Detta är en fråga jag har ställt mig mer eller mindre sedan dag ett på utbildningen – och som jag nu har funnit ett mycket tydligt och definitivt svar på. Ja, retorik spelar en stor roll för jurister, särskilt för processjurister, där alla aspekter av kommunikation får en ännu större betydelse. Trots att lagtext kan vara ganska torr och formell handlar juridiken i slutändan om att kommunicera budskap. Retorik är konsten att övertyga. Eftersom juridik bygger på argumentation blir förmågan att kommunicera och övertyga en central del av denna process. I detta blogginlägg kommer jag att sammanfatta allt material jag har hittat om retorik för jurister.

På svenska finns det fyra böcker om retorik för jurister:

Retorik och rätt (1994) - Mikael Mellqvist och Mikael Persson.
Retorik för jurister (1997) - Mikael Persson.
Retorik & Juridik (2007) - Mikael Persson.
Juridisk genomslagskraft : att övertyga muntligt som jurist (2016) - Inger Hoedt-Rasmussen och Jonas Gabrielsen.

År 2019 skrev en juriststudent vid SU en debattartikel i Dagens Juridik med titeln “Retorik och muntlig argumentation viktiga vapen för juristen – borde lyftas på utbildningen” i dagensjuridik

“En jurist med undermåliga retoriska förmågor tenderar att inte få gehör för sina argument, trots att argumenten kan innehålla kvalitativa juridiska resonemang”.
“I slutändan handlar det om att sälja argument… som gynnar klientens intressen.”

Författaren föreslog även att retorik och muntliga examinationer borde få en större plats i juristprogrammet.

Övertygande retorik för jurister (introduktionsföreläsning)

Nedanstående video om retorik gavs ut av BG institut i syfte av att locka till jurister att köpa utbildningspaket och kurser i ämnet av nämnda föreläsare. Jag blev personligen inte särskilt imponerad av nedanstående föreläsning då det inte gav någonting nytt för den som studerat grundläggande retorik tidigare på gymnasialnivå - men jag har ändå valt att länka den och även gjort en sammanfattning på innehållet för den som är intresserad (se nedan).

Min sammanfattning:

Vad är det egentligen som gör ett anförande intressant? Väldigt oftast handlar det om att det måste finnas någon slags energi, engagemang, det får inte var monotont osv.

Retoriker, det är vi allihopa. Vi pysslar alla med retorik och det har vi övat på sedan dag ett. Det handlar om att på olika sätt sälja in budskap. Det här med att sälja in budskap kan skilja sig på en massa olika sätt.O m vi blir lite mer medvetna om vad det faktiskt är. Vad det är som egentligen påverkar oss. När vi talar påverkar mottagare, ja då kan vi medvetna om de retoriska verktyg när det gäller i det skarpa läget.

Artikulation

Om vi pratar engagemang eller energi? Vad är det för underliggande byggstenar som kan hjälpa oss att plocka fram den där energin oavsett dagsform? En sak kan vi vara säkra på. Det är alltid så mycket mer än bara innehållet som påverkar.
Hans Rosling: Han hann att bli folkkär innan han gick bort alldeles för tidigt. Han är en av mina föredömen, inte minst för att han alltid hade ett pedagogiskt uppsåt. Bara där kan vi låta oss inspireras. T.ex. "Ikväll ska jag vara i aktuell studion, vad gör jag då? Ja, jag tar med mig legoklossar, inte för att det ska vara spektakulärt för sakens egen skull utan för att vi som mottagare ska kunna förstå så bra det bara går”. Han vågade, han lekte. Om vi analyserar det utifrån hans muntliga leverans, vad utmärker den? Hur lät han? Ex. *Ger exempel på två olika sätt att säga samma mening*. Mycket mer kroppsspråk, mycket mer melodi, mycket roligare tonfall (inte monotont), vad är det som gör att jag lyckas åstadkomma ett mer levande tilltal? Svar: Artikulation! Lite förskräckt, det kan vi ta hjälp av för att förmedla engagemang och energi.
Ex. Du har sovit dåligt, du är trött under dagen, barnen är sjuka… du kan inte flytta på ditt anförande eller möte, du vrider lite på din artikulation, det bär, orden fäster, bara genom att vrida på de lilla. Scenartister vill inte alltid vara på scen och uppträda men de vet hur de ska sätta igång sig själva och precis det där kan vi också lära oss också.

Vi är alltså i alla sammanhang psykologiska varelser. Vi är alltid upplevelsestyrda.. Vi är alltid kännande.

Vi är biologiska och psykologisk varelser. Jill Bolte Taylor: Hon är en ledande hjärnforskare från Harvard. Och hon säger så här beträffande om hur vi människor fungerar. “Vi människor kan tänka, vi är avancerade, kanske det mest avancerade däggdjuret som finns i dag. Men våra sätt att tänka, reagera, bedöma, ta beslut, agera påverkas ju alltid av känslor. Vi är i alla sammanhang kännande och upplevelser styrda. Så fungerar vi helt enkelt och utan att vi tänker på det”. Det här är en väldigt viktig del av modern retorik. Som utgår från om hur vi människor fungerar. Som de biologiska och psykologisk varelser vi är, modern hjärnforskning har en jätteviktig del i dagens retorik. Harvard universitetet är en ledande institution som tar till sig de rönn som har kommit på 2000-talet beträffande om hur vi människor kommunicerar. Det är så mycket mer än bara innehållet om hur budskapet landar.

En fråga som jag oftast ställer till jurister är: Är det någon som tänker på att det enbart är juridiska fakta som avgör mål? Och det är det ju inte, vi vet ju att det är en massa andra saker “jaha det var den domaren”, “Jaha, vad spelar det för roll då?”, “Ja, det hade varit bättre med den där andra domaren för den är mycket mer på ett annat sätt”. Vi är helt enkelt inte mycket mer än människor. vårt sätt att tänka som på olika sätt springer ur känslor, påverkar hur vi bedömer saker och hur vi tar beslut.

Allt som sker i rättssalen kan vi egentligen överföra till vilket annat socialt sammanhang som helst beträffande om hur vi människor fungerar. Jag har faktiskt intervjuat ganska många domare om det här och när man har pratat en stund så kommer det ju fram att en domare ska alltid vara så rationell och förnuftsstyrd som möjligt, MEN det påverkar också av att vissa personer helt enkelt kanske är intressantare eller roligare än andra och det kan de inte veta trots att det inte ska påverka. Vi är alltså i alla sammanhang psykologiska varelser. Vi är alltid upplevelse styrda.. Vi är alltid kännande. Ju mer koll vi har på detta ju tidigare verktyg kan vi ha för att styra detta.

Paralingvistiska signaler

Dessa punkterna tillsammans påverkar tonfall, melodi och uttryck - är en uttömmande lista och gäller för alla språk. Med lite koll på detta kan man utveckla sitt talande i det skarpa läget och öka förutsättningarna för att få ett genomslag i sin kommunikation. Ex. *Två exempel som talaren använder sig av för att framföra samma budskap* “Regeringen erkänner misstag”. Det andra exempel hade ett långsammare tempo, ett annat röstläge och volym (mörkare), en obefintlig betoning och halvslö artikulation, hade inte så mycket kroppsspråk. Detta är ett sätt att titt på de olika strängarna så att säga på en gitarr:

Tempo. DOCK: Betyder ej att ett långsamt tempo gör att kommunikationen blir sorglig eller tråkig. Tips! Vi kanske har ont om tid men får inte ha bråttom. Ett snabbt tempo kan vara en del av en människas personlighet och kan i sig vara effektiv ocht härligt - men vid ett skarpt läge kan man kanske tjäna på att dra ner tempot. Hur ska man hitta rätt tempo då? Tänk S.k. “Berättartempot”. Det är en djupt nedärvd färdighet. T.ex. när du ber någon läsa upp en berättelse ur en saga - det är inget man bara spinner iväg och talar fort igenom. Alla har ett berättande tempo i sig. Plocka fram det när du är i det skarpa läget. Skriftspråket är att berätta muntligt. Det är så vi har fört tradition, kultur, historia vidare.
Röstläge/volym: Ta plats med rösten. DOCK: Handlar inte om att dominera, inte om att prata starkt i heller. Utan handlar om att inta rummet helt enkelt. En liten volymhöjning kan ha en stark psykologisk effekt. Lär dig reglera ditt röstläge och din volym.
Artikulation/betoning: Lite förstärkt artikulation hjälper oss att förmedla energi och engagemang. Och som mottagare älskar vi tydlighet. Betoning klargör sammanhanget. Om det verkligen är monoton, då blir det svårare att lyssna. Emotioner har genom årtusenden långsamt mejslat fram allt det här som vi pysslar med.
Gestik: Tar fram det. Göm inte det. DOCK: Inte det mest gestiska eller expressiva här som är den mest effektiva. Det finns såklart många stilar - men det är det blodfattiga som vi ska försöka undvika. Hindra inte dig själv när du är i det skarpa läget. Det är ytterst ovanligt att det skulle bli fel att hindra sig. Gestiken hjälper rösten och rösten hjälper gestiken.
Pausering: Pauser är en jätteviktig del av allt det du säger. Pauser påverkar det som du har sagt men även det som komma skall. Pauserna kan göra så att du går in i ett rum och plötsligt uppstår det koncentration och förväntan hos mottagare. Pauser påverkar orden. Pauser gör att vi hinner täka och smälta det som sades. Detta kan man spela på för att ta kommandot i vilken talar situation som helst. Visa när det är ett nytt stycke eller ett nytt kapitel.

Allting är berättelser

Dessa följande frågorna ska vi har framför oss när vi planerar vilken anförande (muntlig kommunikation) som helst:

Varför? Ex. Varför ska jag göra ett anförande?
Vem? Ex. Vem är mottagaren? För vem behöver jag anpassa mitt språk till? Jurister är väldigt bra på att tala juridiska.
Vad? Ex. vad är syftet med anförandet? Vad vill jag att mottagaren ska känna när anförandet är slut?
Hur? Ex. Hur gör jag en så pedagogisk disposition som möjligt när jag gör ett anförande? Ett vanligt sätt är att vi berättar det vi ska berätta om. Att vi går igenom en agenda osv. Går bra också att komma med en teaser/cliffhanger som skapar maximal mental närvaro. Detta är en klassisk dramaturgi Det är många gånger man har suttit och tänkt på annat, särskilt när en inledning är för vek. Det finns ett retoriskt knep här - det icke förväntade (handlar dock inte om att det måste var något spektakulärt)

Ytterst handlar bra kommunikation om att skapa tydlighet.

Liknelser/metaforer: Vi har alla ibland ganska komplexa saker som vi ska prata om. Det här med att använda liknelser genom att måla upp bilder av någonting annat kan vara ett fantastiskt verktyg. Ex. Det handlade om jurister som skulle redovisa en massa nya regelverk som skulle påverka vanliga låntagare på olika sätt. Man skulle kunna rakt av berätta om dessa nya regelverk - man skulle också kunna använda sig av att berätta det genom att skapa två personer, Bosse och Bettan och visa hur de påverkas av de olika lån scenarion.
Astrid Lindgren: “En bra berättelse ska vara som en gädda, jo den ska ha en vass inledning, en fyllig kropp och en snärtig avslutning.” Ex. En vass inledning kan vara en triggande fråga eller ”pang” på innehållet.

Retorik och juridik: C. Ramberg intervjuar tre framstående jurister.

Min sammanfattning:

Claes Zettermarck (advokat):

Den som tror att en skicklig advokat bara har tur, har fel. Det krävs oerhört mycket förberedelse (förberedelser av olika natur t.ex. träning på de två stora delarna av en rättegångens anförande av sakframställningen och plädering). Fördelen med att en rättegång är upplagd med en viss formell struktur är att du kan förbereda precis vad du ska säga, hur du ska säga på det i förväg. Gör det!

Rak i ryggen (sträck på dig)!
Det väsentlig med en bra plädering att för det första fånga åhörarnas intresse. Om man inte gör det finns det risk att de med all respekt börjar fundera på när de ska hämtat barnen på dagis, om de skulle hämta bilen på verkstaden i dag eller imorgon osv. Därför är öppningen ganska viktig. Det är även viktigt att fundera på vem du pratar till eller med. Det skadar inte att ha en “catchy” inledning och sedan tala om hur disposition av ditt anförande ser ut (vad du ska säga och hur länge du tänkt prata). De flesta är intresserade av att veta hur lång tid det ska ta - om du nu har övat i förväg då vet du faktiskt hur långt tid det tar. Ex. på catchy inledning. I en skiljedomstol, “Gentlemen, I have been told that the Swedish dinners peech can be brief and amusing. I hate to say that this is not a dinner speech.”
Du har bara ett instrument till ditt förfogande. Det är du själv! Det är det instrumentet du ska använda för att få fram budskapet och för att övertyga. Och människor är olika och då måste man lära känna sig själv, sin egen styrka och sina egna svagheter. Det finns inget ’ett’ sätt som är rätt för alla. Utan här måste man med erfarenhet lära känna vilket sätt som är bra. Ex. Han skriver själv aldrig en sakframställningen eller plädering ord för ord. Det tenderar till att bli tråkigt och man tappar lite reflektioner som kommer och man brukar bli för bunden till manus då. Jag brukar har “stolpar” (punkter) . Nackdelen med detta är att man kan missa något - å andra sidan så tror han att man vinner i sin framställning.
msn måste anpassa retoriken till vad man tror hur domaren kommer angripa problemen.
Han var själv inte född till en bra talare. Tyckte det t.om. var obehagligt att tala inför ca 30 personer under studietiden på universitetet. Det enda sättet han kommer över det var med att träna på att tala och träna på att komma över känslan av att vara komfortabel i den situationen.

Emilia Lundberg (rådman):

C. Ramberg; Vad är det som gör att ett ombud är bra i just själva processsituationen?
- Emilia Lundberg: “Det finns ett ord som sticker ut. Och det är egentligen det som är all form av kommunikation. Och att vara ett skickligt ombud är att vara en skicklig kommunikatör, du måste vara tydlig. Ett bra ombud är tydlig. Någon som klarar av att omvandla, kanske ibland komplicerade saker till någonting tydlig och lite mer enklare […] att kunna hålla en röd tråd, […] att ha en förmåga att nå fram med det budskap”.
C. Ramberg: “Vad är det värsta misstag som en advokat gör?”
- Emilia Lundberg: “Man rasar egentligen litegrann hos mig […] tex. att man i sin pläderingen återberättar vad ett vittne har sagt alltför vinklat. Och ibland blir det så att man återger felaktigt vad ett vittne har sagt […] [man ska] inte försöka vinkla omständigheterna allt för mycket […] att det framstår som oärligt”
C. Ramberg: “Och hur e det. När.. när du kommer in och det e huvudförhandling och du har ju läst då inlagorna innan och förberett dig, vet du redan då vem som ska vinna?”

Emilia Lundberg: “Nej det kan man ju aldrig veta. För att det e naturligtvis så att vittnesförhör kan ställa allting på ända och det kan hända saker under rättegången som jag inte har förberett mig på. Men det vore ju lögn å säga att jag inte har någon slags uppfattning när jag går ner där och sätter sig… mig, och det tror jag är bra för ombud att känna till, att det e klart att även domare har någon slags känsla över vad som är rätt eller fel om hur det ska gå. Men vad man lär sig och vad man måste vara väldigt ödmjuk inför och öppen inför de te ju att man oftast ombestämmer sig. Jag kan va ganska.. ha en ganska klar uppfattning om saker och ting ska gå ehrm… men jag har lika många gånger ändrat mig, helt när jag har hört vad som har sagts. Det kan var en fantastisk plädering men oftare e det kanske vittnesförhör som kanske kom.. det e kom fram uppgifter som jag kanske inte hade räknat med som vänder saker och ting. Så att eh… man måste var öppen för att ombestämma sig i domarrrollen. Men jag tror att man är naiv om man har uppfattningen att man tror domaren inte har någon som helst uppfattning när man går ner och sätter sig där nere. För det e klart att vi ofta har.”

Tips! Sänk tempot. Prata långsammare. Tror det är lätt när man är stressad och är lite spänd att man börjar prata för fort helt enkelt. Finns en chans att man även “missar det som är så viktigt, nämligen att se domaren i ögonen. Du måste lyfta blicken, våga släppa papperet, prata långsammare och titta på den som e mottagare av det du försöker säga. För då kan du följa med och försöka läsa av hur domaren uppfattar det du säger”.

Sympatikriget - Emilia Lundberg: “Jag förstår att man [som ombud] kan handla i affekt, man blir upprörd, man kan blir arg på ett vittne, man kan bli arg på motpartsombudet. Och det finns situationer och sammanhang där det kanske kan vara på sin plats där man behöver bli lite arg. men att börja gräla med ett vittne eller motpartsombudet det leder sällan till att man lyckas med det som är så viktigt, nämligen å uppnå domarens sympatier, det e nog nånstans det som allting handlar om. Och det kriget, som vi brukar kalla det “sympatikriget” det vinner man väldigt sällan genom att bli arg. Så tänk på det! Lägg band på ilska när den kommer.”

Robin Oldenstam (advokat):

C. Ramberg: “Så du har mycket erfarenhet av att tala inför domare och skiljemän?”
- Robin Oldenstam: “Ja närmare 20 år… räknade vi ut häromdagen”’
C. Ramberg: “Vad är ditt bästa tips till studenterna nurå? ”

Robin Oldenstam: “Jag tror att framförallt. Man ska tänka på när det gäller att tala inför en domstolen att inte bli gripen av ögonblicket. Och tro att här måste jag nu tala högtravande, här måste jag nu så att säga uttrycka mig komplicerat och fint. Utan hela tiden tänka på att det handlar om kommunikation, du ska få fram ett budskap, det ska vara effektivt, det ska kännas relevant för den som lyssnar, det ska kännas intressant så att de fortsätter att lyssna och inte bara sysslar med någonting annat och det måste också vara fokuserat på det som är dina mikrobudskap. […] Gör det inte för komplicerat - ha det enkelt! “
Robin Oldenstam: “När man är ung så blir man kanske ofta gripen inför domstol och känner att ‘jag vill ha kontroll’ och då är det väldigt lätt att känna att för att få kontroll så skriver man ett fullständigt manus på allt man ska säga. Det ger en falsk känsla av kontroll... […] det här papperet som du tycker ska ge dig kontroll i själva verket kontrollerar dig. Du kan liksom inte interagera med domstolen, du kan inte se dem i ögonen, du kan inte ha ett samtal. Visserligen är det du som talar men när du ser deras ögon, där du följer dem där du ser att dem blir intresserade, när de blir mindre intresserade, när dem lägger ner pennan och tar upp pennan och skriver och antecknar för att dem tycker att nu kommer det något intressant. Du kan inte ha den mänskliga interaktionen och är nu bunden till ett papper. Utan vad du behöver istället är att punkta ner på det här papperet. Punkter på vad du vill framföra och sen får du öva tills du kan framföra det där utan manuset i stort. Ibland kan det vara bra å skriva inledningsvis de första två meningarna bara så man kommer igång lite grann… så att man inte få någon sorts vitpappers skräck men sen ska det bara var synopsis (punkter) osså måste du lära dig att tala själv. Och första gången du gör det här (kanske inför spegeln eller inför din sambo eller vart som helst) då kommer det gå ganska knaggligt. […] Nästa gång tar du tid på det också ‘hur lång tid tog det att säga detta? Och fick jag fram budskapen? Och kan jag vässa det ytterligare?’ […] plötsligt sitter detta budskapet [efter fler övningar] naturligt, det kommer bara naturligt - om hur du ska uttrycka dig. Och då börjar du nå den nivå […] utan att ha ett fullständigt manuskript.”

C. Ramberg: “Robin, har du alltid varit en bra talare?”

Robin Oldenstam: “Näee, det kan jag inte påstå. jag kommer ihåg när jag hade föreläsning för första gången inför studenter i Lund eh, då var jag själv student. Det var bara det att jag låg en termin före och skulle få hålla en mindre föreläsning. Jag var så nervös jag stod på toaletten och kände ‘det här går inte’, jag fick panik. Och när jag skulle föreläsa så kom jag på mig själv att jag höll i en penna som låg på bordet, och den trummade, omedvetet bara genom mina så att säga nervösa tics mot det här bordet. Jag var tvungen att släppa den. Man föds inte till att vara en bra talare. Men man kan öva sig till att bli en bra talare.”