T. Lindgren generaliserade i Juridikpodden (S2E2) att de som läser juristprogrammet ofta är samhälls- eller språkintresserade. Jag håller med – man kan se dessa tendenser på programmet. Tyvärr har varken jag eller Lindgren några siffror som styrker påståendet, och det är givetvis en grov generalisering. När det gäller juriststudenters bakgrund kan den variera. Om jag skulle försöka beskriva den genomsnittliga studenten vid Umeås juristprogram året jag började, skulle jag säga att det är en 21-årig tjej som har gått en samhällsvetenskaplig inriktning på gymnasiet och kommer från Norrland. Själv tillhör jag nog en av de mer ovanliga kategorierna, då jag gick ut byggprogrammet. Men även om den ovanstående beskrivningen stämmer för många, finns det självklart studenter från andra gymnasieinriktningar. Dessutom har många juriststudenter med sig en bred variation av arbetslivserfarenheter. I min kull finns exempelvis en före detta elithockeyspelare, mäklare, polis, väktare och renskötare – för att bara nämna några.

Vad är en juriststudent egentligen för en sociologisk varelse? Och vad kännetecknar en jurist?

Detta är något jag har funderat mycket över under min utbildning och diskuterat med andra studenter på programmet. Jag ska börja med att säga att jag, innan jag började studera juridik, hade en del förutfattade meningar om både jurister och juriststudenter – det mesta i ett negativt ljus. Tyvärr har vissa av dessa fördomar bekräftats, och till och med förstärkts, genom min egen konfirmationsbias under utbildningens gång. Så om du som läser detta tycker att jag inte ger ett representativt uttryck för min syn på jurister och juriststudenter – ja, då vet du det nu. Jag är själv inte perfekt. Jag tror också att en del av min syn bottnar i att jag aldrig riktigt har tyckt om renodlade karriärister, som ofta tenderar att ha starkare drag av egoism. Samtidigt vill jag påpeka att jag under utbildningen har fått vänner och bekanta som är jurister och som jag tycker om – personer som inte riktigt passar in i den bild jag tidigare hade och nu försöker förmedla. Jag har också fått upplevelsen av att det finns vissa skillnader mellan juriststudenter vid olika universitet (mer om detta i framtida inlägg). Kulturen verkar dessutom skilja sig mellan olika årskullar. Det jag nu ska beskriva är därför en förenklad bild av hur jag uppfattar juriststudenten som sociologisk figur.

Jag vill också nämna att det finns en tydlig skillnad mellan jurister och juriststudenter. Jurister har oftast arbetslivserfarenhet, är äldre än juriststudenter och har utvecklat en fysisk och mental mognad. Kanske har de även bildat familj. Utvecklingspsykologiskt brukar detta innebära en ökad ödmjukhet. Självklart är detta en förenklad förklaringsmodell, och det är inte min avsikt att fördjupa mig i detta ämne mer just nu (mer om det i framtiden). Nedan följer mina egna erfarenheter. Dessa är subjektiva uppskattningar, inga absoluta sanningar. De är färgade av mina begränsningar, och jag är långt ifrån en perfekt människa – det skulle inte förvåna mig om jag själv passar in i några av dessa kategorier:

Men här nedan kommer mina erfarenheter. Dessa erfarenheter som är uppskattningar är inga absoluta sanningar. De är färgade av mina begränsningar. Jag är i heller inte en perfekt människa så det skulle inte förvåna mig om jag skulle passa in i några av nedanstående kategorier själv:

Jurister tenderar att vara konservativa.
Jurister tenderar att vara karriärister.
Jurister tenderar att vara materialistiska.
Jurister är generellt sett statuskåta.
Jurister tenderar att vara konformister och undviker helst att sticka ut eller utmana status quo.
Jurister är generellt sett socialt kompetenta.
Jurister är ofta inordnade i sociala hierarkier.
Jurister är generellt sett formella.

Hur dessa punkter skiljer sig från en genomsnittlig västerländsk person kan jag inte uttala mig om. Förmodligen överlappar dessa kategoriseringar ganska mycket, vilket skulle innebära att jurister inte skulle kunna särskiljas kategoriskt från övriga västerländska människor på ett betydande sätt. En sak jag däremot kan peka på är tendensen hos juriststudenter att tro att de är mycket bättre än andra. De tenderar också att blint tro att många samhällsproblem skulle kunna lösas om bara fler jurister fanns i samhället. Vad vill jag då säga med detta? Jo, jag vill ge en bild av det psykologiska och sociologiska klimatet som råder bland juriststudenter. Analysen såklart ytlig och otillräcklig, och jag kommer att återkomma och skriva mer om detta senare. Det är bara början på en skiss för att ge konturer till hur man jag försöker definiera jurister utifrån dessa enkla beskrivningar. Det skulle även vara av intresse att vidareutveckla och ha med underkategorier för jurister, såsom humanjurister, affärsjurister och straffrättsjurister, eller mellan olika typer av jurister som domare, advokater och offentligt anställda. Och även om man tittar på andra faktorer som gener, kön, ålder, erfarenhet, familjekultur, socioekonomisk bakgrund – för att bara nämna några klassiska exempel – så är dessa beskrivningar fortfarande förenklingar.

Domare har inte en fläckfri vandel:

Justitierådet som blev tagen för ringa stöld år 2021. “De två stölderna ägde rum den 13 respektive 17 december 2021 i samma matbutik i centrala Stockholm. Vid det första tillfället stal justitierådet varor till ett okänt värde, men under 1250 kronor, och vid det andra tillfället varor för 336 kronor. Justitierådet, som har en inkomst på närmare 4 miljoner om året, ska nu betala 50 dagsböter á 1000 kronor. Justitierådet avslutade i samband med detta sin tjänst i Högsta Domstolen och avsade sig även flera andra förtroendeuppdrag.”
Justitierådet som blev ertappad av att ha köpt sex av en prostituterad år 2005. “Justitierådet Leif Thorsson, 60, köpte sex av en ung, prostituerad man. Han erkände, fick böter - och omplacerades. Men han har fortsatt att döma i högsta domstolen.”

Även jurister kan känna att det är skönt att slippa arbeta med andra jurister:

I en intervju den 14 maj 2007 reflekterar Hans-Gunnar Axberger, jurist och professor i medierätt, över perspektivet att komma ifrån att arbeta med andra jurister.