Advokatsamfundets rättegångsspel – Almedalsveckan 2024

Roller:

Åklagare: Anna Svedin (Vice chefsåklagare på södra åklagarkammaren och före detta advokat).
Ordförande: Mikael Swahn (Hovrättsråd i Svea Hovrätt).
Nämndeman: Marie Jungstedt (Författare).
Nämndeman: Johan Theorin (Författare).
Nämndeman: Johan Eriksson (Försvaradvokat).

Snack efteråt i advokatsamfundspodden (ovan) om hur det var att spela nämndeman:

(25:18) Johan Eriksson: “Men jag skulle vilja säga en annan grej som jag tycker är kul. Jag har ju… jag har ju mycket rättegångsspel för jag tränar folk i förhörsteknik och så... det var väldigt intressant för att jag kommer ha nytta av det här, för jag tänker att de har satt där och skulle försöka hänga med trots att jag ändå då är “fuskigt insatt” och förstår rättsintyg eller vad det nu är… bevisning eller först då vet jag ju nästan vad alla ska säga innan de har sagt det för att alla rättegångar låter ungefär så här. Så är det svårt att hänga med. Alltså att han hinna anteckna, göra någonting, man vill ju gärna göra någon slags bedömning om vad man tycker är viktigt att anteckna och inte…

Maria Edwall Insulander: “…Då är det ännu svårare för nämndemän som inte har gjort det förut…”

Johan Eriksson: “...men jag tänker att och då tänker jag. Det är inte så konstigt att det händer att man läser någon dom och tänker varför, varför tänkte de inte på det här som jag tyckte var så viktigt?… Det ställer liksom krav på en verkligen och det var nyttigt…”

Om huruvida vi bör behålla nämndemannasystemet eller ej:

(35:05) Mia Edwall Insulander: “Jag vet inte ni som spelade nämndemän här: Johan och Marie. Om ni har någon uppfattning om nämndemanna systemet, om det är bra med nämndemännen i svenska domstolarna? Har ni någon uppfattning om det?”

Johan Theorin: “Ja vi jag tänkte ju på nu tänker jag att när jag ser tillbaks att det var ju väldigt känslosamt. Alltså det här frun Klara hon… Hon var en duktig skådespelerska […] ja och är det ofta så kan man ju fundera då, då kan man ju påverkas som nämndeman, som bara hamnar i det här och liksom stämningen tätnade är ju salen verkligen. Jag kan ha blivit påverkad av det.”

Mia Edwall Insulander: “Ja. För, jag tänker som om man inte är utbildad jurist så har man kanske inte samma metoder och analytiska verktyg att fundera på bevisvärdering och så […] Vad tänker du Maria, har du några tankar om det är bra eller dåligt att ha nämndemän i vid… brottmål?”

Maria Jungstedt: “[…] Jag kan ju tycka bara att, att det är lite “risky business” med nämndemän, alltså visst är det bra att allmänheten kommer in på något sätt, men ändå nämndemän kan bli mer påverkade tror jag också av känslor och sen att nämndemännen heller inte kan se saken […] Jag tycker att det är svårt. Jag tycker att visst är det bra på sätt och vis, men det finns också risk med nämndemän faktiskt.”

(37:02) Mia Edwall Insulander: “Annika tycker du att vi ska ha nämndemän?”

Annika: “Jag tycker inte att det är en helt enkel fråga faktiskt. Jag kan förstå funktionen med nämndemän, men jag kan också se, jag tror alla har dåliga erfarenheter i många fall av nämndemän […] man kan uppfatta när man sitter på … eh… som företräder en part i ett mål, att nämndemännen… att man blir osäker på om de hänger med eller om dem är intresserade, så att det. […] Jag har just nu inget jättebra alternativ till det, men jag är inte heller helt nöjd…”

(37:48) Mia Edwall Insulander: “Vad säger Anna?”

Annika: “[…] Jag brukar bli ganska klinisk och det låter väldigt känslokallt, men det är så jag måste tänka bort målsägande ur ekvationen för att inte påverkas. Och den förmågan har jag eftersom jag har jobbat med det här så länge, men det är ju väldigt svårt att göra det och kastas man in i det här så då ska man nog bara nästan övermänsklig. Att kunna tänka bort det här mänskliga lidandet som man då ser, men som egentligen inte ska påverka så och det. Det kräver nog en viss form av träning.”

Mia Edwall Insulander: “Men vad säger Johan nämndemän eller inte nämndemän i domstolarna?

Johan Eriksson: “Jag vill i alla fall inte ha ett system där en ensam domare avgör mål i […] för jag tror vad man än tycker om nämndemän så ska man ju veta att det är inte så att vi jurister… förvandlas till något supermänniskor så äre ju inte. […] Det finns mål där nämndemännen kanske inte har någon nytta alls om man nu ska avgöra rätt svåra juridiska frågor så tror jag inte kanske man kan ha så mycket igen medans där det kommer till rena bevisfrågor så kan jag gott tänka mig sunt förnuft hur man ska agera i […] uppsåtsituationer, alltså något sånt där som är liksom mänskliga så att… så att jag kan inte säga att jag är att jag inte är emot nämndemän. Sedan tror jag också vi jurister kan behöva lite vanliga människor omkring oss för att vi har lätt… därför att vi får ibland en uppfattning om att vi är bättre än andra och värdera saker än att vi har lättare att bortse från saker så är det naturligtvis inte. Vi bara har metoder för det.”