domstol eller myndighet beaktas ex officio betyder det att myndigheten eller domstolen agerar på eget initiativ och något påpekande från par inte är nödvändigt.

3. ex officio = På ämbetets vägnar eller på eget initiativ. Förkortas e.o. När en domstol eller annan myndighet ska beakta något ex officio innebär det att de är skyldiga att agera utan att någon har begärt det.

4. ex officio = En myndighet ska i vissa fall på eget initiativ, om det är nödvändigt, agera utan att någon begär det.

5. ex officio = “å tjänstens vägnar”. Om något ska beaktas ex officio är domstolen eller myndigheten skyldig att agera utan att någon begärt det.

Kommentar:

1. Juridikens termer: (-) Förmedlar inte om det innefattar en skyldighet för myndigheten att agera eller inte.

2. Norstedts Juridiska Ordbok: (+) Pedagogiskt och tydligt hur begreppet översätts samt vad det betyder och på vilket sätt det används.

3. Juridikens begrepp: (+) Har två olika översättningar samt en förkortning. (+) Pedagogiskt och tydligt vad uttrycket betyder och hur det används.

4. Juridik - ord och begrepp:

5. Juridiska ord och begrepp:

1. letter of intent = (avsiktsförklaring), förklaring vari någon säger sig ha en viss avsikt, exempelvis att ingå ett avtal el. att vid behov fullgöra en annans förpliktelse. Den som avger ett L. eftersträvar ofta en sådan utformning att L. å ena sidan är så förtroendeingivande sm möjligt men å andra sidan inte ålägger den förklarande någon förpliktelse.

2. letter of intent = är ett begrepp vilket alltmer används i avtalsrättsliga sammanhang och som kan översättas med avsiktsförklaringar. Dylika förklaringar brukar ofta utgöras steg på vägen till ett slutligt avtal. För det fall avtal inte kommer till stånd uppkommer frågan om eventuella rättsverkningar, företrädesvis i form av skadestånd, kan drabba den part som avgett någon typ av avsiktsförklaring. Något säkert svar kan inte ges enligt svensk rätt och praxis på området är fortfarande ytterst mager.

3. letter of intent = En förklaring av någon att någon har viss avsikt. Förklaringen är ämnad att inge förtroende angående ett förhållande utan att samtidigt vara förpliktande för förklaringsgivaren. Emellertid har dylika förklaringar blivit allt vanligare och ofta kommit att betraktas som ett förberedande avtalsskede, dvs. innan slutligt avtal ingås. Det har därför diskuterats om inte förklaringen kan få vissa rättsverkningar om avtal uteblir. Rättsläget är ännu så länge oklart.

4. letter of intent = Inför större affärer mellan näringsidkare upprättas ibland ett dokument där en eller flera av parterna gör en avsiktsförklaring att ingå avtal.

5. letter of intent = avsiktsförklaring, ett dokument där parter som förhandlar bekräftar sin avsikt att vid ett senare tillfälle sluta ett avtal med varandra.

Kommentar:

1. Juridikens termer: (+) Förklarar vad begreppet betyder och hur det typiskt används. (-) Förmedlar inte en bild om hur rättsläget ser ut på det avtalsrättsliga området.

2. Norstedts Juridiska Ordbok: (+) Förklarar vad begreppet betyder och hur det används i sin juridiska kontext. (+) Pedagogiskt uttryckt (+) Förmedlar en bild av rättsläget.

3. Juridikens begrepp: (+) Förklarar vad begreppet betyder och hur det används i sin juridiska kontext. (+) Förmedlar en bild av rättsläget.

4. Juridik - ord och begrepp: (+) Förklarar en typisk kontext begreppet används i (-) Förmedlar inte en bild av rättsläget. (-) Förklara inte de typiska rättsverkningarna som är associerade med ett sådant avtal.

5. Juridiska ord och begrepp:

Slutsats:

Det är tydligt att ingen av de juridiska ordböckerna är allenast fulländad. Då denna undersökningen egentligen visar på om man verkligen vill förstå ett juridiskt ord på djupet utifrån dessa ordböckerna så finns det en mening i att använda flera av böckerna eftersom att kompletterar varandra. Det är tydligt att det inte finns en enhetlig kvalitet av innehållet i någon av de enskilda böckerna då varje beskrivningen varierar i kvalitet från ord till ord. Vad som då återstår är en relativ bedömning om vilken bok som är bättre eller sämre än de andra.

Denna undersökningen är framförallt riktad till juriststudenter med hänsyn till deras praktiska och ekonomiska förutsättningar. Eftersom Norstedts Juridiska Ordbok inte lyckades eller ens försökte att förklara vad ordet uppsåt betydde. Vilket jag anser är ett minimum krav man borde kunna ställa på en juridisk ordbok. Inte minst när det är ett så pass vanligt uttryck. Så kan jag av det skälet inte rekommendera den. Detta trots att boken lyckades förklara ordet “letter of intent” bättre de andra böckerna. Detta återspeglar till den ovannämnda analysen om att ingen av böckerna är ensamt perfekt.

Om man ser till antalet ord i böckerna så ser jag att Juridikens termer innehåller överlägset mest antal ord (5800 ord jämförvis med 3500, 1900 och 1000 ord). Sett till ovanstående utredning så är det därmed den boken jag kan rekommendera.*

OBS! Jag kan dock konstatera att du som student skulle få ett hjälpmedel i dina studier om du åtminstone skulle äga en av dessa böckerna än om du inte skulle äga någon av dem. Det är min varma rekommendation att du införlivar en sådan till dina studier. Så även om jag endast i denna undersökningen har rekommenderat en bok så tar undantar det inte att de andra böckerna också kan fungerar som ett hjälpmedel i studierna.

[*] Dock tog denna undersökningen inte i beaktning kostnaden på ovanstående böcker vilket givetvis är en viktig faktor när man som student väljer att införliva en ordbok.

Blev uppringd av studievägledaren idag som bara skulle kolla så att jag inte missat att söka någon kurs till våren

Blev väldigt imponerad att det finns en sådan omsorg från denna studievägledaren. Han ville bara se så att jag inte jag råkat missat en kurs i min ansökan. Det där är att gå extra milen för sina studenter och praktexempel till hur den juridiska institution och speciellt då studievägledaren S. Lidberg gör ett bra jobb. Inte undra på att han blev nominerad till Umeå studentkårs studievägledarpris senast förra året.

Missade en föreläsning igår - tar igen idag med chatGPT

Av en ren klantighet hade jag totalt missat att jag hade en schemalagd föreläsning igår på den juridiska fördjupningskursen i “Rättsstaten, konstitutionalism och grundläggande principer” (15hp). Normalt missar jag inte föreläsningar men så blev det den här gången. Kursen är på engelska och är den första kursen på master programmet “Magisterprogram med inriktning mot konstitutionell rätt och mänskliga rättigheter” (60 hp). Tog igen stora delar av gårdagens föreläsningen med att läsa powerpoint-presentationen och utifrån det materialet som fanns däri ställa frågor till chatGPT. ChatGPT användning för juridiska studier bör man dock vara väldigt försiktig med. I detta skedet av AI-verktyget är det knappast möjligt att använda i svenska utredningar om gällande rätt. I övrigt om man använder det till juridik-studierna måste man också vara noga med att dubbelkolla källorna. Ni som läser detta om redan ett par år in i framtiden kommer nog ha riktigt kraftfulla AI-verktyg till förfogande som är tränade att hantera juridik. Men tills dess så fungerar denna AI:n som ett komplement till framförallt som ett pedagogiskt verktyg till juridik på en internationell nivå. Vid detta aktuella studietillfället så fungerade det ganska så bra att ta igen en föreläsning som jag inte ens varit närvarande på och vars Powerpoint som hade varit otroligt svår att extrahera kunskap från ganska såväl.

Exempel på hur jag använde verktyget (se bilder nedan):

Idag fick jag min respondent till att börja gråta

Jag vet inte hur jag ska börja med detta blogginlägget. Det känns för jävligt. Hade jag kunnat få det ogjort så hade jag fått det ogjort och jag känner mig väldigt dum nu efteråt.

Det var under uppsatsseminariet i kursen rättshistoria (20 hp) som allting hände. Vi hade nu i slutet av kursen samlats i en uppsatsgrupp med 8 stycken personer (inklusive mig själv) för att opponera och respondera samt kommentera på varandras uppsatser. Dessa uppsatserna hade instruktionerna om ett valfritt ämne i rättshistoria på max 5500 ord där man i uppsatsen även skulle analysera en rättsutveckling utifrån en valfri teori. Varje opponent hade 15 minuter till sitt förfogande att framföra sin opponering till respondenten där det sedan fanns ytterligare 15 minuter för övriga deltagare där de kunde fritt få ställa frågor till respondenten eller kommentera på uppsatsen. 

Jag ska säga att jag hade mått lite dåligt igår kväll under förberedelsen till denna opponeringen för jag visste ju vilka kritiska brister jag hade upptäckt i efterforskningen av uppsatsen. Detta var nog en signal jag nu i efter hand skulle ha lyssnat mer på. Nu i efter hand så skulle jag nog helt enkelt låtit bli att lägga fram de synpunkterna eller ha verkligen tänkt igenom på hur jag skulle ha framfört det på mycket bättre sätt.

Jag visste med mig också och hade även fått rådet av två tidigare kursare på programmet under efterforskningen av denna uppsatsen om jag ens skulle framföra det så skulle det vara på ett nyfiket, undrande och ödmjukt sätt. Men inte nog med det, jag hade även det bättre vetandet med mig om vad man bör försöka tänka på och sträva efter när man opponerar på någons arbete eftersom jag dessförinnan hade läst Lan Jeidös guide i ämnet. Detta var inte första gången jag opponerat men det var den första gången jag stött på ett sådant här problem och ett personligt dilemma.

Det som jag ville ta upp med respondenten var bl.a. att gå igenom fyra källor i fotnoterna som var helt fel. Det som stod i hennes brödtext hade inget stöd av de källorna hon refererat till fotnoterna. Mitt subjektiva resonemang om hur jag rättfärdigade om att ta upp det var ungefär följande tankegångar: Hur kan denna uppsatskrivaren inne på sin sjätte termin på programmet göra sådana huvudfel i sin uppsats? Min erfarenhet pekade också på att examinatorer inte går in och dubbelkollar källor om de inte får en anledning att misstänka något. Detta först och främst eftersom det inte fanns någonting i denna uppsatsen som skulle ge en indikation på att man behövde göra ett stickprov. [bifogar bild exempel nedan]. Detta också eftersom människor generellt sätt och tyvärr (tråkigt att säga det) även lärare tenderar till att vara lata och inte minst jobbar med en tidsbrist. Min slutsats blev helt enkelt då. Om inte examinatorn kommer göra stickprov på denna uppsatsen. Vem ska då kunna tala om för opponenten om att det finns någonting viktigt att lära sig här? Syftet var att göra ett starkt intryck som skulle mana till ett uppvaknande men verkligen inte till att få respondenten till att må dåligt ett börja gråta. Jag kände mig manad till att ta den rollen utifrån ovanstående tankegångar. Att peka på att det finns en grundläggande uppgift att kolla så att källorna man använder är korrekta och förhoppningsvis inspirera till att lägga till en rutin när man skriver ner eller dubbelkollar sina fotnoter.

Hela spektaklet från min sida under framförandet blev ett fullständigt fiasko. Jag tänker inte gå in på detaljer men jag var verkligen dum i huvudet. Examinatorn (G. Granström) avbröt mig och sade: “nu blev det lite dålig stämning här”. Varpå jag svarade “Ja”. Jag fick panik och skiftade fokus, tonläge och växelläge - jag kände att jag helt plötsligt var tvungen att nämna någonting positivt med uppsatsen och började prata om att det bästa med uppsatsen var att hon hade en väldigt bra skriven teori i uppsatsen. Som ni kunde gissa var det där inte särskilt lyckat då det fungerar inte att bara växla sådär mentalt sätt. Tror det märktes bland deltagarna. Åtminstone av examinatorn för trots att jag hade mycket mer tid kvar på att framföra min opponering så frågade examinatorn mig: “Har du någonting mer att tillägga?". Varpå jag svarade: “Nä” då jag kände på mig att det inte var lönt att fortsätta. Vad jag än skulle säga så skulle respondenten så skulle ju respondenten sitta där och må skit. Det skulle bara kännas dumt att pladdra på och jag var inte helt säker på att respondenten skulle vara särskilt mottaglig något mer. Jag vet inte om respondenten tappade förtroendet för mig - åtminstone tappade jag förtroendet till mig själv att fortsätta. En sak var säker och det var att jag ändå misslyckas att kommunicera dugligt.

Examinatorn valde efter mitt svar på frågan att bryta opponeringen och ta en 15 minuters paus. Även på så vis att de andra inte fick tillfälle att enskilt ställa frågor till opponenten. Detta var nog ett klokt beslut. Respondenten gick sedan ut ur salen och när jag väl kom ut ur salen så hörde jag respondenten säga under gråt till examinatorn om att hon uttryckte att det var pinsamt [för henne]. När seminariet sedan återupptogs så förblev jag tyst resten av seminariet. Kände inte för att yttra mig något mer vilket kändes som den enda kloka idén jag hade.

Efter seminariet manade mitt samvete mig att ta en riktig funderare och evaluera om vissa aspekter av mitt liv. Jag behövde rannsaka mig själv och vad fan jag sysslade med. Det där gick ju inte bra. Jag begav mig hemåt till Nydala och tog sedan en promenad runt hela Nydalasjön. Jag behövde få bättre mekanismer i mitt omdöme till när, hur och varför jag bör välja att tillföra kritik till någon på ens hantverk. I detta fanns det en slags tokig tankegång om att jag skulle gå hårt framåt. Det var liksom där min tankegång om att en effektiv kommunikation skulle uppstå. Jag hade i heller inte framfört det på ett balanserat eller lämpligt sätt. Någonstans inne i mig hade liksom krigarsjälen kickat igång om att jag var tvungen att göra det omöjligt för respondenten att glömma denna kritik. Hemskt upplevelse för mig och respondenten och jag borde ha vetat bättre vid det här laget.

Bifogade exempel på fotnoter som saknade stöd i respondentens brödtext:

Uppdatering 13:e September 2024: Återkopplingen från examinatorn om opponeringstillfället.

“En annan sak som du bör tänka på är hur du förbereder och genomför en opposition. Även om du hittar inkonsekvent källhantering i den uppsats du opponerar på så är det inte konstruktivt att ägna hela opponeringen åt att presentera bevis för det. Det snygga sättet att göra det på är att kort konstatera att du hittat saker som inte stämmer, kanske ge ett exempel, och sedan gå vidare och diskutera andra aspekter av uppsatsen. Det blir väldigt svårt att bedöma din förmåga till opposition annars.”

Kan inte argumentera mot den återkopplingen och jag är helt enig i examinatorns bedömning där.

Med det sagt ovan så är det dock tur att jag iheller inte fick opponera på nedanstående uppsats (se exempel nedan):

Om nu syftet var det ovannämnda. Varför har uppsatskrivaren då skrivit ett avsnitt om Gustav Radbruch liv (notera källan, se nedan):

Ett exempel från samma uppsats (se bild nedan). Vad tjänar det för syfte att ha med det hela tyska citatet överhuvudtaget? Speciellt också när uppsatsförfattaren beskriver vad citatet innehåller i stycket under.

Ovanstående var ett axplock från en annan uppsats. Det var en uppsats som gjorts på ett dryckesslag av energidryck. Man kunde riktigt känna av koffeinets effekt och läsa av skrivarens sinnestillstånd när man läste hans text. Det var solklart att uppsatsskrivaren hade lidit av prokrastinering. Och min gissning var att den förmodligen hade skrivits en väldigt kort tid innan inlämningen (fick sedermera detta bekräftat av uppsatsskrivaren att han hade skrivit lejonparten av uppsatsen 22 timmar i ett maraton innan deadlinen. Jao så kan det också gå när man lider av prokrastinering.

[Uppdatering 15 September 2024]: Betygsresultatet från ovanstående (energi-drycks) uppsats.

Slutsats:

1. Uttryck dig mer ödmjukt. Se efter retorikens regler för hur man framför konstruktiv kritik på ett välavvägt, hyfsat och lämpligt sätt. Se människan! Glöm ej det viktigaste av allt - medkänsla.

2. Ribban på uppsatser som blir godkända på kurser under detta programmet har jag konstaterat är ganska så låg.

Juridiksommaren 2024

Advokatsamfundets rättegångsspel – Almedalsveckan 2024

Roller:

• Åklagare: Anna Svedin (Vice chefsåklagare på södra åklagarkammaren och före detta advokat).

• Ordförande: Mikael Swahn (Hovrättsråd i Svea Hovrätt).

• Nämndeman: Marie Jungstedt (Författare).

• Nämndeman: Johan Theorin (Författare).

• Nämndeman: Johan Eriksson (Försvaradvokat).

Snack efteråt i advokatsamfundspodden (ovan) om hur det var att spela nämndeman:

(25:18) Johan Eriksson: “Men jag skulle vilja säga en annan grej som jag tycker är kul. Jag har ju… jag har ju mycket rättegångsspel för jag tränar folk i förhörsteknik och så... det var väldigt intressant för att jag kommer ha nytta av det här, för jag tänker att de har satt där och skulle försöka hänga med trots att jag ändå då är “fuskigt insatt” och förstår rättsintyg eller vad det nu är… bevisning eller först då vet jag ju nästan vad alla ska säga innan de har sagt det för att alla rättegångar låter ungefär så här. Så är det svårt att hänga med. Alltså att han hinna anteckna, göra någonting, man vill ju gärna göra någon slags bedömning om vad man tycker är viktigt att anteckna och inte…

Maria Edwall Insulander: “…Då är det ännu svårare för nämndemän som inte har gjort det förut…”

Johan Eriksson: “...men jag tänker att och då tänker jag. Det är inte så konstigt att det händer att man läser någon dom och tänker varför, varför tänkte de inte på det här som jag tyckte var så viktigt?… Det ställer liksom krav på en verkligen och det var nyttigt…”

---

Om huruvida vi bör behålla nämndemannasystemet eller ej:

(35:05) Mia Edwall Insulander: “Jag vet inte ni som spelade nämndemän här: Johan och Marie. Om ni har någon uppfattning om nämndemanna systemet, om det är bra med nämndemännen i svenska domstolarna? Har ni någon uppfattning om det?”

Johan Theorin: “Ja vi jag tänkte ju på nu tänker jag att när jag ser tillbaks att det var ju väldigt känslosamt. Alltså det här frun Klara hon… Hon var en duktig skådespelerska […] ja och är det ofta så kan man ju fundera då, då kan man ju påverkas som nämndeman, som bara hamnar i det här och liksom stämningen tätnade är ju salen verkligen. Jag kan ha blivit påverkad av det.”

Mia Edwall Insulander: “Ja. För, jag tänker som om man inte är utbildad jurist så har man kanske inte samma metoder och analytiska verktyg att fundera på bevisvärdering och så […] Vad tänker du Maria, har du några tankar om det är bra eller dåligt att ha nämndemän i vid… brottmål?”

Maria Jungstedt: “[…] Jag kan ju tycka bara att, att det är lite “risky business” med nämndemän, alltså visst är det bra att allmänheten kommer in på något sätt, men ändå nämndemän kan bli mer påverkade tror jag också av känslor och sen att nämndemännen heller inte kan se saken […] Jag tycker att det är svårt. Jag tycker att visst är det bra på sätt och vis, men det finns också risk med nämndemän faktiskt.”

(37:02) Mia Edwall Insulander: “Annika tycker du att vi ska ha nämndemän?”

Annika: “Jag tycker inte att det är en helt enkel fråga faktiskt. Jag kan förstå funktionen med nämndemän, men jag kan också se, jag tror alla har dåliga erfarenheter i många fall av nämndemän […] man kan uppfatta när man sitter på … eh… som företräder en part i ett mål, att nämndemännen… att man blir osäker på om de hänger med eller om dem är intresserade, så att det. […] Jag har just nu inget jättebra alternativ till det, men jag är inte heller helt nöjd…”

(37:48) Mia Edwall Insulander: “Vad säger Anna?”

Annika: “[…] Jag brukar bli ganska klinisk och det låter väldigt känslokallt, men det är så jag måste tänka bort målsägande ur ekvationen för att inte påverkas. Och den förmågan har jag eftersom jag har jobbat med det här så länge, men det är ju väldigt svårt att göra det och kastas man in i det här så då ska man nog bara nästan övermänsklig. Att kunna tänka bort det här mänskliga lidandet som man då ser, men som egentligen inte ska påverka så och det. Det kräver nog en viss form av träning.”

Mia Edwall Insulander: “Men vad säger Johan nämndemän eller inte nämndemän i domstolarna?

Johan Eriksson: “Jag vill i alla fall inte ha ett system där en ensam domare avgör mål i […] för jag tror vad man än tycker om nämndemän så ska man ju veta att det är inte så att vi jurister… förvandlas till något supermänniskor så äre ju inte. […] Det finns mål där nämndemännen kanske inte har någon nytta alls om man nu ska avgöra rätt svåra juridiska frågor så tror jag inte kanske man kan ha så mycket igen medans där det kommer till rena bevisfrågor så kan jag gott tänka mig sunt förnuft hur man ska agera i […] uppsåtsituationer, alltså något sånt där som är liksom mänskliga så att… så att jag kan inte säga att jag är att jag inte är emot nämndemän. Sedan tror jag också vi jurister kan behöva lite vanliga människor omkring oss för att vi har lätt… därför att vi får ibland en uppfattning om att vi är bättre än andra och värdera saker än att vi har lättare att bortse från saker så är det naturligtvis inte. Vi bara har metoder för det.”

Kuriosa: Udda eller bisarra händelser under sammanträden i juridik kontext [Uppdateras kontinuerligt]

Domare (Andrew Siegel) har på sig VR-headset i rättssalen (2025). Möjligtvis en av de första tillfällena då VR som bevismaterial har använts i en huvudförhandling.

En man (Corey Harris) deltog i ett sammanträde i domstolen via Zoom från förarsätet trots att åtalet mot honom handlade om ett indraget körkort för att han hade tidigare kört utan ett körkort (2024).

Den tilltalade, Deobra Delone Redden, attackerade domare, Mary Kay Holthu, under meddelande av dom (2024).

Den tilltalade, Darell Brooks, stirrade argsint på domaren under huvudförhandlingen, vilket fick henne att känna sig nödgad att ta en paus (2023).

Den tilltalade, Christopher Rudd, var handbojad och sprang ut ifrån rättssalen (2022).

Advokaten (Rodd Ponton) råkade aktivera ett kattungefilter i under ett digitalt sammanträde i domstol (2021).

State of Georgia vs. Denver Fenton Allen (2016): Följande är en animation som har gjorts på en riktig transkription (klicka länken för att läsa transkriptionen) från ett sammanträde i domstolen (i delstaten Georgia).

Ordföranden (John C .Murph) slogs med advokaten (Andrew Weinstock) under en pågående huvudförhandling (2014). Domaren blev sedermera avskedad.

En NYT dramatisering av ett verkligt vittnesförhör under ed mellan den advokaten David L. Marburger och vittnet Lawrence Patterson, baserad på en ord-för-ord-transkribering från rättsfallet STATE ex rel. DATA TRACE INFORMATION SERVICES, LLC, et al., v. RECORDER OF CUYAHOGA COUNTY, OHIO (2010).

Domaren (Donald Thompson) använde en penispump under rättegångar där han även vid tillfällen visade sitt kön för juryn (2004). Han fick sedermera fyra års fängelse.

Att jaga ett förhandsavgörande

Följande blogginlägg kan ge en kort inblick hur vägen till ett förhandsavgörande kan se ut. Syftet är att ge en kort överblick om hur en juridisk förändring kan te sig i en djungel av händelser som kan leda till normprövning. Historien som kommer fram är en kompott av artiklar från media och rättsliga beslut:

Umeå tingsrätt var den första domstolen i Sverige som nekade utlämningen av allmänna handlingar till ett företag vars affärskoncept är att publicera sådana handlingar som en databastjänst för bakgrundskontroller:

• Företaget hade begärt samtliga B-måls domar mellan 1 Januari–18 December 2023 men fick avslag av lagmannen Anders Carlbaum med hänsyn till att det skulle strida mot GDPR:s regelverk. Beslutet kom senare till att överklagas till Hovrätten för Övre Norrland som fastslog tingsrättens beslut.

• Företaget prövade återigen att begära ut domarna, denna gången mellan 1 Januari–29 December 2023 där de sedan fick avslag av lagmannen på Umeå tingsrätt, Mikael Forsgren. Beslutet överklagades inte.

Sedan hovrättens beslut skedde det en kedjereaktion där t.ex. två tingsrätter och en hovrätt även låtit bli att göra utlämningar till bolag som ämnar på ett eller annat sätt att publicera domar eller förundersökningsprotokoll i sina databastjänster.

En prövning kom upp i Attunda tingsrätt 2024. En man dömdes den 17 januari 2011 för brott och domen för det aktuella brottsmålsavgörandet fanns tillgängligt på Lexbase. Brottmålsavgörandet har gallrats från det offentliga belastningsregistret och nu ville mannen att Lexbase skulle ta bort honom från deras databas. Lexbase nekade honom borrtagandet och detta ledde till en stämning som utmynnade i att domstolen begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen. (Finns en hel flashbacktråd där man kan följa mannens stämning)

Intervju med lagmannen Mikael Forsgren om varför gav avslag till företaget bakgrundskontrollen.se begäran om att få ut 900 brottmålsdomar (citat från podden ”rättsfallet inifrån” (2024-02-13)

• Mikael Forsgren (lagman): “Mitt resonemang i detta beslutet är ganska enkelt helt enkelt egentligen. Och det är att GDPR är en dataskyddsreglering… om man kan anta att den som… ehrm.. begär ut handlingar eller uppgifter inte kommer att röja p.g.a. sekretess […] kan inte riktigt hitta något stöd för att det skulle va… finnas ett allmänt frikort från GDPR. Så svaret är att jag… kan inte hitta ett stöd för att det finns ett frikort.”

• Reporter: “Men det har ju hittills betraktas som ett frikort så att säga bland många aktörer. Även av myndigheter att har man ett utgivningsbevis, då.. då kan man inte eh... eh.. vare sig neka själva utlämningen eller eh, publiceringen i deras databaser.”

• Mikael Forsgren: “Nä å jag har inte, jag kan inte förstå vart det kommer ifrån. Jag har verkligen försökt… förstå det. Jag kan inte se att, det finns inget stöd i hur lagtexten är utformad i alla fall. Däremot finns det vissa regler som… som säger att om det uppstår konflikt mellan olika regelverk då kan den svenska, den svenska lagen om tryckfrihetsförordningen eh, ha företräde. Men det, av det följer inte något allmänt frikort av vad jag kan se.”

• Reporter: “Umeå tingsrätt är ju då den första domstolen i Sverige som nekar utlämningen av brottmålsdomar på det här sättet. Men lagstiftningen har inte förändras. Varför har ni väntat till nu?”

• Mikael Forsgren: “Jaa, å det är en fråga som jag själv.. har… funderat på också. Jag som sagt eh… jag är domare i allmän domstol och håller huvudsakligen på med helt andra frågor än offentlighet och sekretess. Ehrm… och jag fick den här förfrågan på mitt bord och började borra ner mig i den och landade i den här tolkningen av rättskällorna som ett beslut utmynnade i. Ehrm… Jag har … ehh… har väl helt enkelt inte haft en övernämnd på och det tror jag gäller ganska många. Man måste se, se den här problematiken för att kunna göra någonting åt det eller fatta det här beslutet. Det är i mångt och mycket masshantering det här. Och en massa ting som har ökat över tid… ehrm.. och med volym följer ju också att man ställer frågor om vad kan det här få för konsekvenser för människor å, och… GDPR syftar ytterst till att eh, skydda mänskliga rättigheter och den personliga integriteten. Det har ju även kommit en dom från EU-domstolen från ett par år sedan mot Lettland ehrm som kanske inte fått tillräckligt uppmärksamhet vad den egentligen innebär. Så svaret är att jag fick förfrågan nu och har inte själv sett de här problemen tidigare.”

• Reporter: Men just brottmålsdomar. Vad är det så att säga som är känsligt i dem?”

• Mikael Forsgren: “Det finns jättemycket känsliga uppgifter. Dels att dömas för brott eh är ju en känslig uppgift, särskilt över tid om man gjort sig skyldig till brott. Och om den väldigt långt senare är tillgängliga för framtida arbetsgivare eller familj eller så, så kan det vara väldigt integritetsmässigt. även brottsoffer förekommer, och det förekommer uppgifter om hälsa [ohörbart] å väldigt ofta missbruk […] så domarna är fulla av uppgifter som är, är känsliga.”

• Reporter: “Man kanske vill reglera hur uppgifterna sprids och hur de publiceras i olika databaser. Men i det här fallet så handlar det om att överhuvudtaget inte lämna ut uppgifterna. Kan man inte göra det i första steget och sedan reglera nästa steg, själva publiceringen i ett senare skede?"

• Mikael Forsgren: “När jag har funderat på det här nu under de senaste veckorna så kan jag tycka möjligen det är en liten sammanblandning utav saker för att yttrandefrihetsgrundlagen gäller ju framförallt just offentliggörandet av uppgifter å meddelarfrihet [ohörbart]. men innehåller ju inte nån uppgift… inga regler alls om utlämnande av  allmänna handlingar ehh… så att… vår skyldighet, vi, domstolen är också skyldiga att följa GDPR. Och en utlämning av handlingar är också en behandling av personuppgifter ehrm. Så att vi får ju inte lämna ut uppgifter om vi tror att de kommer hamna i strid med GDPR. Och GDPR ger inte något generellt undantag för att… bara för man har ett utgivningsbevis. Däremot finns det ju regler om generella undantag som vissa artiklar, ganska många artiklar om det är journalistisk verksamhet ehrm. Men det följer direkt av GDPR. Men begreppet utgivningsbevis följer inte av GDPR som är ett inhemskt svenskt påfund.”

Jag kommer följa utvecklingen av detta förhandsavgörandet och uppdatera blogginlägget om ca 2 år när förhandsavgörandet kommer in.

Tvister som aldrig borde ha gått till huvudförhandling

Ända sedan jag började på juristprogrammet har jag undrat hur juridisk rådgivning ser ut i mål där det juridiska utfallet förefaller så självklart att målet aldrig borde ha nått hela vägen till huvudförhandling.

Jag kan inte låta bli att tänka på vissa huvudförhandlingar som jag har närvarat vid eller läst om, där jag börjat ifrågasätta de juridiska ombudens rådgivning eller den tvistande partens ego. I sådana fall undrar jag om klienten har fått bristfällig information eller rentav vilseletts av sitt ombud – eller om klienten helt enkelt agerar av ren egoism. Ibland kanske det blir blandning av alla tre. Här är min lista på underrättsavgöranden som aldrig borde ha gått till huvudförhandling:

---

Nordnet ./. Vinge (Stockholms tingsrätt T 3470-23)

Detta fall är ett skolboksexempel på en tvist som, enligt min mening, aldrig borde ha prövats av tingsrätten. Jag kan bara spekulera i varför det ändå gick vidare dit. Domskälet speglar de kunskaper som alla juriststudenter i Umeå förvärvar under T1 (avtalsrätt) och T3 (associationsrätt). Utfallet blev en solklar förlust för käranden, som förlorade 1,5 miljoner kronor.

Referat (finns även här)

Företaget Nordnet AB anlitade advokatbyrån Vinge som rådgivare i samband med ett beslut från Finansinspektionen. Beslutet skulle överklagas till kammarrätten, men Vinge missade överklagandefristen. Nordnet valde då att stämma Vinge i allmän domstol för vårdslös rådgivning och yrkade på ett skadestånd om 80 miljoner kronor. Som invändning har Vinge framhållit att det finns en skiljeklausul mellan parterna och att tingsrätten därmed saknar behörighet att pröva tvisten, vilket framgår av Vinges allmänna villkor.

Nordnet hävdar att det inte fanns något giltigt skiljeavtal mellan dem och Vinge. Vinge har som bevisning hänvisat till sina allmänna villkor, som innehåller en skiljeklausul. Dessa villkor har skickats via e-post och fakturor samt funnits tillgängliga på Vinges hemsida. Nordnet har även invänt att den representant som ingick avtalet med Vinge saknade behörighet att ingå ett skiljeavtal.

Tingsrättens bedömning:

“Sammantaget anser tingsrätten att kraven på vad som får anses ha varit skäliga åtgärder för att uppmärksamma Nordnet på att Vinge använder allmänna villkor i det här fallet bör sättas relativt lågt. De allmänna villkoren fanns vid avtalets ingående på Vinges hemsida. Tidigare samma dag som avtalet ingicks skickade Y ett mail till X. I mailsignaturen fanns information om bl.a. Y:s kontaktuppgifter. Det fanns även en hänvisning på engelska till Vinges allmänna villkor. Hänvisningen var delvis skriven med versaler och hade en klickbar länk till Vinges hemsida i en annan färg än den övriga texten.”

“Det är ostridigt att X på grund av sin ställning, som ansvarig för gruppen för regelefterlevnad på Nordnet, var behörig att ingå uppdragsavtalet för Nordnets räkning [...] Under alla förhållanden borde Nordnet dock ha insett risken för att Vinge uppfattade att X var behörig att ingå uppdragsavtalet på de villkor som anges i Vinges allmänna villkor, men har trots det inte klargjort om det fanns en begränsning i behörigheten. Vinge har därför i vart fall haft befogad tillit till att X var behörig att ingå skiljeavtalet för Nordnets räkning.”

---

Man född 1972 ./. Kvinna född 1986 (Uppsalas tingsrätt FT 6736-22)

OBS! Det bör nämnas att inget ombud var närvarande vid denna förhandling. I stället verkar parterna ha företrätt sig själva.

Referat (finns även här)

En man hade stämt en kvinna och yrkat, i första hand, att få tillbaka pengarna för ett lån som förfallit till betalning. I andra hand hade han yrkat att: "överföringen avsåg köp av tjänst och att Y inte uppfyllt sin del av avtalet. Överföringen på 10 000 kr avsåg förskott på betalning för tjänsten. Eftersom Y inte utförde tjänsten ska pengarna återgår till honom. Tjänsten var att Y skulle ”vara hans ikväll” och ”hotellnatt i Stockholm. […] I tredje hand har X gjort gällande att han har rätt att återfå beloppet till följd av förutsättningsläran och att Y bedragit honom på pengarna.”

Motparten bestred yrkande: “Y har som grund för sitt bestridande anfört att det inte varit ett lån utan köp av sexuell tjänst och därför, som tingsrätten förstår det, ett avtal som inte förtjänar rättsordningens skydd.”

“Av den skriftliga konversationen mellan Y och X den aktuella morgonen framgår att X skrivit ”Jag vill ha dig 10 är ok om du visar att du vill”. På det har Y svarat ”Swisha mig 10 papp Så är du min ikväll”

Tingsrättens bedömning

“Att köpa och att försöka köpa sex är en brottslig gärning. En person som väljer att begå en brottslig gärning ska inte kunna få hjälp av rättsordningen för att få tillbaka pengar han förlorat på grund av sin brottsliga gärning. Tingsrätten finner därför att avtalet mellan X och Y saknar rättsverkan. X talan ska därför ogillas i sin helhet.”

---

Länsförsäkringar Västerbotten ./. Delete Service AB (Umeå tingsrätt T 3073-22)

Bakgrund:

Länsförsäkringar är försäkringsgivare åt byggbolaget OF Bygg. År 2018 utförde OF Bygg en ombyggnad av Folkets Hus i Umeå och anlitade Delete AB som underentreprenör för bland annat betonghåltagning. Under arbetet uppstod en skada på en hiss i byggnaden. OF Bygg bekostade reparationen av hissen, och Länsförsäkringar har därefter ersatt bolaget för större delen av kostnaden genom försäkringen. Nu kräver Länsförsäkringar regressersättning från Delete AB, som anses ha vållat skadan.

Allmänt vad käranden har uppgett samt parternas inställningar.

Vid betongsågning används kylvatten för att kyla sågbladet, som blir hett på grund av friktionen. Sågningen frigör även betongdamm. Under arbetet med en betongsåg blandas kylvattnet med betongdammet och sprids på omgivande ytor. Därför ska betongsågare noggrant täcka det omkringliggande arbetsområdet med plast. Den 5 december 2018 upptäckte en hissmontör att betongvatten hade runnit ner i hisschaktet och förorenat hissens maskinella utrustning. Hissens ytor var belagda med stelnat betongdamm. Föroreningarna ledde till att hissen slutade fungera (se bilder nedan). Parterna är oense om huruvida Delete AB vållade skadan på hissen, omfattningen av skadan samt vilket belopp den uppgick till.

Ostridigt i målet:

• Betongsågning torde ha ägt rum någon gång mellan kl. 20.00 den 4 december och kl. 04.00 den 5 december 2018. Hisschaktet var inte öppet på något annat ställe än vid hålet efter håltagningen. Betongvattnet kan därför inte ha kommit in i schaktet och runnit ner på hissen på något annat sätt.

Stridigt i målet:

• LF hävdar att Delete AB var den enda entreprenör som utförde rivnings- och håltagnings- arbetet på den aktuella platsen och tidpunkten i byggnaden. Delete AB hävdar att det fanns emellertid andra entreprenörer som arbetade på samma ställe under samma tidsperiod

• Den skadade hissen var nyinstallerad i september 2015 och var således cirka tre år gammal vid skadetillfället. Hissen hade fullgod funktion innan Delete AB utförde sitt arbete. Delete AB vitsordar inte att hissen var i fullgod kondition innan den aktuella skadan inträffade.

• Delete AB hävdar inför arbetenas påbörjande genomförde Delete AB de åtgärder som var påkallade för att säkerställa att arbetena inte skulle skada angränsande byggnadsdelar. Detta skedde genom att ytor inom arbetsområdet plastades in samt genom att täcksidor monterades runt den del som skulle sågas.

• Delete AB kan inte vitsorda att de ska hållas ansvarig gentemot OF Bygg för OF Byggs skadeståndsskyldighet mot sin beställare för skadorna på hissen.

Tingsrättens bedömning

“Genom förhören med X och Y har det framkommit att ingen annan entreprenör befann sig på samma ställe som Delete AB när betonghålsågningen genomfördes. Även Z har bekräftat att ingen annan entreprenör var på plats när de genomförde betonghålsågningen.”

“Har Delete underlåtit att skydda omgivande byggnadsdelar när de arbetade på platsen och därigenom agerat vårdslöst och orsakat skadan på hissen? Det har genom förhören med Z och Ö framkommit att avsikten inledningsvis var att betonghålsågningen av hissen och trappen skulle ske i ett svep men att det i stället gjordes i två etapper. Genom förhörsuppgifterna har tingsrätten vidare funnit det utrett att omgivningen visserligen plastades in inför sågningen av hissen, men att detta togs bort inför att sågningen av trappen skulle göras. Genom Z och Å:s uppgifter är det enligt tingsrätten utrett att någon inplastning av hissen inte var gjord när betonghålsågningen av trappschaktet genomfördes”.

“En vecka efter skadehändelsen, närmare bestämt den 12 december 2018, hölls ett byggmöte […] Vid mötet närvarade bland annat Å från OF Bygg och Ä för Delete. Av protokollet från byggnadsmötet framgår bland annat följande (se bild nedan):

“Även om de inblandade parterna varit oense om innebörden av denna skrivning tyder skrivningen enligt tingsrätten i vart fall på att parterna i någon mån i anslutning till skadehändelsen varit överens om att skadan på hiss 4 orsakats av Delete.”

“Är Delete ansvarig gentemot OF Bygg för OF Byggs skadeståndsskyldighet mot sin beställare för skadorna på hissen? Folkets hus har anlitat OF Bygg för att genomföra renoveringen av Folkets hus. OF Bygg har i sin tur anlitat Delete för betonghålsågningen av trappschaktet och hisschaktet. Som konstaterats ovan har Delete orsakat en skada på hiss 4. Av det sagda i förening med de mellan parterna tillämpliga föreskrifterna och ABT 06 följer att Delete är ansvarig gentemot OF Bygg för OF Byggs skadeståndsskyldighet mot sin beställare för skadorna på hissen.”

“Av försäkringens villkor framgår att något åldersavdrag inte ska göras av en hiss under de första 25 åren. Hissen var ny år 2015. Något åldersavdrag ska därför inte göras […] Delete ska därmed betala det yrkade beloppet till Länsförsäkringar.”

---

Juristbyrån Zakon AB ./. Hasseludden AB (Stockholm tingsrätt FT 3685-23)

Bakgrund

En juristbyrå hade bokat hotell och spa för sina anställda på Yasuragi. I tjänsten ingick tillgång till Yasuragis japanska bad. Redan första dagen avbröt byrån vistelsen och väckte sedermera talan vid Stockholms tingsrätt mot Yasuragi, med yrkande om att den köpta tjänsten skulle hävas på grund av väsentligt fel i tjänsten. Totalt yrkade juristbyrån ersättning om 15 417 kronor, varav 4 500 kronor avsåg återbetalning av köpet, 918 kronor för resekostnader för byråns två anställda och 9 900 kronor för tre timmars tidsspillan för de två anställda.

Vad som hänt

Juristbyråns anställda och andra gäster hade blivit tillsagda när de samtalade med varandra i det japanska badet, vilket upplevdes som påtagligt obehagligt och otrevligt. Eftersom ingen av de övriga närvarande personerna vid händelsen hade hörts, var det svårt att bedöma tillförlitligheten av uppgifterna, särskilt de mer subjektiva delarna om hur allvarligt personalens beteende upplevdes. Tingsrätten konstaterade att det var bevisat att de blivit tillsagda och att de upplevde detta som obehagligt, men att det inte kunde fastställas hur pass allvarliga tillsägelserna var. Båda parter hade åberopat bilder av Yasuragis skyltar för de tysta avdelningarna, och tingsrätten bedömde att det framgick tydligt att det skulle vara tyst. Detta framgick även av bokningsbekräftelsen som byrån fått från Yasuragi. Med beaktande av Yasuragis förhållningsregler, att dessa var tillgängliga för byråns anställda, och att det inte fastställts hur ingripande personalens tillsägelser var, bedömde tingsrätten att byrån inte hade bevisat att det förelåg ett sådant väsentligt fel i tjänsten att avtalet kunde hävas. Eftersom byrån inte hade rätt att häva avtalet, hade de heller inte rätt till skadestånd. Käromålet ogillades därför.

Filmer, serier och dokumentärer om juridik eller jurister [Uppdateras kontinuerligt]

Med detta blogginlägget följer en lista på filmer, serier och dokumentärer om juridik och jurister

Kort om sevärdhet:

• Alla filmer på betyg 7 och uppåt är värda att se.

• Alla dokumentärer är värda att se.

Filmer:

• Twelve angry men (1957) (Betyg 9 av 10)

• Witness for the prosecution (1957) (Betyg 9 av 10)

• Amistad (1997) (Betyg 8 av 10)

• The trial of the Chicago Seven (2020) (Betyg 8 av 10)

• My cousin Vinny (1992) (Betyg 8 av 10)

• Inside Look: The People v. O.J. Simpson - American Crime Story (TV mini serie 2016) (Betyg 8 av 10)

• Judgment at Nuremberg (1961) (Betyg 7 av 10)

• Nuremberg (TV mini serie 2000) (Betyg 7 av 10)

• A man for all seasons (1966) (Betyg 7 av 10)

• Erin Brockovich (2000) (Betyg 7 av 10)

• Anatomy of a murder (1959) (Betyg 7 av 10)

• Dark Waters (2019) (Betyg 7 av 10)

• A Civil Action (1998) (Betyg 7 av 10)

• The Social Network (2010) (Betyg 7 av 10)

• …And justice for all (1979) (Betyg 7 av 10)

• On the Basis of Sex (Betyg 7 av 10)

• Breaker Morant (1980) (Betyg 7 av 10)

• Philadelphia (1993) (Betyg 7 av 10)

• The Lincoln lawyer (2011) (Betyg 6 av 10)

• A Few Good Men (Betyg 6 av 10)

• Liar Liar (1997) (Betyg 6 av 10)

• The devils advocate (1997) (Betyg 6 av 10)

• The Pelican Brief (1993) (Betyg 5 av 10)

• Roman J. Israel, Esq. (Betyg 5 av 10)

• Legally blonde (2001) (Betyg 5 av 10)

• Legally Blonde 2: Red, White & Blonde (2003) (Betyg 5 av 10)

• Michael Clayton (2007) (Betyg 5 av 10)

• The Firm (1993) (Betyg 5 av 10)

• Fracture (2007) (Betyg 5 av 10)

• The Gingerbread man (1998) (Betyg 4 av 10)

• The Verdict (1982)

• Presumed innocent (1990)

• The rainmaker (1997)

• The paper chase (1973)

• The conspirator (2010)

Dokumentärer:

Svenska:

• Dokument inifrån: Det svenska styckmordet : Berättelsen om Catrine Da Costa, allmänläkaren och obducenten (2024)

• Den svarta svanen (2024)

• Meteoriten (2024)

• Advokater (2024)

• Kungen och Prinsen (2024)

• Dokument inifrån: Skamlös (2023)

• Uppdrag granskning: Våldtäktsmannen och skadeståndet (2023)

• Uppdrag granskning: Där mördare går fria - vad hände sen? (2023)

• Kalla fakta: Frimurarnas hemlighet (2023)

• Juristen (2022)

• Johanna Möller - Sveriges mest hatade kvinna (2021)

• POJKARNA och skotten i rödeby (2021)

• Arica (2020)

• Silbersky (2019)

Utländska:

• A Look Inside a Taliban Courtroom (2023)

• Depp v. Heard (2023)

• RBG (2018)

• O.J. Simpson: Made in America (2016)

• The Central Park Five (2012)

• PBS Frontline: Inside the Jury Room (1986)

Serier:

• Perry Mason (TV Series 1957–1966) (Betyg 1 av 5)

• The Court of Last Resort (TV Series 1957-1958)

• Sirotas Court (TV Series 1976-1977)

• Night Court (TV Series 1984-1992)

• L.A. Law (TV Series 1986–1994) (Betyg 3 av 5)

• The Judge (TV Series 1986–1993)

• Equal Justice (TV Series 1990-1991)

• Sweet Justice (TV Series 1994–1995)

• Courthouse (TV Series 1995)

• The Home Court (TV Series 1995-1996)

• Ally McBeal (TV Series 1997–2002) (Betyg 2.5 av 5)

• Emma åklagare (TV Series 1997) (Betyg 4 av 5)

• The Judge (TV Series 2001)

• The Court (TV series 2002)

• Suits (TV Series 2011–2019) (Betyg 3.5 av 5)

• Better Call Saul (TV Series 2015–2022) (Betyg 4 av 5)

• All Rise (TV Series 2019–2023)

• Perry Mason (TV Series 2020–2023)

• Lincoln Lawyer (TV Series 2022)

• Jury Duty (TV Series 2023) (Betyg 1.5 av 5)

• Night Court (TV Series 2023)

Om studenternas psykiska hälsa på juristprogrammet

Med det här inlägget tänker jag skriva om psykisk ohälsa på juristprogrammet samt skapa en hubb av föreläsningar. Psykisk ohälsa finns på alla program och även på juristprogrammet där det varierar i utbredning, typ, och grad.

• Föreläsningsanteckningar om Impostor-fenomenet för juriststudenter.

• Blogginlägg om en föreläsning om personlig kännedom för att kunna må bra och prestera som jurist

Valmöjligheten av antalet fördjupningskurser på landets olika juristprogram skiljer sig markant

Allmänt

Vilka fördjupningskurser i juridik som erbjuds vid de olika läroverken som har juristprogrammet skiljer sig ganska markant mellan läroverken. Ett exempel på detta är antalet fördjupningskurser som erbjöds höstterminen 2024, där resultatet visar att valmöjligheten varierade mellan 34 kurser (Lund) och 9 kurser (Karlstad) under samma termin:

• Lund: 34 st (varav 3 st är 7,5 hp kurser) Ex. Medicinsk rätt 15 hp, Bevisvärdering 15 hp, Företagsförvärv 15 hp

• Stockholm: 23 st Ex. Rättspsykologi 15 hp, Legal English 15 hp, Comparative Law 15 hp.

• Uppsala: 22 st (varav 7 st är på 30 hp) Ex. Aktiemarknadsrätt 30 hp, digital bankrätt 15 hp, Historical trials 15 hp, LAW & Law & Artificial intelligence 15 hp.

• Umeå: 13 st Ex. Kriminologi och viktimologi för jurister 15 hp, Barnrätt 15 hp, Ekonomisk familjerätt 15 hp.

• Göteborg: 15 st (varav 1 st är en på 30hp) Ex. International law in maritime context 15 hp, 

• Karlstad: 9 st Ex. Företagsbeskattning 15 hp, Legal Tech, AI och Rules-as-Code 15 hp, Juridiskt socialt arbete 15 hp.

• Örebro: Inga uppgifter.