Med detta blogginlägg belyser jag alla mina sammanfattande lärdomar om och kring hur juridik används eller förmedlas i svenska medier. Juridik är en central del av samhället, och dess roll i media är av stor betydelse för allmänhetens förståelse och uppfattning av rättsliga frågor. Genom att följa hur juridik hanteras i svenska medier har jag dragit några viktiga slutsatser och lärdomar som jag vill dela med mig av.

Tendenser i media angående kriminaljournalistiken:

Utdrag från en intervju i dagens juridik podd (publicerat 2023-12-01) med aftonbladets journalist, Oisín Cantwell (vinnare till stora journalistpriset till kategorin “årets röst”, 2023):

William Eriksson: “Tycker du att kriminalpolitiken är febrig för det första?”

Oisín Cantwell: “Jaa ehh jag tycker att det e en smickrande nominering därför att vi ser en utveckling av straffrättens område som e, e ju exceptionell. Det e ny-kriminaliseringar, det e straffskärpningar… ta bara olaga vapen innehav som gick från 6 mån till 1 år, till 2 år (och nu pratas det om 4 år). Jag vet inte hur många hundra procent det e i utvecklingen men det e… det saknar motstycke i modern svensk rättshistoria. Och där e det ju då… ehhh dem här lagskärpningarna sker ju förstås inte utan anledning. VI har en utveckling av den grova brottsligheten som är fruktansvärd men vi ser också liksom en tendens i samhället va, som går i mer auktoritär riktning. Och de här straffskärpningarna applåderas ju av ett nästan enigt kommen… kommenterat (ledarskribenter, kolumnister å å allts sånt där va…). Å där försöker jag lite spjärna emot.”

Stefan Wahlberg: “E det lite kärringen mot strömmen i de här frågorna? När både de politiska krafterna å..å.. å för den delen juridiska då.. lagstiftningar på området faktiskt drar i samma riktning. Känner du ibland som kärringen mot strömmen när du skriver dina kolumner i afton… aftonbladet?”

Oisín Cantwell: “Jaaa, jodå jag kan känna mig som kärringen i strömmen. Jag kan vara väldigt kött mot mig själv. Jag kan också känna mig väldigt ensam… det e jag då och advokatsamfundet å några advokater sopm sprattlar emot va ehh.. i övrigt e det ju konsensus. Å jag menar d e klart med denna brottsutvbeckling och med teknikutvecklingen så måste ju lagstfitningen hänga med … d de håller även jag med om. Problemet e bara att vi ser så många nya lagar, vi ser ny-kriminaliseringar. Så sent som idag va jag och pratade med justitieminister Gunnar Strömmer. Hemlig datavalässning som infördes på prov för 4 år sedan. Inte helt överraskande ska den lagen permanentas. Och inte helt överraskande så utvidgas tillämpningsområdet och det e ju den utvecklingen vi ser hela tiden. Och ingen, inte ens Gunnar Strömmer kan med hederlighet i behåll säga att han förstår vidden av utvecklingen därför att det gör ingen av oss. Lagar tenderar att expanderea och ibland uppstår tillämpningsområden som lagstfitaren inte ens har tänkt på. Asså det uppstår en hel del längst vägen å alla de här massiva lagförändringarna håller på att förändra Sverige. Och vi vet själva inte, ingen vet vart vi hamnar å då måste en o annan röst höjas för att ‘vänta nu kan vi inte bara lugna ner oss en smula´”.

William Eriksson: “Blir det liksom extra viktigt för när det eh för liksom när jag tolkar det så e det inte bara konsensus i det allmänna kommenteriatet som du beskrev det för det e ganska stor konsensus även bland riksdagspartierna om man bortser från kanske Vänsterpartiet?”

Oisín Cantwell: “Jarå, från Socialdemokraterna och höger ut så e det i.. i princip totalt ehh koncens... konsensus. Det kan vara små skillnader exempelvis att sossarna är emot anonyma vittnen eller nått sånt där va men i allt väsentligt från Socialdemokraterna och höger ut. Historisk ser vi ju när Socialdemokraterna och Moderaterna (alltså de två statsbärande partierna) när dem två är överens då e det väldigt svårt att rucka på nånting överhuvudtaget…”

William Eriksson: En kollega till dig på aftonbladet, Jan Guillou, har ju var ute å mer eller mindre slaktat den svenska kriminalpolitiken i olika uttalanden och krönikör så dårå den senaste tiden. Tycker du att den svenska kriminaljournalistiken är dålig?

Oisín Cantwell: “Jag tycker att Jan som jag känner eh, väl… jag tycker att han har poänger i sitt resonemang. Jag var å lyssnade på publicistklubben där han eh, satt med i en panel. Det han tycker e om jag förstår honom rött och om man ska sammanfatta: Ja naturligtvis, ska vi uppmärksamma de här morden och de här sprängningarna. Men det e också samtidigt väldigt enkel journalistisk. Den e inte dyr att producera. Man åker ut till något avspärrningsband, tar sina bilder och sen skriver man snabba texter. Han… han tycker att alldeles för lite journalistik ägnas åt de bakomliggande krafterna och å va, precis som jag själv var inne på vad gör det med Sverige i form av en allt mer repressiv lagsftinging osv. osv. Kort sagt han tycker att journalistiken e lat och ytlig och ehh… han har poänger i resonemanget.”

William Eriksson: “Men samtidigt så känns det som att många redaktioner ändå lägger väldigt mycket resurser på sin kriminaljournalistik. Skulle man kunna använda dem annorlunda tänker du? Å göra något annat med det?”.

Oisín Cantwell: “Ja det e riktigt att… att pressen lägger resurser på kriminajournalistik. Det har den i och försig kanske alltid gjort. Man ska komma ihåg att redan de gamla grekerna i sina antika tragedier… shakespear, Dostoevsky, det e väldigt mycket brott å straff i världslitteraturen. Bibeln e ju fylld av dels våld, dels sex. Det här e ämnen som alltid har intresserat människor. Eh.. nu de senaste åren nu med den här utvecklingen av den grövsta brottsligheten så har ju naturligtvis journalist… journalistiken hängt med i svängarna och det e också så att ehhh… det finns ju helt nya uttrycksmöjligheter och kommunikationskanaler. En tidning som aftonbladet e inte längre en tidning utan vi e en tv-kanal å sådär, så ja det satsas mer på journalistik… eller på kriminaljournalistik, men jag… jag tror också att allt det här nya och också all de här hemska morden gör att många kanske får för sig att satsningen är större än vad den egentligen e. Men för att återgå till din ehhh första fråga. Ja det satsas väldigt mycket, men det ju satsas väldigt mycket på bara denna ytliga journalistiken.”

Stefan Wahlberg: “Dem resurser som satsas. Hu.. hur skulle du säga att resultatet blir utifrån… utifrån vanlig journalistisk ehrm materia som normal ska vara vara både nyanserad och och initierad. Tycker du att kriminaljournalistiken är nyanserad och initierad i Sverige, överlag?

Oisín Cantwell: “Ibland. Ofta inte. Det saknas inte god journalistik. Det ska jag… det vill jag börja med att slå fast. Men alldeles för mycket tycker jag e ytligt, slarvigt och också ganska okunnigt. Men, det finns också en fixering i journalistik, samma slags fixering som inom politiken va. Justititeministern kallas till presskonferens och det pratas väldigt mycket om straffskärpningar för mord o sådär… och då kan man fråga sig om det nu bara är 20% av gangstermorden klaras upp,. Vad ska man då med ännu fler straffskräpningar till. Mördarna går ändå fria. Då kanske det är något annat som borde förändras, exemeplvis uppklaringsprocenten borde bli bättre. Asså och med tanke på den här konstanta nyrekryteringen av unga kriminella så kanske … så kanske större fokus ska riktas mot att stoppa nyrekryteringen, alltså det förebyggandet arbete. Och där brister också journalistiken, Vi borde prata mer om vad gör… vad gör vi för få stopp på det här… det pratas mycket om liskom danska straff för svenska brott. Men det pratas väldigt lite om Danmarks enorma satsningar på förebyggande verksamheten. Där tycker jag journalistiken brister…”

Stefan Wahlberg: “Hur ser du på kriminaljournalistiken i dem delar som är rena rättegångsreferat och för övrigt rapporterande av avkunnade domar och liknande?”

Oisín Cantwell: “A där eh.. finns också en… en viss okunnighet för att uttrycka det diplomatiskt ehrm… men också en journalistik tendens att bara köpa det som meddelas alltså vi har sett storartade journalistiska prestationer i alltifrån Kaj Linna till Thomas Quick. Det e ju journalistisk som ligger bakom att… att eh det tillslut har blivit resning och frikännande morddomar. Rättsväsendet har sedan tragit över. Så alltså det finns utomordentliga exmepel på vad journalisitken kan åstadkomma då den fullt ut ehrm… fy-fyller sin funktion och… och ehh lyder sitt uppdrag, nämlig kritisk granskning av makten. Men det finns också väldigt, väldigt mycket medhårs journalistik… och eh … ehh tycker jag alldels oftast är ett för okritiskt förhållningsätt.”

Stefan Wahlberg: “Är det inte märkligt ibland att inte bara journalister utan nödvändigt naturligtvis andra debattörer både uttalar sig om och skriver om domar som de kanske inte ens har läst, de kanske bara har läst ett pressmeddelande ifrån domstolen om att såhär blev det till exempel. Kan man ty… tycker du att man kan man begära att man åtminstone ska läsa en dom innan man uttalar sig om den?”

Oisín Cantwell: “Ja det är väl ett minimikrav. Asså jag vet inte.. men, ett klassiskt exempel är såna hära ehrm... friande domar i våldtäktsmål. Jag tror jag har läst, vartenda friande dom i ett sexualbrottsmål som det har blivit ett drev av de senaste 15 åren. Och det finns några slutsaser man kan dra: Ja några av dem är svaga domar, några av dem är inte riktigt kloka. Men i allt väsentligt handlar det om att domarna har blivit ski.. felaktigt skildrade, felaktigt refererade eh, och det kan ofta börja i en landsorts tidning som gör något referat (ett ofullständigt referat, kanske missuppfattat någonting) ehh… och publicerar detta, sedan re-writas det av TT och pumpas ut av hela landets nyhetsredaktioner inklusive felaktigheter och då börjar det bli allvarligt på riktigt. Sedan får någon kolumnist eller nån ledarskribent tag i storyn va och skruvar till det ytterligare eh.. ehh.. ett varv och sedan kommer då sociala medier och gör sitt va. Och innan man vet ordet av så… så så.. såå har det nått orkanstyrka va. Och oftast… ofta e problemet, vänta nu, det här blev inte korrekt skildrat. Men med det sagt, precis som jag sa intialt här… visst ja det förekommer svaga domar.”

Sammanfattning: Kriminaljournalistiken visar tendenser på lata journalister, journalister präglade av juridisk okunnighet och ett okritiskt förhållningsätt, vilket i sin tur bidrar till ett ytligt innehåll.

Källa: Dagens Juridik podden, “Oisín Cantwell om Stora journalistpriset och kriminaljournalistiken”, 2023-12-01.

Urval som bekräftar ovanstående påståenden + medias sensationalism

Lathet:

I mitt blogginlägg om mitt besök på huvudförhandlingen i B 4239-23 skrev jag om två artiklar i Aftonbladet, båda författade av samma journalist, i samband med att domarna föll i respektive instans. Det rörde sig om samma bevismaterial i båda instanser, där hovrätten i sin prövning enbart fastställde tingsrättens dom. Nedan framgår att artikelförfattaren inte ens verkar ha gått tillbaka och läst sin tidigare artikel innan hon skrev den andra. Uppenbarligen är det som skrivits i de två artiklarna oförenligt när det gäller motivet. I den första artikeln specificeras motivet tydligt, medan det i den andra artikeln framgår att motivet inte var lika klart. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än som ett tecken på dålig arbetsmoral, eventuellt slarv och lathet.

(2023-09-14): “Mordet på den 32-åriga mamman tros ha utlösts av att hon ville skiljas – något X inte ville acceptera”.
(2023-12-02): “Vare sig tings- eller hovrätten har funnit några förmildrande omständigheter, men inte heller någon tydlig förklaring till varför [gärningsmannen], under ett samtal med sin dotters mamma, valde att med ett enormt övervåld ta livet av henne.” […] Och att förhållandet var slut, att [X] hade träffat en annan och ville skiljas, det hade [gärningsmannen] fått reda på bara några dagar innan mordet.”

Slarv:

Om man blir friad i första instans och sedan fälld i andra instans, är det inte helt korrekt att skriva att andra instans skärpte straffet (se bild nedan):

Källa: Edina Foric och Lovisa Gelin, “Hovrätten skärper straffet för gängkvinnan i Norrköping – får livstids fängelse”, 2024-10-29, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/hovratten-skarper-straffet-for-gangkvinnan-i-norrkoping-far-livstids-fangelse

Sensationalism (ytlighet och eller okunskap):

Den abstrakta straffskalan

I mitt blogginlägg om min juridiksommar 2023 rapporterade Sydsvenskan att förstagångsförbrytaren Greta Thunberg skulle kunna dömas till upp till 6 månaders fängelse (dvs. den abstrakta straffskalan), medan hon i den konkreta straffskalan som förstagångsförbrytare endast riskerade böter. Detta kommenterades kritiskt på Twitter (X.com) av åklagaren Ride_fixer (se bild nedan):

Rubriksättning om ger upphov till missvisande tolkning

I mitt tidigare blogginlägg (ovan) skrev jag även om Chefsrådmannen vid Malmö tingsrätt, som rättmätigt kritiserade Sydsvenskans rubriksättning: "Domstolen hemlighöll Greta Thunberg-åtalet". I artikeln blir det tydligt att det uppenbarligen rör sig om ett misstag från den som gjorde sekretessprövningen. Det handlar alltså inte om någon större konspiration eller bakomliggande strategi, utan ett enkelt mänskligt misstag.

Förenklande omskrivningar

I mitt blogginlägg om snippafallet skrev Sveriges radio följande rubriksättning: “Hovrättens svar till Högsta Domstolen: Vi vet vad en snippa är.”

Vad som egentligen stod i ordförandens skrivelse till HD var: “Det stod för hovrätten redan från början klart att åklagaren med ordet ”snippa” i gärningsbeskrivningarna avsåg det kvinnliga könsorganet, närmare bestämt vagina eller slida…”

Uttalanden i media där den som uttalar sig uppenbarligen inte har läst domskälet:

“Bakgrunden är en vedervärdig historia om en man som i våras dömdes till 7,5 års fängelse för bland annat grova våldtäkter mot sitt barn. Flickans mamma ansökte om ensam vårdnad, en begäran som Kalmar tingsrätt nyligen avslog. Föräldrarnas gemensamma vårdnad ska bestå. I fredags upptäckte Kvällsposten nyheten. Ännu en febrig rubrik: ”Pappa våldtog sitt barn – behåller ändå vårdnaden. […] Tingsrätten hade i själva verket landat i den självklara slutsatsen att pappan inte är lämplig som vårdnadshavare. Det verkar dock inte mamman heller vara. Hon tycks lida av psykisk ohälsa, missbrukar alkohol och har de senaste åtta åren endast haft begränsat umgänge med dottern, och det i närvaro av umgängesstöd. Barnet bor i familjehem sedan ett par år. Det fungerar bra. Eftersom inget brådskande beslut behövs bestämmer domstolen att den just nu inte behöver peta i den gemensamma vårdnaden. Men även om föräldrarna formellt behåller ansvaret för dottern, bor flickan tills vidare kvar hos den familj som har tagit hand om henne de senaste två åren. Samtidigt ger domstolen socialnämnden i uppdrag att inleda en utredning om vårdnaden. Först när den är klar är det dags för en riktig dom i målet. […] Tingsrättens beslut ser minst sagt illa ut och givetvis spred sig fördömandena snabbt i sociala medier, med benäget bistånd av kändisar med stora konton. Juristen och aktivisten Linnea Claeson, med över 170 000 följare på instagram, var en av dem som nappade. Advokat Elisabeth Massi Fritz, även hon en gigant i det forumet, hakade på. ”Oacceptabelt och måste självklart överklagas” dundrade advokaten. Hennes följare var inte nådiga: ”Stötande”... ”Så oerhört vidrigt”... ”Vad är det för jävla pedofil som tar dessa beslut?”... Men det gick även att finna en annan sorts reaktioner i sociala medier. Hos exempelvis Karin Wetterberg, fiskal vid Eskilstuna tingsrätt, som gjorde sig omaket att försöka förstå vad som hade hänt. I en god folkbildande insats på Twitter berättade Wetterberg hur det egentligen förhöll sig.”

Källa: Oisín Cantwell, "Pressen pratade strunt – pappan som våldtog sin dotter behåller inte vårdnaden", 2021-12-06, https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/9KX6Jq/pressen-pratade-strunt--pappan-som-valdtog-sin-dotter-behaller-inte-vardnaden