Varför vill du blogga om dina juridik studier?
För att backa ett steg ytterligare. Vem är jag och varför har jag sökt mig till juridiken?
Jag är en konstnärssjäl som sökt mig till juridiken för främst två syften: 1) att utveckla mitt juridiska tänkande och 2) att förhoppningsvis på det kunna skapa mig en karriär att åtminstone överleva på längre fram längs juridikens bana. Jag identifierar mig som en tomahawk helikopter. Nej, skämt åsido. Men utan att vara för specifik identifierar jag mig som en man i dryga 30 års åldern.
Jag har under de tre senaste åren som jag läste på komvux gått omkring och drömt samt undrat över hur studentlivet egentligen ser ut och hur det är att plugga någonting som juridik. Hur kan det komma sig med all den konstanta uppkoppling och tillgänglighet till sociala medier som vi har här i Sverige att det finns väldigt lite renodlade dokumentationer om folks utbildningsresor med detalj och djup? Hur ser en vanlig dag ut för en juriststudent på ett universitet? Hur är det att studera på denna med brist på uttryck “högsta nivå” av kunskapsinhämtning och vad är det man reellt egentligen lär sig på juristprogrammet? Varför måste man gå ett program för det - kan man inte bara plugga juridik på egen hand och kräva sin rätt? Eftersom jag är en oerhört samhällsintresserad person med många timmar i bagaget av att ta del av människors olika livsöden, livsvillkor i upprepade försök sätta mig in människors liv med ett stort antal dokumentärer och realityserier i bagaget så vill med denna bloggen kunna bidraga till att kunna ge ett självbiografiskt fönster in i min värld som juriststudent. Kanske kan denna bloggen besvara frågor eller funderingar som andra juriststudenter före har haft eller de som kommer efter mig kommer att ha.
En av de fundamentala frågorna jag har nu som blivande juriststudent är hur mycket min syn på rättvisa och min inneboende rättskänsla kommer att förändras efter mina 4.5 år i studier? Det är nog den största frågan jag har nu såhär inför min kommande första termin på Umeå Universitet nu till hösten. Kommer min känsla för rättvisa att få sig en törn efter dessa år når sitt slut? Kommer mitt hjärta att krossas när jag jag lär mig att se det svenska rättsväsendet ovan men också under yttan som juridiken bygger upp en bild om hur det ska vara? Kommer jag att vilja bli ett kugghjul i det juridiska maskineriet eller kommer jag åtminstone på något sätt göra min dygd i att upplysa om luckorna och hålen i juridiken? Kommer jag istället bara bli en såndär ansiktslös förbipasserande användare och utnyttjare av det juridiska systemet för mina egoistiska drifter eller kommer jag vilja stanna upp och ge någonting tillbaka på något sätt? Kommer jag också tröttna på juridiken, lägga ner den och göra någonting annat i stället? Eller kommer det vara svårt att sluta att tänka i om och på de juridiska tankesätten? Och hur mycket kommer det att färga mitt synsätt i vardagslivet och min privata språkanvändning? Hur mycket kommer juridiken bli en del av mig som person och sättet som jag både lever, uppför mig och om hur jag förhåller mig till mitt eget medvetande och min omvärld?
Hur komplicerat kan juridik bli egentligen?
Min enda riktiga erfarenhet av juridikstudier är en halvfärdig gjord kurs av civilrätt (100p) på Komvux. När jag säger halvfärdig så menar jag att endast hade ett slutprov kvar att göra innan jag hoppade av kursen p.g.a. tidsbrist för att hinna med andra kurser som jag läste parallellt. Men det jag åtminstone lärde mig på den kursen var att den lärare som jag hade var intresse för juridik var något för henne som var roligt och spännande. För mig var det tidigare bara en riktigt komplicerad, svårbegriplig och oändlig mängd tråkig ren lagtext. Men det där intresset som hon hade väckte ett liknande intresse i mig och den där entusiasmen färgade av sig på mig och ledde till att en dörr till juridik som en konstform öppnades upp inom mig - ett konstverk i att genom lagtext har en förmåga att styra mänskliga, ja, inte bara mänskliga utan samhällets beteenden ur en beteendeprocess i avkodning och kodning. Bakom de juridiska texterna ligger ett komplicerat nätverk av mänskliga rationella (eller irrationella) beteenden som ska låta sig styras. Vad är t.ex. de psykosociala omständigheter till att man kan bli friad genom att skjuta någon med pistol i tron om inbillat nödvärn?
Vad det gäller min tidigare direkta erfarenhet av juridikens verkan i rättssystemet kom det först när jag var 16 år och jag och mina kompisar blev överfallna och rånade när vi hängde på det lokala centrumet på den ort jag bodde. Jag minns av den händelsen att som målsägande att min kompis mamma valde att vi skulle välja en specifik försvarare i stället för att bara ta en advokat som domstolen förordnad efter turordnings lista. Det visade sig vara vara ett klokt val som jag vid den tiden initialt sätt kanske tyckte var lite “overkill”. Jag minns inte så mycket av själva rättsprocessen då allting verkade ganska så självgående efter man hade gjort en anmälan till polisen och kommit in på förhör för att berätta sin historia och identifiera den misstänkte på ett fotografi bland andra fotografier. Att sedan i mitt möte med målsägandebiträdet få ta en iskall burk coca cola ur hans advokatbyrås kylskåp och slurpa på medans jag berättade min historia till det att det var dags för rättegång att sitta och berätta min historia.
I samband med mötet av målsägandebiträdet fick min kompis mamma tipset av advokaten att i grupp kollektivt söka psykologhjälp för att således kunna dokumentera psykologisk skada för att kunna göra ett mer välgrundat skadeståndsanspråk. Och vi fick om jag inte minns helt fel gå dit till dessa psykologer för att prata två gånger för att i en timme åt gången tillsammans med våra föräldrar närvarande och prata om hur mycket det hade påverkat oss.
Jag kommer ihåg att jag tänkte i min då ganska så begränsade hjärna om det första möte med den juridiska processen att: ”Detta är på ett sätt bara ett spel för kulisserna nu och det handlar bara nu att i processen efter att ha blivit utsatt för brott om att för oss att maximera vår känsla av upprättelse. Han hade som rånare tagit sin roll som rånare och nu handlar det om att vi ska ta våran roll som offer”. Jag minns då att det här med hämnd och rättvisa kunde ses som ett mynt av två olika sidor. Han rånade oss men nu rånar vi honom legalt på något sätt. Processen i sig slutade med att rånaren erkände sin gärning och blev dömd för misshandel samt att betala ut skadeståndsanspråket till mig och mina kompisar.
Så vad är sensmoralen av denna juridiska upplevelse ?… Det finns ingen. Han spelade rånare och vi spelade sedan offer. Vi båda spelade våra endera roller. Resultatet var förhoppningsvis för honom en lärdom som han kan använda med personlig historiskt revisionism att det skapade ett totalt onödigt handlande.
Men hur tänker jurister ?
Denna frågan ligger väl också till grund i mina kommande studier av juridik. Det är nog faktiskt den fråga som (utöver de djupa personliga funderingar som jag har om mina framtida yrkesval) som jag vill kunna ge ett utförligt svar på. Och bl.a. ett av av syftena som jag vill beskriva genom skapandet med mina bloggtexter.
Så hur har mina förberedelser till min första termin sett ut så här än så länge?
Läste i juristprogrammet tråden på flashback där de flesta mer eller mindre säger att man inte kan förberda sig inför sin första termin. Det är inte så jag fungerar som människa och det går raka emot den inställningen som jag har Jag har redan nu sedan antagningsbeskedet kom börjat internet söka information om själva programmet, läst lite i forumtrådar om juridikstudier för att försöka bilda mig en uppfattning om programmet och mina kommande studier.
En av de första förberedelser jag har gjort är att jag gjorde jag en sökning på min IOS podcaster app med order ”jurist” och ”juridik” i sökrutorna hittade bl.a. juridikpodden. Just nu är jag inne på säsong 4 och kan verkligen rekommendera den som ett tips av förberedelser till juriststudenter.
Jag har även i förberedelse tittat på en del videos på youtubekanalen med advokat David Massis ”advokatsnack”. Särskilt de videorna som advokat Massi beskriver sina erfarenheter som försvarare. Hans målgrupp verkar mest inrikta sig till 16-19 åringar. Vilket gör hans kommunikation lite väl för enkel för min smak men trots det har jag ändå tyckts att han har gett ut en del intressanta videos. Speciellt dem om hur det är att arbeta som advokat.
Så man kan säga att jag håller just nu på att försöka bilda mig en uppfattning om juridiken som ämne, juristprogrammet, lära mig och vänja mig vid juristspråket, försöka leta efter tips och trix inför studierna samt utforska de olika juristrollerna.
Men framtiden då? Vart kommer juridiken att leda mig någonstans?
Hjärtat så här innan studierna ligger nämligen närmst mänskliga rättigheter och fall där man för den enskilda mot företagen eller David vs. Goliat scenario. Vart detta kommer leda mig vet jag inte.
Kommer framtida karriärval låta sig ledas för ekonomins skull eller kommer jag välja något som stimulerar min nyfikenhet och utveckling? Kommer jag att ta ett rutinerat arbete eller kommer jag välja att öppna mitt eget företag och bli konsult? Kommer jag vilja jobba med varierande arbetsuppgifter eller kommer jag att vilja göra monotona utredningar?
Min resa så här långt
15 Juli 2020: Antagningsbeskedet som startskottet och bostadssökandet börjar.
Jag får runt klockan 12:00 lunchtid reda på genom antagningen.se att jag blivit beviljad en plats på juristlinjen på Umeå Universitet. Detta var mitt förstahandsval men min första reaktion är: ”Wow! Fan vad galet”, jag hade liksom inte riktigt internaliserat att jag sökt i Umeå eller ens att juristprogrammet nu smällde mig i ansiktet och blev en realitet. Min initiala respons kom även med ett skratt av glädje samtidigt med en mängd blandade känslor som häpnad, förvåning, glädje och tvivel … allt på en och samma gång. Jag visste inte om jag skulle acceptera min plats på direkten eller ge det lite tid och försöka tänka igenom antagningsbeskedet lite. Umeå som jag första gången googlade geografiskt tittade upp på kartan skulle ligga väldigt långt bort ifrån min familj och min flickvän. Men medan jag skulle ta lite tid tills jag accepterar min antagningsplats så började jag i alla fall ta saken i egna händer och göra lite pro-aktiva val genom att registrera mig som medlem på bostadssbolagens hemsidor för att ställa mig i bostadskö.
Två veckor efter antagningsbeskdet kom jag med från ”hemestern” (covid-19 pandemi semester där de flesta svenskarna hade semstern i landet). Då tog jag även och registrerade mig på blocket i samma veva började att göra en profil för att använda i sökandet av lägenhetsannonser på blocket.se. Efter 56 st utskickade ansökningar där ledde 2 stycken till ömsesidigt intresse varav en erbjöd mig ett rum. Men eftersom den personen erbjöd mig ett rum vidare inte kunde svara på mina frågor om boendet så gav jag helt upp på att söka lägehet eller rum på den sidan något mer. Detta är trots att jag är verifierad genom deras verifieringstjänst med personummer och liknande, innehar inga betalningsanmärkningar, har en god ekonomi, snus- rökfri, djurfri, har bevis på att jag har en antagning på 4.5 års studieprogram, tidigare erfarenheter av att ha bott inneboende och en helt okej normal icke weird profilbild på mig själv.
Under tiden som jag sökte rum och lägenhet hade jag även kolla upp plan B: Iall allt skulle skita sig. Ifall det var så att jag inte skulle fixa någonstans att bo innan terminsstart så fanns det ju alltid en utväg att hyra in sig på Umeå STF vandrarhem för 225 kr / natten. Visserligen en nödlösning meeen… en lösning om det behövdes.
Jag hade också under denna tiden fått rådet av både faddrar och vänner till bekanta samt äst på internet forum om att söka lägenhet på balticgruppen.se - och efter att ha spenderat sammanlagt ca 40 timmar där på att sitta och uppdatera deras hemsida frenteiskt och kommit på andra plats hela två gånger så verkade i alla fall inte som jag skulle få en lägenhet där till terminsstart. Det kan hända att i framtiden behöver jag återgå till att söka lägenhet där. Det är med lite blandade känslor där å ena sidan ger denna fastighetsvärd vem som helst en ganska så ärlig chans att hitta en bostad direkt men där å andra sidan att en person med enkla programmeringskunskaper, snabb uppkoppling med en snabb dator lätt kan skriva ett script till att fuska sig till förstaplatsen. Då handlar det inte om först till kvarn utan dem med resurser och kapital som kan snopa hem sig första platsen till en lägenhet. Trots det tror jag säkert att majoriteten av de som fått sina lägenheter därifrån har gjort det efter att ha suttit med stenhårt fokus och uppdaterat deras lägenhetsannonser.
21 Juli 2020: Medlemsavgiften till JF betald.
Betalat medlemsavgift till den juridiska föreningen i Umeå, pris: 230 kr / termin.
25 Juli 2020: Fått hem min första lagbok som jag även börjat högläsa i.
Fick hem förra årets (2019 års) upplaga av den svarta lagboken som jag köpt begagnat på studentapan.se i alldeles prima skick för en peng på 299 riksdaler inklusive frakt. Ett riktigt kap! Spännande! Alltså det är något mäktigt med att äga en sådan här tung och stor artefakt, känns seriöst och stort på något sätt. Tydligen så behöver man inte den aktuella årets lagbok för T1 på juristprogrammet i Umeå. Detta faktum kan dock tydligen variera från termin till termin beroende på vilka lagar som ändrats. Jag valde den svarta lagboken efter lite enkel research eftersom den tydligen var användarvänlig men också billigare (jävligt billig nu efter att ha fått detta jäkla fyndet!). Hur detta nu stämmer med att den är användarvänligt det vet jag inte. Men har nu som den stolta nyblivna juridik-nörd gjort en session i högljudläsning av de första kapitlen ur regeringsformen med min flickvän vid sidan om medan hon spelade mobilspel.
